Det var i en gymnasieklass i hemstaden Luleå som Janinne Sandström Oja, synt, sång, Robin Bernhardsson, bas, Alina Björkén, gitarr, sång och Måns Lundstedt, trummor, för sex år sedan bestämde sig för att låta sin musikkärlek och politiska övertygelse smälta samman i ett eget band.

Sedan dess har deras kompromisslösa, punkiga indiepoprock uppmärksammats stort, bland annat har SVT:s musikblogg PSL utnämnt dem till ”Luleås Sonic Youth”. Förutom de välskrivna politiska texterna om bland annat krig och könsförtryck, är bandet inte minst duktiga låtmakare. De har bland annat ett stort fan i hypade musikern Mattias Alkberg, som sagt att “Om tidiga Bear Quartet hade varit tio gånger bättre hade de ändå inte varit såhär bra.”

Fått många att höja på ögonbrynen

Nu när Könsförrädares första fullängdsalbum, Curse all law, släpps, är det just Mattias Alkberg som producerat. Albumtiteln väcker samma radikala associationer som bandnamnet, som fått många att höja på ögonbrynen.

– Vi funderade länge på namn, förklarar gitarristen och sångerskan Alina Björkén, och när Könsförrädare kom upp så kom vi fram till att det passade oss. För oss betyder det någon som bryter könsnormer och andra normer, och att normbrytande är positivt.

Ni har relaterats till Sonic Youth, själv tänker jag lite på Cortney Love när jag hör er. Vilka influenser har ni?

Ragin River

– Jag har lyssnat mycket på Sleater–Kinney, ett band som kommer ur Riot grrrl-scenen, men inte kallat sig för Riot grrrl-band. Andra favoriter är väl punkrockbandet Screaming Females och gruppen Modest Mouse.

Vilken av texterna på nya skivan tycker du själv är den mest feministiska?

– Av dem jag har skrivit tycker jag att det är Raging river. Det är en styrkesång som jag skrev förra hösten, och som handlar om att vara stark som kvinna. Även låten Okey, om att man måste kunna få ifrågasätta även vad så kallat snälla killar har gjort. Jag skrev den efter att Julian Assange hade blivit anklagad för att haft sex med en kvinna medan hon sov, och även mot bakgrund av Bjästa-fallet, där en kille i Örnsköldsvik våldtog flera tjejer.

Hur stor tycker du att dagens svenska scen för politisk feministisk musik är idag – om det alls finns någon?

Cleo och Syster Sol

– Hm… Jag tycker att det verkar finnas en del, till exempel Cleo ( artistnamn för rapparen Nathalie Missaoui ) och Syster Sol. Det känns som att det börjar bli mer feminism inom musiken, nu när även Beyonce pratar om feminism. Men jag vet inte om det bara är en trend.
I dessa tider av feministhat – har ni mött några negativa reaktioner på ert bandnamn eller budskap?

– Nej, inte än, men det känns som att det skulle kunna komma.