Presidentvalet den 5 april i Afghanistan hölls under betydligt lugnare och mer ordnade omständigheter än väntat. Valdeltagandet blev dessutom högt, trots talibaners hot och risken för bombattentat. Feministiskt Perspektiv har kontaktat några afghaner som röstade, bland dem hbtq-aktivisten Nemat Sadat, och även några som bojkottade valet.
Sju av de tolv miljoner röstberättigade afghanerna beräknas ha röstat. 30 procent av dem var kvinnor enligt preliminära officiella siffror. Nu räknas rösterna och om ett par veckor väntas valresultaten presenteras.
– Jag röstade för att det kändes som en plikt. Jag är trött på krig och våld och röstade på den kandidat som jag tror kan leda detta krigsdrabbade land. På valdagen stod jag i en lång kö av kvinnor som sade att de röstar för sina döttrar och pojkars framtid. Jag blev imponerad när jag talade med en kvinna i kön som sade att hon födde barn för tre dagar sedan men tyckte att hon måste ut i dag och rösta. Jag uppfattade säkerheten runtomkring relativt bra och polisen observerade, tyckte studerande Susan Sadeed.
Shughla Haqiq som jobbar på en statlig myndighet i Kabul fattade också beslutet att rösta.
– Innan valet sade många till mig att min röst inte kommer att spela någon roll och de varnade mig för vallokalerna på grund av farorna. Men jag följde kandidaterna och lyssnade på vad de hade att säga. Tänkte att om alla skulle tro att deras röst inte är värd någonting, då blir det många som avstår och jag ville inte vara en av dem. Jag tänkte att min röst är viktig. Jag ville vara en av dem som tog ansvar för Afghanistans framtid. Ville vara en av dem som vill ha fred och säger nej till diskriminering och fattigdom. Så jag röstade och nu väntar jag på valresultatet, sade hon.
Homosexuellas val av president
Ett par dagar inför valdagen skrev afghanska tidningar om ett upprop från homosexuella och feminister i landet som uppmanade alla att delta aktivt i valet och att rösta på presidentkandidaten Ashraf Ghani.
Feministiskt Perspektiv kontaktade initiativtagaren Nemat Sadat, före detta professor vid American University of Afghanistan. Han kom ut som homosexuell 2013 när han lämnade Afghanistan. Nu bor han i New York och arbetar aktivt för att stödja homosexuella män och kvinnor i landet.
Varför valde homosexuella i Afghanistan att rösta på Ashraf Ghani?
– Han är en högutbildad politiker, inte korrupt som alla andra, han är ingen krigsherre och är en öppen människa när det gäller synen på religion och samhällsfrågor, anser vi. Vi har kontaktat alla kandidaterna och frågat vad de skulle göra för homosexuellas situation. Ingen av dem vågade ens svara. Men till slut bestämde vi att rösta på Ashraf Gani.
– Vi behöver ett sekulärt system där könsapartheid inte råder och människor får leva som de är. Jag känner homosexuella män i Afghanistan som är gifta och har barn, lesbiska som är tvungna att gifta sig med män och de lider alla av att tvingas leva ett liv de inte vill.
Nemat Sadat, som har varit måltavla för trakasserier och hån i afghanska medier, skriver en bok om ett homosexuellt par i Afghanistan. Han tror verkligen att om Ashraf Ghani blir president kommer Afghanistan att utvecklas till det bättre.
De som inte röstade
Bland de politiska grupper som bojkottade presidentvalet finns anhängare till de nationalistiskt orienterade vänstergrupperna som är emot Natos närvaro i Afghanistan, lika mycket som de var emot Sovjetinvasionen. Naveed A förklarar sin synpunkt för Feministiskt Perspektiv:
– Regimen utnyttjar valet för att måla upp ett demokratiskt ansikte. Med valet vill de uppvisa folkets stöd och därmed få mandat för att legitimera amerikanernas fortsatta närvaro. Men de fattiga och arbetarna i Afghanistan vet att denna valrörelse är ingenting än en fasad. De förstår att ett val som sker under Nato-styrkornas närvaro bara bidrar till vårt lands beroende. Kandidaterna är alla i Natos tjänst och ställer upp för deras fortsatta styre över vårt land. Därför har detta val, som hölls med pengar från amerikaner, ingen legitimitet. Ett sådant val leder inte till institutionaliseringen av demokrati, och inte heller till välfärd för folket.
Ramin Radmehr berättar som många andra att kandidaterna lockar de fattigas röster genom att bjuda folk på mat och kostsamma middagar.
– Men själva valrörelsen visar och avslöjar dessa falska människors ansikten. I konkurrensen med varandra avslöjar de varandra och öppnar afghanernas ögon inför den verklighet som råder.
En annan som inte röstade är Alfat P. Han vill inte dela ansvaret med dem som ruinerar hans land. Studerande Ajand menar att deltagande i detta val är ett ja till utländsk ockupation, samt fortsatt politiskt inflytande för talibanerna, därför avstår han från att rösta.
Andra bland de som avstod från att rösta menar att de inte litar på någon av kandidaterna. Kandidaterna är korrupta, kriminella och har inte Afghanistans intressen i hjärtat, anser de. Det spelar ingen roll vem som vinner valet, de är alla likadana, säger besvikna afghaner som inte deltog i valet.
