Sedan 1980‑talet har det blivit betydligt ovanligare att följa traditionen att kvinnan tar mannens namn vid giftermål. Istället tar mannen oftare kvinnans namn eller så byter bruden och brudgummen inte namn alls. Det visar statistik som Statistiska Centralbyrån tagit fram.
Enligt 1920 års giftermålsbalk var kvinnor tvungna att anta sin makes släktnamn. I och med namnlagen från 1963 blev det möjligt för kvinnan att behålla sitt efternamn och 1982 fick vi en helt könsneutral namnlag. Först då blev det tillåtet även för mannen att ta hustruns släktnamn.
Under 1900-talet har kvinnan nästan alltid tagit mannens efternamn vid giftermål och fortfarande i början av 1990‑talet skedde så i nära nio fall av tio. Huvuddelen av den resterande tiondelen behöll sina tidigare efternamn. Giftermål där mannen tog kvinnans efternamn eller där båda tog ett helt nytt gemensamt efternamn var relativt ovanliga.
Under de senaste 30 åren har dock synen på namnval förändrats och blivit mer jämlik. Sedan början av 1990‑talet har andelen kvinnor som tar mannens efternamn successivt sjunkit och är nu mindre än två tredjedelar. Samtidigt blir det vanligare att båda parterna behåller sina tidigare efternamn och att mannen tar kvinnans efternamn.
Det har betydelse för namnvalet om parterna varit gifta tidigare eller inte. Bland de nygifta 2012 där ingen av parterna varit gifta tidigare behöll 19,7 procent sina tidigare namn. I de fall båda parterna varit gifta tidigare behöll 27,1 procent sina namn. De tidigare gifta har istället en lägre andel där mannen tagit kvinnans namn.
Det finns regionala skillnader, även om det kan vara vanskligt att dra några långtgående slutsatser på basis av ett enskilt år. I Västmanlands län var brudparen mest traditionsbundna 2012 och där tog 70 procent av paren mannens efternamn.
Minst traditionsbundna var man på Gotland där 58 procent av paren tog mannens namn. På Gotland var det istället förhållandevis vanligt att båda parterna behöll sina tidigare namn och 32 procent av paren gjorde så. Att behålla sina tidigare namn var minst vanligt i Jönköpings län, 14 procent. Kronobergs län hade den högsta andelen par som tog kvinnans efternamn, 14 procent, medan Norrbottens län hade den lägsta andelen, 5 procent.