Politism anordnade på torsdagen en paneldiskussion mellan Aftonbladets Jonna Sima, artisten Niklas Strömstedt och Politisms egen Mohammed Ryback. Samtalet handlade om antirasism och musik, hur artister på olika sätt kan verka antirasistiskt och vilka verkningar olika metoder får.
Återkommande i samtalet var diskussionen om huruvida symboliska ställningstaganden är slagkraftiga antirasistiska verktyg eller om de bara bidrar till att ge sken av att något görs åt problemen. Det är ett hett ämne bland antirasistiska samtal och seminarier i Almedalen och tycks ha tilltagit i takt med de olika symboliska manifestationer som pågått och genomförts under veckan.
Mohammed Ryback menade att ett symboliskt ställningstagande mot Sverigedemokraterna är det mest ytliga formen av antirasism, eftersom rasismen inte är begränsad till ett rasistiskt parti utan rotad i en rasistisk samhällsstruktur.
Jonna Sima och Niklas Strömstedt menade istället att det inte alls är ytligt och dessutom väldigt nödvändigt att ta ställning mot Sverigedemokraterna, att det signalerar något viktigt. Jonna Sima menade bland annat att det finns något värdefullt i att politiska motståndare kan enas kring att rasism är fel och tar ställning mot det över blockgränserna. Feministiskt perspektiv var på plats och ställde frågor till panelen.
Kan den antirasism som Mohammed kallar för ytlig, om den till exempel inte går mycket längre än konstaterandet om att Sverigedemokraterna är rasister, vara politiskt slagkraftig?
Mohammed: Nej det är mest symboliskt och det är för lite krav som ställs på antirasismen. Det har varit så mycket symboliska grejer här i Almedalen, häromdagen hade några arrangerat en mångfaldspicknick och några andra hade mångfaldsballonger som skulle upp i luften. Men det är bara symboliskt, det ändrar ingenting. Vi är fortfarande rädda att gå omkring här bland rasister och nazister. För oss är det inte ett val att ta ställning, vi är direkt utsatta och hotade.
Jonna: Jag vill poängtera att jag verkligen inte tycker att det är ytligt. Vi som har en vänsteranalys av samhället tycker ju att det är just strukturella åtgärder som krävs, jag kan till exempel som vänsterfeminist tycka att det är konstigt att vara liberal och feminist, då jag till exempel tycker att rut-avdraget inte gynnar arbetarkvinnornas frihet, men man måste bara förstå att folk har olika analyser över hur ett bra samhälle ska se ut och med vilka medel vi når dit.
Niklas: Jag tycker inte heller att det är ytligt, och det är ju sådana åsikter som gör att färre artister kanske vågar ta ställning för att de bara får höra att de är för ytliga.
Niklas, du fick nyss tips här om olika saker du skulle kunna använda ditt artisteri till i antirasismens namn, som att till exempel låna ut ditt Twitter-konto eller upplåta andra saker i ditt namn. Något du blir inspirerad till?
– Ja jag har ju upplåtit mitt Twitter-konto till olika organisationer tidigare så det kan jag absolut göra igen.
En återkommande kritik mot politiker är ju att de inte har samma ingång till samhällsproblemen som aktiva inom civilsamhället, är det kanske mer effektivt att de från civilsamhället ger sig in i partipolitiken för att kunna åstadkomma de strukturella förändringar som efterfrågas?
Mohammed: Men de som väl kommit in i partipolitiken är så påverkade av den att de inte kan förändra inifrån. Det har jag sett hända ofta, det kan komma fram någon från till exempel sossarna och be om ursäkt för vad deras parti har gjort, men de skulle aldrig lämna sitt parti för det. Och i slutändan ligger ändå makten hos folket, det är vi som går och röstar och bestämmer vilka som får ha den makten. Så jag tror det är bättre att vi påverkar genom civilsamhället än att vi går in i partipolitiken. Och vi kan inte bara hetsa folk att gå och rösta, utan sätta press på politiker för att de ska förtjäna våra röster. Det pågår en massa kampanjer för att få fler att rösta, men inte om vad politikerna själva gör för att förtjäna rösterna. Vi måste fråga, vad kan du göra för oss för att få min röst? Värdera era röster, det är viktigt också.
Jonna: Men jag tycker det är tydligt att avståndet faktiskt krymper mellan makten och folket, inte minst i och med hela Fi-rörelsen. Vi ser hur politiska partier mer och med tar intryck ifrån och inte längre kan slå dövörat till folkrörelser.
Mohammed: Ja de har ju lagt märke till att antirasismen är en het fråga. Inför EU-valet löd det ”ni vill väl inte att rasisterna ska få mer makt, så rösta på oss”, men vad händer sen? Ingen kom med någon sorts plan för hur de skulle få ut rasisterna. De fattar att civilsamhället brinner för antirasismen, men de utnyttjar det bara.
