Jag deltog i måndags i ett trevligt samtal på Turteatern på temat Klimat och Feminism. Intresset var stort och infallsvinklarna många vilket gläder mig som brinner för båda frågorna. Symptomatiskt för delar av den politiska debatten just nu tycks emellertid vara att alla frågor och perspektiv ska staplas på varandra och länkas samman utan att vi stannar upp och frågar oss HUR och VARFÖR. Så det är vad jag tänkte göra nu. För visst hänger Klimat och Feminism samman på många sätt.

Vi kan se att kvinnor drabbas hårdare av klimatförändringarna redan idag, att kvinnor bidrar till de ohållbara utsläppen i mindre utsträckning än män, att kvinnor har ett större engagemang för klimat- och miljöfrågor men samtidigt mindre makt och inflytande i de organ som beslutar om åtgärder och anpassningar. Samma mönster vi ser om vi tittar på klass och global resursfördelning alltså. De som förstör jorden minst är de som också har minst att säga till om och som drabbas först och hårdast (dels på grund av fattigdom och dels på grund av någon slags geografisk ironi).

Men även avskalat andra faktorer kan vi se rena könsskillnader. Sambanden är emellertid, och det är viktigt att komma ihåg, inte entydiga i bemärkelsen att allt som är bra/dåligt för klimatet är bra/dåligt för kvinnor eller tvärtom. Ett exempel är ju stora ekonomiska kriser som i regel slår hårt mot kvinnor och jämställdhet men som åtminstone på kort sikt är bra ut klimatperspektiv. Motsatsvis är det kanske kortsiktigt önskvärt ur jämställdhetsperspektiv att kvinnor konsumerar bil- och flygresor i större utsträckning samtidigt som det vore uselt ur klimatsynpunkt.

Naturligtvis är den här typen av samband alltid intressant för alla som vill begripa hur världen ser ut, men vad ska vi göra med denna information som politisk rörelse? Varför ska den feministiska rörelsen ha med sig klimatfrågan och varför ska klimatrörelsen (i bred bemärkelse) lyfta ett feministiskt perspektiv?

Det första ledet i frågan är lätt att svara på: Alla sociala rörelser med självaktning måste ha med sig klimatkampen. Det är givetvis helt meningslöst med en jämställd värld om vi alla ändå brinner upp i slutändan. ”Ingen seger för den feministiska kampen är möjlig utan en biosfär” som Shora Esmailian skriver i DN idag. Den andra frågan är kanske mindre självklar, varför ska klimatrörelsen tänka på feminism? Jo, svarar jag: Bortsett från att det vore så mycket trevligare med en hållbar värld som också är jämställd så måste vi inse att klimathotet inte går att informera bort utan kräver politisk kamp som också möter starkt motstånd. Vi måste gå armkrok med alla tänkbara allierade; fackföreningar, ursprungsbefolkning, skräckslagna föräldrar, käcka ekoentreprenörer, kyrkor och inte minst kvinnorörelser/feministiska rörelser runt om i världen. Inbördes motsättningar till trots; de flesta som kan hjälpa oss framåt i denna akuta situation är våra vänner.

Efter detta konstaterande kommer vi kanske till den kanske viktigaste frågan: Hur? Hur länkar vi samman Feminism och Klimat rent praktiskt och politiskt? Det centrala är såvitt jag kan se att hitta politiska frågor som ger positiva synergieffekter och som kan sy samman våra rörelser. För att börja i Sverige kryllar det faktiskt av möjligheter, inom allt ifrån snöröjning till trafik- och stadsplanering skulle vi kunna bli oändligt mycket bättre på att visa hur vi kan gynna både miljö/klimat och feminism (och naturligtvis även klass/rättvise-frågor men det var ju inte vad denna text skulle handla om). För att inte tala om när vi pratar om vad som borde bli en av valets stora frågor: Arbetstidsförkortning! Så enkelt och samtidigt så visionärt. Så grönt och samtidigt så rosa.