Förra fredagen var jag på Ulrika Dahls releasefest för boken Skamgrepp. Releasen hade ordnats av förlaget och klubbfixare tillsammans och blev ett hejdundrande partaj där 20+are, genusprofessorer och andra aktivister tillsammans dansade sig svettiga på dansgolvet. Framåt midnatt blev jag så lycklig så jag klämde fram en liten tår – för att jag så mycket behövde fest, men framförallt för att hjärtat sprängde av kärlek till feministcommunityt i Stockholm – mitt community! Jag verkligen älskar dessa sammanhang att hämta kraft och inspiration ifrån. Och den starka och eviga kärleken jag känner till kampsystrar som jag startade Fi med, eller kämpade feministiskt med inom RFSU, är svår att beskriva med ord.

Detta går jag och tänker på nu när det börjar annonseras inför Alla hjärtans dag. Dagen då kärleken ska stå i fokus och hyllas, eller egentligen dagen för den romantiska tvåsamma kärleken. Varje år hör jag många ”coola” människor, inklusive mig själv, säga sådant som att ”Det där bryr jag mig inte om”, ”Nej vi ska inte fira” och ”Det där tramset är bara till för att affärer ska tjäna pengar”. Coola personer som inte vill missa något enda romantiskt tillfälle säger saker som ”Njae, vi ska bara äta lite extra gott…” för att ändå försöka visa lite avstånd till fjanterierna.

Tvåsamhet och sex

Men vad är det då som skaver hos så många – varför känns det tokigt att passa på att köpa fina presenter, se varandra djupt i ögonen och frossa i choklad just denna dag? Såklart kan det vara fokus på konsumtion som många motsätter sig. Men jag tror inte det bara är det. Det är något annat som skaver och för mig gäller det hyllandet av just den tvåsamma romantiska kärleken. Varför ha en dag att fokusera det som hyllas varje dag överallt hela tiden? Den kärlek som står högst är just den tvåsamma romantiska. Bara när den står i fokus kan en film kallas för årets kärleksfilm. När gamla kompisar träffas är den viktigaste frågan hur man har det med ”kärlekslivet” – vilket alltid inbegriper en sexuell partner.

En inbjudning till fest brukar automatiskt inbegripa just den man har sex med. Inget kan få folk att gå i spinn så mycket som bröllop. Och har du hittat kärleken? Till vad skulle man kunna undra, men det gäller alltid DEN kärleken. Artiklar och självhjälpsböcker hävdar året runt att de kan fördjupa och förlänga tvåsamma kärleksrelationer. Till och med staten och juridiken tycker att de relationer som gills är de som inbegriper sex och kärlek mellan två personer – då kan man vara sambo eller gift. Att dela liv och ekonomi ihop med ett syskon eller god vän (som man älskar mest av allt) är risky då det inte finns tillräckligt juridiskt skydd för detta.

Ställ till med fest

Det är helt enkelt märkligt och obekvämt att hylla det som redan hyllas på bekostnad av andra kärlekar och relationer som inte ses som lika värdefulla. Så jag säger: Skit i romantisk weekend, geléhjärtan och extra lyxig middag med den du är ihop med. Skit i att deppa över oönskad ensamhet och alla j-a lyckade par. Använd dagen till att fokusera och hylla den starka och eviga kärleken du känner till dina kampsystrar. Ta ut semesterdag, släng iväg ett uppskattande mail till den där feministen som du vill boosta och gå med i den där föreningen du så länge har tänkt gå med i. Skänk en slant till en grupp som du vet behöver varenda krona. Ring upp en gammal kampsyster och prata gamla minnen. Ställ till med fest. Bjud ut den gamla arbetskamraten som du kämpade fram värdefulla skrivningar med, eller kämpade fackligt med. Ät fyrarätters, köp present, affischera på natten, dansa, dela på god choklad, ha sex – gör vad ni tycker är att fira!

Jag menar inte att vi ska göra som KD när de trampar på 1 maj. De struntar ju totalt i att 1 maj har med vänstern och klasskamp att göra och använder istället dagen till att fokusera barns rättigheter (vissa barn skulle jag vilja lägga till, men det blir en annan krönika). Jag menar istället att vi ska göra som feminister alltid gör – bestämma att dagar då vi firar saker inbegriper feminism. Den 1 maj fokuserar inte feminister oreflekterat den normativa manskampen inom arbetarrörelsen. Istället lyfts ekonomisk politik, ojämlikheter eller just kvinnors kamp. På samma sätt kan vi göra med Alla hjärtans dag. Den kan fortsätta att få handla om kärlek – kärlek till våra medsystrar i kampen. Att världens snyggingar befinner sig inom feministrörelsen gör inte saken svårare.