Startsida - Nyheter

Vem har ansvar för Stockholmsvården?

Oklarhet regerar i den krisande Stockholmsvården. Sjuksköterskor upplever att politiker undviker att möta dem för en ordentlig dialog, medan politiker menar att samtal förs regelbundet på olika nivåer. Dessutom är det oklart vem som faktiskt bär ansvaret för situationen.

Feministiskt Perspektiv har tidigare publicerat en artikel där barnmorskan Eva Nordlund och sjuksköterskan My Morin berättar om sina upplevelser av sjukvården i Stockholm. Sjuksköterskor vittnar om en bristande patientsäkerhet på grund av personalbrist. De har för lite tid och kan inte ta hand om alla på ett fullgott sätt. Stockholms barnmorskor tvingas springa mellan flera kvinnor mitt i förlossningar och känner även de att patientsäkerheten brister.

– Det är väldigt tydligt hur läget faktiskt ser ut eftersom alla inom vården skriver och säger nästan samma sak. Efter att jag var med i TV4:s nyhetsmorgon har alla kollegor som hört av sig sagt att de känner igen sig. Inte en enda har berättat att de inte håller med, säger My Morin som arbetar på en av Stockholms akutmottagningar.

De upprörda sjuksköterskorna och barnmorskorna är besvikna på att ansvariga politiker inte möter dem för en debatt öga mot öga. Anna Starbrink (FP) är landstingsråd i Stockholms läns landsting och berättar för Feministiskt Perspektiv via mejl att hon löpande för en dialog med sjukhusens anställda och representanter både genom fackföreningarna och på andra sätt.

– Jag personligen besöker gärna och ofta vårdverksamheterna för att få kunskap och diskutera med medarbetare. När det gäller planering och styrning av verksamheterna träffar jag de olika landstingsägda sjukhusen regelbundet i så kallade ägardialoger för att följa upp bland annat kvalitet och patientsäkerhet, skriver Anna Starbrink.

”Arbetsgivarens ansvar”

För My Morin är det självklart att krisen inom sjukvården grundar sig i politisk styrning.

– Det är den politik som förs som direkt påverkar vården, sjuksköterskornas villkor och så vidare. Det handlar inte om att patienterna går till fel mottagning och inte om att sjuksköterskorna släpar fötterna efter sig.

Morin upplever att ingen tar på sig ansvaret för sjuksköterskornas situation.

– Alla säger att de förstår men att det inte ligger på deras bord, och vi står kvar med det ansvar vår legitimation säger att vi har. Vi har inget mandat att förändra och försöker säga till de som har, men vi får bara blankt tillbaka.

– Arbetssituationen och -miljön är arbetsgivarens ansvar. Från övergripande håll i landstinget skapar vi förutsättningarna genom ägarstyrning, personalpolicy och – från beställaren hälso- och sjukvårdsnämnden – avtal, uppföljning och finansiering, skriver Anna Starbrink.

Anna Starbrink, FP, och Dag Larsson, S.

Andra vice ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting Dag Larsson (S) tycker att Alliansen, som har haft majoritet i landstinget sedan 2007, har undvikit att ta ansvar och agera ända sedan de kom till makten. Och beteendet håller i sig menar han.

– Socialstyrelsen uttryckte exempelvis en oro över situationen inom vården i julas, men istället för att ta åt sig och göra något så sade Alliansen att vårdproblemen var Socialstyrelsens fel. Och om inte dem så är det sjukhusdirektörernas eller oppositionens fel men det är aldrig de som har blivit valda av medborgarna som har ansvaret. Jag tycker det är ynkligt.

Grundläggande debatt viktig

Samtidigt som sjuksköterskan My Morin är kritisk mot de styrande politikernas hantering så är hon noga med att säga att det hela i grund och botten inte är en partipolitisk fråga.

– Det handlar om grundläggande sjukvårdslagar och mänskliga rättigheter som jag trodde att vi i Sverige hade kommit överens om.

Sveriges riksdag har beslutat om en etisk plattform för vilka prioriteringar som ska göras inom vården. Det hela bygger på tre principer. Högsta prioritet har människovärdesprincipen och behovs-solidaritetsprincipen. Den första innebär att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter och den andra att de resurser som finns bör fördelas efter behov. Först när dessa två principer är använda ska kostnadseffektivitetsprincipen gälla.

– Som det ser ut i dag i praktiken så gäller kostnadseffektivitetsprincipen i första hand, bara för att över huvud taget få vården att gå runt, säger Morin.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV