Så kom då Zlatan Ibrahimovics ursäkt igår. Det var inte meningen att trampa någon på tårna. Syftet var att kritisera media.

”Jag har inte på något sätt snackat skit om damlandslaget. Om någon påstår något annat, vänligen läs intervjun i sin helhet”, säger nu Zlatan.

Det har vi gjort.

Det är en långt mer förödande läsning än enskilda citat som florerat i nyheter landet över. Bakom missriktade skämt om signerade cyklar, finns en mängd påståenden som backar upp den tydliga ståndpunkten: Damfotbollen ska inte få det som herrfotbollen får. De har inte gjort sig förtjänta av en likvärdig behandling. En herrspelare ska få en bil som belöning för trogen tjänst. En damspelare ska inte få det. Trots att de spelat lika många landskamper. Eftersom att ”marknaden” inte värderar damfotboll lika högt, som herrfotboll, så ska Fotbollsförbundet inte heller göra det.

Med plågsam tydlighet

Några svepande formuleringar om att ”med all respekt för det damerna gör” och ”de har gjort det fantastiskt bra” ändrar inte på det faktum, att han tycker den är mindre värd. Det är så tydligt i intervjun att det är plågsamt. Det är ett slag mot den jämlikhetstanke som faktiskt finns i Fotbollsförbundet. Det finns numera ett pris för årets bästa damspelare, diamantbollen, precis som det finns ett för herrarna med guldbollen.

Så är det ett skämt att jämföra dam- och herrfotboll? För att svara på den frågan skulle vi behöva reda ut begreppsförvirringen. Något Zlatan gjorde i sin intervju med Expressen, var att säga emot sig själv på flera punkter. Han skickade ut dubbla budskap. Ett av dom handlade om det så kallade ”jämförandet”. Det är fel att jämföra dam och herrfotboll, menade Zlatan.

Han illustrerar sitt exempel på flera sätt, det mest extrema har alla läst. Anders får en bil, Therese kan få en cykel.

Det är i sig ett politiskt uttalande, och om det säger han ”jag tycker inte man ska prata politik”.

Den där damspelaren…

Motsägelsefullheten fortsätter. Gång på gång upprepar han ”jag har all respekt för damfotboll” samtidigt som han visar en enorm respektlöshet genom att bland annat kalla Therese Sjögran för ”den där damspelaren”. Therese har tagit två VM-medaljer, och spelat flest landskamper i fotboll av alla svenska spelare, någonsin. I Zlatans ögon är det värt omnämnandet ”den där damspelaren”.

Han säger även att han tycker att damfotboll är fantastisk, men samtidigt är det skämmigt att bli jämförd med damspelare. Man kan säga att han säger en sak, och gör en annan.

På ett plan är han däremot konsekvent. Han kallar aldrig någon för herrspelare. Han tar aldrig ordet herrfotboll i sin mun. Trots att han inte någonstans i intervjun säger ”herrfotboll är fantastisk” eller ”jag har all respekt för herrfotbollsspelare”, så flödar hyllningarna till flera namngivna manliga spelare, däribland Anders Svensson. Vi fattar att han tycker att herrfotboll är fantastisk. Det är så självklart, att det inte behöver sägas.

Damfotboll och fotboll

Framförallt, han spelar fotboll, och Lotta Schelin spelar damfotboll. Det kan vara onödigt att säga, men någon gång måste vi ju påpeka att DAMfotboll, är ingen särskild sport.

Det är även en formulering som fotbollsförbundet använder. Jag tycker den är olycklig. Det är en tydlig signal om att det finns ett riktigt lag, och damlag. Jag förstår U-lagsindelningen, men inte dam-beteckningen. Vem fattar inte vilket landslag vi pratar om när det är VM i Rio? Vem fattar inte vilket landslag vi talar om när vi pratar om hemma-EM sommaren 2013? Vet du inte det, behöver du en lång förklaring på svensk fotboll.