Förra helgen samarrangerade Tjejjouren i Umeå och Feministfestivalen en hel helgs feministiska aktiviteter och nätverkande.

Festivalhelgen invigdes med ett högljutt demonstrationståg för att uppmärksamma stadsborna om dagen i ära, och fredagskvällen fortsatte sedan på Hamnmagasinet där den festliga stämningen fortsatte med poesi, dans, sång och inspirerande tal.

I år utgick festivalen från en variant av Do It Yourself, DIY, eller som arrangörerna valt att kalla det: ”Do it Together.” Med detta menades att besökarna och arrangörerna tillsammans skapade festivalen och fyllde den med innehåll. Besökarna, eller kanske snarare deltagarna, fick dela det gemensamma ansvaret över alltifrån matlagning, barnpassning och städning.

Anna Wibron och Una Holmquist

Att alla gemensamt formade festivalen återspeglades i att festivalprogrammet var ovanligt luftigt, vilket Anna Wibron och Una Holmquist, från arrangörsgruppen för årets festival, bara tyckte var positivt:

– Det är bra att det inte är ett fullspäckat program, för det ger mer en möjlighet för den som vill att själv göra något och hålla i en spontan programpunkt. För oss är årets festival därför lite spretigare angående vad de olika passen handlar om, men vi har när vi planerade festivalen utgått från rubrikerna framtid och förändring.

Ett exempel på en programpunkt som skrevs in helt spontant var ett samtal kring separatism. Feministfestivalen i Umeå har en lång historia som en separatistisk festival, och det är bara på de senaste åren som den har varit öppen även för män. En förändring som såklart orsakat glädje hos vissa och mer negativ respons hos andra.

Elza Dunkels

Bland de inslag som redan var planerade för festivalen fanns bland annat ”Queering Sápmi”, ett projekt kring hbtq-frågor i samisk miljö och ”Aktivism till sjöss”, ett samtal kring genusfrågor och feministisk medvetenhet i Ship to Gaza. En av helgens mer traditionella föreläsningar stod Elza Dunkels för, lektor i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet som talade kring den väldigt aktuella frågan under rubriken ”näthat versus nätkärlek”:

– Förekomsten av hatet har egentligen väldigt lite med internet att göra i sig. Det är knappast så, att nätet triggat igång hatet. Istället för att beklaga oss över nätet, så kan vi istället se hur nätet har lyft upp till ytan och synliggjort något som alltid har funnits där, men som förut inte varit alls lika offentligt. Tidigare har hatet och kränkningarna skett i hemmets slutenhet, men genom nätet har det lyfts upp och blivit offentligt. Detta medför en positiv möjlighet att agera.

– Problemet är att skulden för hatet ofta läggs på den utsatta, exempelvis genom att tjejer uppmanas och lär sig att inte lägga ut ”för mycket” information om sig själv på nätet. För mig är en möjlig motstrategi mot hatet att utnyttja hur lätt det är att ”gilla” bilder och inlägg på exempelvis Facebook, för att på så sätt minska inflytandet av negativa, hatiska kommentarer genom att istället fylla upp med positiva inlägg.

Festivalens tema var som sagt framtid och förändring. Och passande nog avslutades därför hela festivalen med ett samtal om just framtiden. Möjligen kommer några av dessa idéer att märkas redan på nästa års festival.

Ett litet vardagstips bjöd Una Holmquist på, riktat till alla dem som säger ”grattis på kvinnodagen”:

– Jag personligen tycker den internationella kvinnodagen är en viktig dag för att uppmärksamma att vi inte har jämställdhet. Det vore därför mycket bättre att engagera sig på ett eller annat sätt för en bättre värld, snarare än att exempelvis bjuda sin fru på tårta.

—
Skrivet av Ulrik Wemmenhed
Bilder av Ulrik Wemmenhed.
A- Elza Dunkels.
B-
C- Närmast bild: Linn Söberg. Frånvänd, vid grytan: Ulven.
D- Banderoll
E- Till vänster, med sax: Anna Wibron. Till höger: Una Holmquist.