Våldtäkt används som ett vapen inom politiken i Zimbabwe, antingen riktat mot en politiskt aktiv kvinna eller en kvinna vars man är politiker. Om våldtäkten blir känd lämnar mannen kvinnan i en majoritet av fallen, då kvinnan ofta anklagas för att ha ”lockat” våldtäktsmannen.
Enligt Musasa-projektet, en organisation som stöder offer för sexualiserat våld, används våldtäkt systematiskt för att komma åt en politisk motståndare, och många kvinnor tvingas lida i tystnad av rädsla att bli lämnade av sina män om de får reda på våldtäkten.
En kvinna som fått hjälp av Musasa-projektet berättar för den pan-afrikanska nyhetssajten Pambazuka News att hon i samband med presidentvalet 2008 blev gravid med sitt tredje barn efter att ha blivit våldtagen av fyra män:
– Min man vet inget. Jag kan inte berätta. Jag är säker på att han skulle sparka ut mig om han visste.
Enligt Talent Jumo på organisationen Katswe Sisterhood som arbetar för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter i Zimbabwe förklarar att politisk våldtäkt är det största skälet till att kvinnor undviker politikisk aktivism.
Men att undvika politiken innebär inte heller någon garanti att utsättas för politiskt motiverad våldtäkt enligt Talent Jumo:
– Oavsett om de deltar aktivt [i politiken] eller inte så är kvinnor utsatta för risk eftersom de används som vapen i ett maktspel mellan konkurrerande grupper i vilket påtvingat sex är den spelbricka som är populärast.
Kvinnor inom partiet MDC, som länge var ett oppositionsparti till Robert Mugabe, men som flera år suttit i koalitionsrgering med Zanu-PF, har varit särskilt utsatta. En kvinna, medlem i MDC, som är berättar att hon våldtogs i samband med valet 2008. Hon är fortfarande politiskt aktiv, men inte i samma utsträckning som tidigare:
– Jag deltar fortfarande men tar inte längre en ledarroll, säger hon.
Förutom det stora lidandet för kvinnorna som faller offer för dessa våldtäkter så orsakar våldet ekonomiska förluster. Svenska Sida översatte 2009 bortfallet i siffror och kom fram till att våld mot kvinnor kostar samhället två miljarder dollar.
Våldtäkt som ett politiskt vapen är inte något nytt i landets historia. Under självständighetskriget användes våldtäkt som vapen av Rhodesias soldater, och senare även av milisgrupper.