Hon kallar sig Alexia Jade och har levt ett hemligt dubbelliv sedan upproret i Syrien bröt ut för snart två år sen. Varje morgon drar hon på sig prydliga jobbkläder och tar bilen till sitt tjänstemannajobb i centrala Damaskus. Efter kontorstid byter hon skepnad och loggar in på Skype under sitt aktivistnamn och agerar taleskvinna för en grupp syriska oppositionsaktivister.

– Jag lever två helt skilda liv, säger Alexia Jade, en syrisk oppositionsaktivist i tjugoårsåldern, på telefon från Damaskus. Min familj vet ingenting om detta. Få andra vet. Det är så här jag behåller min säkerhet.

Hon är en av sex aktivister på det oppositionella Damascus Media Center. Liknande centers finns i städer och byar över hela Syrien. Varken hon själv eller de andra på mediecentret var särskilt politiskt aktiva innan upproret, berättar Alexia Jade. Hon beskriver gruppen på centret som vanliga unga kvinnor och män i tjugoårsåldern som drömmer om ett fritt Syrien, utan Bashar Assad.

Men det blir allt svårare för Alexia Jade att dölja sitt komplicerade dubbelliv i den blodiga konflikten. Många syriska oppositionsaktivister har gripits, tvingats i landsflykt, eller dödats under de senaste två åren, vilket lämnar färre kvar i fält.

Enorma risker

Under förra året när upproret militariserades allt mer och konflikten tog sig allt våldsammare uttryck började Alexia Jade engagera sig i humanitärt arbete vid sidan av medieaktivismen. Hon hjälpte till att säkra boende, läkemedel, och förnödenheter åt flyktingar från olika krigshärjade delar av Syrien som strömmade in i trakterna kring Damaskus. Haken var att fler fick reda på hennes riktiga identitet:

– Den medicinska situationen blev allt mer brådskande och det var brist på ekonomiskt stöd. Dessa åtgärder började ta en större del av tiden och jag blev tvungen att exponera min identitet till pålitliga personer.

Kvinnor som deltar i aktivismen i Syrien inte varit särskilt synliga i världsmedia under den blodiga konflikten, men personer som Alexia Jade har haft en central roll i vad som började som ett folkligt uppror mot Bashar Assad-regimen och övergick i en blodig och komplex väpnad konflikt efter att regimtrupper under flera månader skjutit på obeväpnade demonstranter.

Jag har under tiden som konflikten pågått intervjuat många syriska kvinnor bland oppositionsaktivisterna i Damaskus och senare i Beirut dit många tvingats förflytta sig, som tagit enorma risker med sin aktivistverksamhet. Bland annat har de smugglat mediciner och förnödenheter till fältsjukhus och flyktingfamiljer i belägrade oppositionsområden- en aktion sedd som en krigshandling av regimen. De har organiserat demonstrationer och varit nyckelpersoner i nätverk som sprider information inifrån det slutna landet.

Inväntar rätt ögonblick

Med sin flytande engelska fyller Alexia Jade en viktig funktion på mediecentret. Då det är brist på engelsktalande aktivister inom oppositionen i landet så är det ofta henne som internationella nyhetskanaler ringer upp när de vill ha med en syrisk oppositionsröst i Damaskustrakten i sina sändningar.

Ännu har säkerhetstjänsten inte lyckats spåra upp Alexia Jade men hon tror att de är henne på spåren. Flera av hennes aktivistvänner har blivit grillade av medlemmar i säkerhetstjänsten när de satt i häkte om de visste “vem i helvete denna människa är”. Själv tror hon att det bara är en tidsfråga innan säkerhetstjänsten kommer på henne. Kanske de redan vet vem hon är och bara inväntar rätt ögonblick.

– Vi är alla på deras svarta lista, det handlar bara om vad och vilka de prioriterar, suckar Alexia Jade.

Säkerhetssituationen i den syriska huvudstaden har förändrats drastiskt bara de senaste två månaderna, enligt Alexia Jade, även i stadskärnan där hon själv bor. När jag var i Damaskus förra året kunde man fortfarande lätt ta sig mellan olika kvarter och områden utanför stan. I en del gatuhörn stod visserligen klungor med beväpnade mustashprydda män från säkerhetstjänsten iklädda sina trademark läderjackor med tjocktröjor under och spetsiga svarta skor, men det är ingenting jämfört med nu.

– Antalet checkpoints har ökat galet. Du kan se pansarfordon på många olika ställen inne i stan nuförtiden. Jag måste köra igenom 2-3 checkpoints bara för att komma till jobbet. Folk blir mer nervösa för var dag som går, säger Alexia Jade.

Jämställt lidande

Män, kvinnor, och barn har alla lidit i konflikten i Syrien. De drabbades berättelser skildrar hur lika lidandet har varit och hur lite ett människoliv är värt i den rasande konflikten. En kall höstdag under upprorets gång var jag uppe i de syrisk-libanesiska gränsområdena i norra Libanon, där jag träffade en avhoppad syrisk soldat. Han berättade hur Assadtrupper hade kidnappat och dödat hans nio månader gamla son och sedan dumpat kroppen på tröskeln utanför familjehemmet. Straffet för att han hade hoppat av.

Eller den syriska aktivisten Nadja som berättade för mig hur hon blev sönderslagen av säkerhetsstyrkor på en demonstration i Damaskus förra året. Hon vaknade upp blåslagen och ensam i en gränd. Eller den syriska aktivistkvinnan från en förort till Damaskus som jag träffade i Beirut innan jul som var övertygad om att hon skulle dö i de dåliga förhållandena i fängelset där hon hade blev placerad efter att hon hjälpt till att organisera aktioner av civil olydnad.

Alexia Jade tycker heller inte att regimen gör någon skillnad på män och kvinnor. Det blir bara värre och värre, säger hon. Tidigare kunde hon och hennes kvinnliga aktivistvänner transportera en del mediciner och förnödenheter till behövande, men nu riskerar man att bli placerad i häkte i två månader bara om man har lite för mycket antibiotika i sin bil och råkar fastna i en checkpoint, säger hon.

På ett vridet sätt har det blivit mer jämställt, menar Alexia Jade.

– Nu är det ingen skillnad längre. Vi är jämlika med killarna, säger hon ironiskt.