Igår höll Ernst Wigforss Stipendiefond seminariet ”Vem är Svensk?” på Folkets Hus i Göteborg. Medverkade gjorde Soran Ismail, stå upp-komiker, och Ellinor Eriksson, förbundssekreterare i socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU). Förra årets stipendiater Hanna Lindquist och Alma Handzar, samt årets stipendiat Gustav Öberg talade också kort om sina projekt.

”Du är inte svensk”

Soran Ismail öppnade diskussionen med att på ett lättsamt sätt diskutera vardagsrasism och nämnde även sitt omtalade och filmade möte med några av Sverigedemokraternas politiker och representanter. Han berättade om de rasistiska kommentarer han mötte, så som att ”det här är inte ditt land” och ”du är inte svensk” och det faktum att han själv fick mycket kritik (mest så via sociala medier) för att ha blivit utsatt av sverigedemokrater med järnrör. Ismail menade också att klimatet för muslimer kan vara hårt eftersom det är svårt att ”vinna”. Ismail skämtade, med ett mått av allvar, om att den som har ett jobb tros ha stulit jobbet från någon som egentligen borde ha det och att en utländsk person som inte har ett jobb endast är här för att leva på bidrag.

Diskuterade ”negerbollar” och ”kinapuffar”

Det som Ismail gjorde bäst var att visa ironin och tanklösheten i vardagsrasismen. Han pekade på att de sverigedemokratiska politikerna inte omedelbart fick lämna sina poster och att väljarstödet till och med har ökat för partiet.

Ismail slog också huvudet på spiken när han talade, och skämtade om, ”negerbollar”, ”kinapuffar”, Kalle Ankas jul och Tintin. Han menade på att det inte spelar någon roll om den gemene personen finner det harmlöst att använda vissa ord eller att försvara rasistiska nidbilder eftersom dessa bilder oftast inte handlar om dem som är så kallad majoritet. Det spelar ingen roll om de själva inte tar illa åt sig av stereotypiska och orättvisa porträtteringar av minoriteter eftersom de inte är den personen som känner sig ledsen, kränkt eller illa behandlad. Det kan ses som ett försvar av vardagsrasismen, enligt Ismail, när andra berättar för minoriteter hur dom ska känna.

Nationalsången användes för att förtrycka

Efter Ismails framträdande tog Ellinor Eriksson över. Hon delade med sig av berättelser från sin egen, samt hennes föräldrars, uppväxt. Erikssons farmor, som flyttade till Sverige från Tyskland fick höra glåpord som ”nazist” och ”tyskjävel”. Även hennes pappa blev retad och kallades namn. Eriksson berättade också om känslor kring diskriminering under utbildningen och prao i högstadiet där nationalsången användes för att negativt särbehandla två unga tjejer som bar slöja.

Eriksson reflekterade över massmordet på Utøya. Initialt antogs det att våldet begicks av muslimska terrorister med extrema åsikter och övertygelser. Istället visade sig gärningsmannen vara norsk med åsikter som inte alls var särskilt ovanliga.

Borde sträva efter tillit

Eriksson reflekterade även över framtiden och menade att vi behöver känna tillit. Hon kritiserade ”vi och dom”-attityden som råder när man kategoriserar människor som friska eller sjuka, lata eller arbetsamma, arbetslösa eller arbetande. Enligt Eriksson är det ingen slump att främlingsfientligheten växer. Soran Ismail ville att vi skulle slappna av och kunna föra en diskussion som inte var hetsig eller anklagande.