Minst 10 000 människor har dött under den extrema tyfonens framfart på Filippinerna. FN har rapporterat att 12 miljoner filippiner är drabbade och i behov av akut hjälp. 800 000 människor är klimatflyktingar i sitt eget land.

– När atmosfären värms upp så värms även haven upp och när yttemperaturen på världshaven stiger ökar det risken för allt starkare stormar, så som den senaste stormen Haiyan, säger journalisten och författaren Shora Esmailian.

Hon har bland annat skrivit boken Ur askan som är den första boken på svenska om klimatflyktingar och människor som redan i dag drabbas av klimatförändringarnas effekter.

Shora Esmailian menar att klimatfrågan inte prioriteras av svenska medier och beslutsfattare.

– Klimatfrågan är i grunden en fråga om klass, kön och etnicitet, de som drabbas värst och först är sårbara människor som lever i världens periferi. Men svenska medier är inte intresserade av den sortens frågor.

Shora Esmailian menar att de med minst resurser inte har någon möjlighet att påverka sin situation vid klimatkatastrofer. Hon berättar om hur rika markägare under översvämningarna i Pakistan år 2010, hade möjlighet att leda om vattnet ifrån sina marker.

– Men vattnet hamnade istället i byarna där jordlösa bönder levde och som inte hade några anpassningsmekanismer, säger hon.

Extra utsatta är kvinnorna. De är huvudansvariga för familj och hem och måste söka ett nytt tryggt boende för sig och barnen.

– Sedan är kvinnor mer utsatta bland annat på grund av ökad risk för sexuella trakasserier när de är på flykt, säger hon.

Filippinerna är ett utsatt land när det kommer till extrema stormar. Landet har därför vissa anpassningsmekanismer när det kommer till åtgärder om evakuering och skydd. Men ju fattigare ett land är, desto svårare har invånarna att återhämta sig från tidigare klimatkatastrofer, förklarar Shora Esmalilian.

– Det går att jämföra med stormen Sandy när den drog in över New York 2012, säger hon. Även om den stormen inte var lika kraftig som Haiyan så var det inte lika många människor som sattes i nöd. Det visar på den ojämlikhet som finns mellan olika länder i centrum och länder i periferin.

I dag pågår klimatförhandlingar i Warszawa som ska leda vidare till förhandlingar i Lima 2014 och sedan till Paris 2015. Mötena ska förhoppningsvis leda till bindande avtal om stora utsläppsminskningar.

– Problemet är att vi inte har tid att vänta i två år, säger Shora Esmailian. Vi behöver ett avtal med radikala utsläppsminskningar nu.