När Feng Yuan för ett år sedan fick i uppdrag att lista feministiska utmaningar i sitt hemland Kina för Feminstiskt perspektivs räkning var landets nya ledning en av de punkter hon tog upp. Skulle Xi Jinping och Li Keqiang visa framfötterna och göra skillnad för landets kvinnor? Tyvärr kan hon inte se att det skett någon större förändring sedan de tog över som president respektive premiärminister i mars 2013.
– Å ena sidan säger landets ledning att vi måste garantera kvinnors rättigheter, garantera kvinnligt deltagande, garantera att de får lika stora fördelar av den ekonomiska utvecklingen som männen får. Å andra sidan säger de att kvinnor måste vara bra döttrar, ansvarstagande fruar, duktiga mödrar och stå för familjens moraliska utveckling, säger Feng Yuan.
Hon är besviken på att ökningen av antalet kvinnliga ledamöter i Folkkongressen inte blev större än en procent, upp till drygt 23 procent.
Mansdominansen i toppskiktet
Vid tidigare kommunikation med Feministiskt perspektiv kallade sig Feng Yuan för ”medelålders kinesisk feministisk”. När vi ses i Peking säger hon att hennes identitet skiftar beroende på om hon undervisar vid universitetet (då kallas hon professor), är ute i fält (forskare) eller om hon deltar vid någon av den nya generationen feministers manifestationer. Då är hon aktivist.
– Jag frilansar, jag jobbar med olika NGO:er och även med statliga myndigheter, säger hon.
Termen NGO kom till Kina i samband med FN:s kvinnokonferens i Peking 1995. Nu när snart 20 år har passerat sammanfattar Feng Yuan situationen i landet ur ett feministiskt perspektiv med ordet tvetydig.
– Många kineser säger att kvinnorna här verkligen tror på sig själva – de deltar på arbetsmarknaden och har hög social status. ”Jämför med Indien”, säger de. Men tittar man på statistiken över antalet fall av våldtäkt ligger Kina och Indien på ungefär samma nivå, säger hon.
Visst är andelen kvinnor som arbetar hög i Kina, men i företagens styrelser lyser de fortfarande med sin frånvaro: enligt Feng Yuan är bara omkring 10 procent av landets vd:ar kvinnor. Även i den politiska ledningen är mansdominansen stor. Bara tre – omkring 11 procent – av Kinas ministrar är kvinnor.
Ny generation feminister
På Kinas landsbygd är omkring 60 procent av befolkningen kvinnor. Männen är mer benägna att flytta till städerna för att arbeta, och även om många kvinnor också migrerar vänder de ofta hem igen när de får barn. Ändå står kvinnorna bara för 10 procent av posterna som folkvalda byrådsordföranden.
En annan utmaning Feng Yuan såg för ett år sedan var att motverka klyftan mellan äldre feminister och en ny ung generation aktivister. För ett par år sedan drevs en kampanj mot våld i hemmet, bland annat på internet. Unga feminister lade upp bilder på sina egna nakna överkroppar med texter som ”Våld i hemmet är inte en privatsak” skrivna direkt på huden.
– Vissa säger att de är alltför radikala, säger Feng Yuan om reaktionerna på kampanjen från det kinesiska samhället, men berättar att de trots allt lyckades samla in 10 000 underskrifter för att skynda på lagstiftningen gällande våld mot kvinnor.
Diskuterar tillsammans
För att överbrygga generationsklyftan ordnade Feng Yuan och ett tiotal kollegor i den äldre generationen vad hon kallar för ”en feministisk skola” förra sommaren. Vid åtta tillfällen samlade de ett 20-tal unga aktivister för att diskutera könsroller och feminism.
– De unga feministerna är mycket mer aktiva, de gör saker med humor och många av dem är betydligt mer kritiska än vad vi är, säger hon och syftar på sina jämngamla feministkollegor.
Hon påpekar att det inte handlar om äldre kvinnor som undervisar yngre utan att alla diskuterar tillsammans.
– Jag lärde mig mycket på det. Genom den typen av aktiviteter kan vi föra samman de två generationerna, säger Feng Yuan, som ser mer positivt på situationen nu än för ett år sedan.
– Kanske blir det en ny termin nästa sommar.
