Efter – och på grund av – valet har jag rent allmänt haft svårt att samla tankarna, känt mig vad en litteraturrecensent kanske skulle kalla hudlös, öppen för alla sorters kaotiska tankar med katastroftema, styrd av en ångestbetingad fladdrighet och inte kunnat uttrycka mig riktigt klart. Det gick till och med så långt att jag i detta tillstånd sprang och ramlade, slog mig rejält och fick ligga hemma några dagar och slicka mina sår.

Nu är jag lugnare och tycker det känns så rejält att ta tag i studien Massmediernas enfaldiga typer, om könsrepresentation och könsstereotyper. Tillsammans med medieforskaren Maria Edström har jag gjort denna studie två gånger tidigare, 1994 och 2004. När årets är klar kommer vi att få en bild av könskonstruktioner i medierna över 20 år. Förutom kön tittar vi bland annat på klass, etnisk tillhörighet, ålder, sexualitet och funktionalitet, sfär, utseende, teman, miljö, eliter. Resultatet bör erbjuda underlag för en intersektionell analys. Vi undersöker folk på bild i alla genrer, från DN till Fantomen via Blondinbella, Aftonbladet mobil, Böda Camping, Rapport med flera.

Som en uppvärmning, för att bekanta mig med flödet, köpte jag Amelia för en provkodning. Inte överraskande med de papperstidningar vi har i vårt urval är att upplagorna gått ner rejält sedan 2004. Då hade Amelia 125 600 i upplaga, nu är upplagan 87 400.

Jag försjönk i tidningen. Det finns något mycket förföriskt i populärkultur, jag kallar det Hollywoodfruar-syndromet. En sugs in, halkar igenom och kommer ut … trött.

En buffé av reportage, plocksidor om mode, relationer och skönhet, ditt och datt. Amelia verkar vara mån om att lyfta fram kvinnors styrka. Mycket riktigt i produktfakta på bonniertidskrifter.se står ”MISSION
Amelia vill hjälpa kvinnor att förverkliga sina vardagsdrömmar. Vi vill kvinnor väl. Vi vill vara i kvinnans tjänst.”

Således finns exempelvis ett reportage om hur programledaren Jessica Almenäs tar stöd i sina vänner, en text av Linda Skugge om allt hon lärt av Kate Bush och ett reportage om Sanna Lundell och Ann Söderlund om medberoende och hur en tar sig ur det med vänners hjälp. Fokus: kvinnors vänskap. Lovvärt, bra. Men. Dessa kvinnors förhållande till män finns där som en tydlig relief, det är just för att dessa förhållanden är så komplicerade som vänner behövs. Ofrånkomligen tonar en tvåkönsnorm fram, kvinnorna framställs visserligen som starka och självständiga men heteroparförhållanden tycks oundvikliga.

Tidningen förmedlar i detta nummer, 21, ett slags empowermentkänsla som säkert kan upplevas som upplyftande och bidra till igenkänning för en del. På ett liknande sätt omskrivs en kvinna som med hjälp av att skriva en roman om en stor kvinna gick ner i vikt och blev av med sitt tröstätande. Dessutom ges tips till familjer som fastnat i falukorvsträsket, recept på vegomat och råd om hur en får vita fräscha tänder. Därtill finns välkända profiler, exempelvis har författaren Bengt Ohlsson en hjärtespalt (vill/kan han svara på en fråga om politisk ångest?) och fenomenet Underbara Clara ett uppslag med bland annat tips på pyssel. Det är välgjort och välpaketerat.

Amelia vill, enligt hemsidan, vara den goda väninnan: ”Tonen i texterna är som en nära väninnas. ” ”… som har koll på trenderna.”. ”… en sådan man får en massa energi och mår bra av när man träffat!”.

Varför känner jag mig då så trött efter mötet?

Därför att utgångspunkten för hela tidningen är att kvinnor har problem med väldigt mycket som är knutet till den egna kroppen och personen. Bristande lyster i huden, rynkor, vikt, relationer, hår, you name it. Därför att inget problem knyts till någon analys som på riktigt belyser kvinnors villkor. Därför att utgångspunkten också är vita medelklassmänniskor i ungefär samma ålder med konsumtionspotential, vars verklighet är överbelyst i samhället och samtiden. Därför att Amelia är del av en utseendeindustri som definierar vad skönhet är och lyfter upp utseende som något av det viktigaste en kvinna bör syssla med. Därför att nästan alla ler och det ser tvångsmässigt ut. Därför att inget utmanar rådande normer.

Till syvende och sist handlar det också om att Amelia och jag inte har samma syn på vänskap. Jag vill inte känna att jag som vän ska ha koll på trender, eller känna en press att ge en massa energi och välmående. Inte heller vill jag att mina vänner känner en press att vara nyttiga i den bemärkelsen var gång vi ses. Jag vill kunna vara mig själv och förhoppningsvis känner vännerna likaledes; att de med mig kan vara sig själva.