Kvinnolobbyns granskning av statsbudgeten framställdes som en politisk markering i den efterföljande debatten kring rapporten från Sveriges Kvinnolobby – av jämställdhetsministerns partikollega Carl B Hamilton. Vänsterpartiets Ulla Andersson ansåg att finansminister Anders Borg borde ha varit på plats och svarat för sitt arbete.
Lönerna. Föräldraförsäkringen. Integrationen. Den efterföljande paneldebatten kretsade kring vad som konkret kan göras för att öka jämställdheten. Här är ett axplock av vad som sades.
– Vi nöjer oss med evighetsperspektiv och går myrsteg framåt. När ska det hända något som spelar roll för jämställdheten? Som märks? Jag vill ge en eloge till Maria Arnholms konstruktiva attityd. Jag vill att jämställdhet blir ett vanligt politikområde där det är tillåtet att bråka. Som andra områden. Man lägger förslag, får mothugg och genomför dem ändå. Det viktigaste är kvinnors inkomster, pengar är makt: kvinnor måste kunna få arbeta heltid på hela arbetsmarknaden, vi måste ha en föräldraförsäkring som är individualiserad och vi behöver en lönekartläggning på alla arbetsgivare, sade Ylva Johansson, talesperson för arbetsmarknad och jämställdhet (S) i den efterföljande paneldebatten.
– Vi går inte myrsteg framåt. Vi går bakåt! Det hade varit bra om Anders Borg, finansministern suttit här och svarat. Det är där den ekonomiska makten ligger! Den analys kvinnolobbyn gjort visar att regeringen har en könsblind politik. Det behövs en lagstadgad rätt till heltidsarbete och delad föräldraförsäkring. Den privatiserade välfärden gör en vinst på 8,7 miljarder det motsvarar löner för 22 000 sjuksköterskor, en lag borde se till att allt återgår till verksamheten, sade Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (V).
– När jag läser rapporten ser jag att valfriheten ställs mot jämställdheten: ”ju mer stat desto mer jämställdhet. Ju mindre stat desto mindre jämställdhet.” Det är helt fel enligt mig. Ökad valfrihet ger inte mindre jämställdhet. Vi måste öppna upp välfärdssystemen för fler aktörer och arbetsgivare, på så sätt få upp och trygga lönerna. Föräldraförsäkringen ska det inte lagstiftas om: här är det de två föräldrarna, som ska se till barnets bästa, sade Anders Sellström, ekonomisk-politisk talesperson (KD)
– Jag ser inte att rapporten är en politisk markering, utan det är tydligt hur blind regeringen är. Det är bra som Ylva säger om tidsaspekten; om det tar 70 år innan vi får jämställda löner, då måste vi öka takten. Att använda jämställdhetsbilagan som alibi för detta arbete är en farlig utveckling, vi måste få med jämställdhetsperspektivet överallt, sade Per Bolund, ekonomisk-politisk talesperson (MP)
– Lönerna är det avgörande, lönebildningen och lönesättningen. Sedan är det integrationen. Jag är inte nöjd. Vi har konkreta saker att rätta till vad gäller analysapparaten. Men kritiken om att budgeten är alltför övergripande: statsbudgeten är till för att styra staten samhällsekonomiskt. Vi måste lägga energi på både och. Det är konstigt att förbigå satsningen på karriärlöner för kvinnor, sa Carl B Hamilton, ekonomisk-politisk talesperson (FP).
– Om kvinnor hade samma sysselsättningsgrad som män skulle BNP öka. Jag ser inte lagstiftning om heltid som en lösning, däremot måste vi politiker lägga denna fråga högst på agendan i våra partier, så att kvinnor på alla nivåer kan arbeta heltid. Vi ska inte kasta sten i glashus utan först börja där vi själva kan påverka. På kort sikt måste vi få upp kvinnors arbetskapital, att kvinnor kan arbeta heltid i alla sektorer och vi ser över föräldraförsäkringen just nu, sade Elisabeth Svantesson, ordförande i arbetsmarknadsutskottet (M)
