Inga-Lisa Sangregorio skriver att de stora företagen inom vård och omsorg är ett större hot mot oss kvinnliga företagare än LO. Vi håller inte med.
Till att börja med skulle både små och stora företag få stänga eller tas över av det offentliga om LO-facken lyckas driva igenom sitt förslag om en särskild ”non-profit”-bolagsform för företag inom välfärden. Få företagare kan överleva långsiktigt utan möjlighet att gå med överskott, vilket Inga-Lisa Sangregorio påpekar. Vinsten garanterar långsiktighet och används både till investeringar och till ränta på satsade pengar.

Och det här vet naturligtvis även LO. Har någon hört krav på att företag inom någon annan bransch ska tvingas in i en speciell bolagsform med vinstförbud? Det skulle riskera både jobb, investeringar, kvalitetsutveckling och möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare. Kravet gäller bara vård och omsorg där kvinnor dominerar både som medarbetare och företagare.

Inga-Lisa Sangregorio skriver om ett sjukhem för äldre, ägt och drivet av fyra sjuksköterskor. Det fungerar till allas belåtenhet och ägarna har inga planer på att sälja eller upphöra. Men solskenshistorien får ett abrupt slut när företaget förlorar den offentliga upphandlingen. Vi ser det som ett utmärkt exempel på fördelen av att tillämpa Lagen om valfrihetssystem istället för upphandling.

Upphandlingar av tidsbegränsade kontrakt, där priset har stort fokus, leder till kortsiktighet och gynnar i regel stora upphandlingsvana koncerner. Kundval, däremot, gynnar företagare som långsiktigt bygger upp en verksamhet som patienter och äldre uppskattar och väljer för dess goda kvalitet. Det är mot den bakgrunden vi företagare i välfärden vänder oss mot att LO vill avskaffa LOV.

”Carema större hot än LO för välfärdens Grupp 8:or ”, skriver Inga-Lisa Sangregorio. Men det är faktiskt LO, och inte Carema, som vill förbjuda oss att driva företag på samma villkor som andra företagare och som vill avskaffa LOV.