Om valresultatet står sig har Feministiskt kommit in i 13 kommunfullmäktige runtom i landet och får sammanlagt 27 mandat. Feministiskt perspektiv har pratat med tre nyblivna kommunpolitiker, Stina Svensson i Göteborg, Mona Camara Silvan i Uppsala och Linda Hiltmann i Malmö, om valet, ambitionerna och utmaningarna inför att bedriva kommunpolitik.
Stina Svensson, Mona Camara Silvan och Linda Hiltmann har blandade känslor efter valet. Å enda sidan besvikelse över att inte ha kommit in i riksdagen, och å andra sidan en glädje och stolthet över att nu få ta plats i kommunfullmäktige. De känner också tacksamhet till den massiva gräsrotsrörelsen som burit valrörelsen framåt, med aktivister och frivilliga runtom hela landet, när det nu är dags att ta plats i maktens rum.
– Det här betyder också att vi kommer få en helt annan ställning inför kommande år. Det viktigaste är nästan att slippa krånglet med valsedlar nästa gång. Och vi är så klart väldigt glada över att ha kommit in i så många kommuner. Fantastiskt kul med just Göteborg också, jag har känt att jag haft ett starkt stöd här, säger Stina Svensson.
Linda Hiltmann menar att hon för egen del drivit valrörelse inte minst med just fokus på kommunnivå.
– Det är otrolig viktigt och det är på den nivån mycket av den politik som direkt rör våra liv sker. Det går också lättare att påverka med feministisk politik på kommunal nivå. Jag är så otroligt glad att vi kommit in i flera städer. Nu kommer vi organisera oss, och gräsrötterna får påverka politiken i kommunerna. Men med SD som vuxit sig så starka i riksdagen hade vi verkligen behövts där, den antirasistiska politiken kommer bli en av våra viktigaste uppdrag.
Även på frågan om vilka politiska frågor de vill fokusera på i sina respektive kommuner är svaren snarlika. Ett stort fokus för Fi nu tycks vara implementera människorättsfokus på en rad områden. De vill föra fram frågan om sex timmars arbetsdag, arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg och ett permanent finansiellt stöd för kvinnojourerna. Mona Camara Silvan poängterar vikten av att få upp normkritiken inom skolan på dagordningen.
– Jag skulle nog säga att skolan är en huvudfråga, vi måste jobba mycket mer med normkritiken. Flera skolor säger att de ska men sen går det knappt att se vilka resurser som lagts på det och det har sällan följts upp på ett tillfredställande sätt.
Linda Hiltman har jobbat mycket med frågan om basinkomst, en grundsumma som medborgare ska ha rätt till utan krav på motprestation.
– Vi har inget förslag på exakt summa från Fi än, vi vill utreda frågan först. Både gällande vilka grupper som skulle gagnas av det här, men också utifrån den feministiska kritiken som finns mot förslaget. Den är relevant och varnar för att män skulle fortsätta gå ut och tjäna massa pengar medan kvinnor stannar hemma i högre utsträckning med barn. Där måste vi hitta ett relevant sätt att jobba mot den patriarkala strukturen.
Stina Svensson har fokuserat mycket på kvinnojoursfrågan under valrörelsen.
– Det är en fråga som måste tas på allvar nu, det räcker inte att jourerna får stöd ett år i taget. En annan fråga som ibland överlappar den här handlar om bostadspolitiken. Det påverkar arbetet med kvinnojourerna då många kvinnor som till exempel är i behov av skyddat boende nekas plats för det inte finns bostäder. Vi vill att det ska byggas fler och billiga hyresrätter och vi kräver att de ska bli billigare.
Ambitionerna är många och höga samtidigt som alla tre också är medvetna om sitt än så länge begränsade inflytande med ett par, tre mandat i sina respektive kommuner. Stina Svensson säger att om det inte finns en vilja hos de rödgröna att ta med Fi i beräkningen såklart blir allt mycket svårare:
– Vi kommer oavsett vilket försöka göra så gott vi kan utifrån de förutsättningar som ges, eventuellt i opposition, men i så fall får vi vara en väldigt hård opposition, säger hon. Camara Silvan poängterar också att mycket hänger på samarbetsrelationerna.
– Just nu har vi knappt hunnit ta kontakt med de andra partierna. Sen kommer vi oavsett hur det blir lobba i kommunfullmäktige, men det är ju en förhandlingssituation och vi har bara två mandat i Uppsala. Vi samarbetar som vi ofta sagt gärna med V, Mp, och S och vi har sträckt ut en hand så nu väntar vi på svar. Socialdemokraterna har visserligen inte uttalat sig om hur de ställer sig till ett samarbete med Fi än, däremot borde det ligga i deras intresse att samarbeta med oss eftersom de säger sig vara ett feministiskt parti.
Hon menar vidare att det givetvis är naturligt att känna oro över att inte kunna bedriva den politik som man gått till vald på, men att hon har stora förhoppningar på Fi:s väljare.
– De är så aktiva och just därför tror jag att det kan gå väldigt bra. Vi kommer också att gå tillbaka till väljarna och få feedback från dem och jobba vidare med våra frågor. Vi är faktiskt helt överlyckliga av stödet från alla feminister i Uppsala, det är betryggande att ha en så aktiv gräsrotsrörelse.
Hiltmann framhåller vikten av att föra fram sina politiska hjärtefrågor även i opposition, och markera i frågor där Fi ser brister i samhället:
– I Malmö är det till exempel en mer eller mindre en uttalad ambition att bygga för vissa grupper som man vill attrahera, de som är konsumtionsstarkast. Vi vill att man ska bygga för alla, för att alla ska ha råd att bo. Vi ser också problem med att de mänskliga rättigheter som egentligen ska gälla för alla, inte minst gällande just bostad, inte tillämpas på tillexempel flyktingar och andra utsatta grupper i samhället. Det är viktigt att föra en politik som står upp för mänskligt värde.