Evy Eriksson är 57 år gammal. När hon var var 17 år fick hon sommarjobb på Domus, samtidigt som hon gick handel- och kontorsprogrammet på gymnasiet. Efter Domus gick hon till Konsum och nu har hon varit på City Gross sedan 1999.

– Det bästa med jobbet är att få träffa folk och att den ena dagen aldrig är den andra lik. Du kan ha en plan för vad du ska göra under dagen, men den kanske spricker på en gång, eller så gör den inte det. Jag tycker om att det är så varierat!

Evy Erikssons dagar består av att beställa varor, plocka upp varor, städa avdelningen, träffa säljare och hjälpa kunder. Hon är också fackligt engagerad och klubbordförande på sin arbetsplats. Sedan ett bra tag tillbaka är hon på specialavdelningen, det vill säga avdelningen där allt som inte är ätbart finns; hemtextiler, armatur, lampor och kontorsmaterial med mera.

– Jag har sålt allt utom bilar och möbler, säger Evy Eriksson och skrattar.

Längre öppettider

När hon går hem från jobbet mår hon för det mesta bra. Och med många års erfarenhet i ryggen har hon lärt sig att inte bli stressad över att inte hinna klart. Att kunna tänka att det finns en dag i morgon också. En morgondag som dessutom har fler timmar än den hade för 15 år sedan. Butikernas öppettider har nämligen förlängts radikalt sedan Evy Eriksson satt i kassan på Domus.

– När jag började stängde man affären klockan 18.00 på vardagar och klockan 14.00 på lördagar. Nu har vi öppet till 22.00 alla dagar även på helgen och det finns inte en människa som måste handla just då. Jag har inget emot att jobba kvällar och helger, men nu kan du få jobba till 22.15 och jag tycker inte att det är så speciellt kul, det är för sent. Till 21.00 på vardagar och till 20.00 på helger hade känts mer rimligt, och jag vet att vi är flera som tycker det, säger hon och fortsätter:

– Arbetsgivaren tror att de ska få in mer pengar, men det får de inte, eftersom vi handelsanställda har bra OB-tillägg i vårt kollektivavtal. Men om en butik skulle våga ändra sina öppettider skulle nog fler följa efter, det är bara att ingen vågar gå först.

Fler visstidsanställda

En annan stor skillnad är andelen visstidsanställda. När Evy Eriksson började i branschen jobbade i stort sätt alla heltid och var tillsvidareanställda, förutom dem som efterfrågade att arbeta deltid. I dag upplever hon att det ser annorlunda ut. På hennes nuvarande arbetsplats är 25-30 av drygt 100 medarbetar visstidsanställda. Det motsvarar ungefär hur det ser ut i hela branschen. Enligt rapporten Otrygghet och flexibilitet, som Handelsanställdas förbund släppte tidigare i år, har 30 procent av arbetstagarna tidsbegränsade kontrakt. Detta trots att 99 procent av förbundets medlemmar uppger att de skulle vilja ha en tillsvidareanställning. Josefine Boman är utredare på förbundet och en av rapportförfattarna. Hon menar att arbetsgivarens jakt på flexibilitet påverkar arbetstagarna på flera sätt.

– Arbetstagarna själva blir väldigt inflexibla. De får en otrygg tillvaro, en tillvaro där man hela tiden måste anpassa sig efter arbetsgivarens villkor, man kan inte planera sitt eget liv. Det kan leda till sjukdom och svårigheter att ta sig vidare. Det är också lätt att fastna i den här typen av anställning, om man organiseras timme för timme och minut för minut blir arbetsmomenten ofta väldigt uppdelade, man får sitt lilla ansvarsområde och inte den bredd som du kanske behöver för att söka dig vidare, säger hon.

Att många trots det acceptera tuffa villkor tror Josefine Boman inte sällan hänger ihop med hur hög arbetslösheten är.

– Hög arbetslöshet och stor konkurrens om jobben gör att man som arbetstagare accepterar villkor som man i tider av låg arbetslöshet inte skulle behöva acceptera. Politik för full sysselsättning är därmed väldigt viktigt för att få bort de omotiverade visstidsanställningarna och den ofrivilliga deltiden.

Kort framförhållning

Evy Eriksson är övertygad om att antalet tidsbegränsade anställningar skulle vara betydligt färre om anställningsformen allmän visstid, som infördes 2007, inte fanns. Men hon tror också att mycket skulle kunna bli bättre genom bättre planering.

– Det är alltid kort framförhållning och mycket brandkårsutryckningar. Jag tycker att schemat är en möjlighet, inte ett hinder. Skulle jag få göra schemat för hela butiken skulle det se annorlunda ut, jag skulle ta bort många visstidsanställningar och i stället skapa fler fasta tjänster med fler timmar. Det är en fördel att du har några som är mer flexibla, men inte så många som vi har i dag.

Josefine Boman är medveten om att handeln länge har varit en deltidsbransch och fyller en viktig funktion för dem som under kortare perioder är i behov av ett extrajobb, men hon menar att den andelen är överskattad.

– I viss mån är det ju så, men många av våra medlemmar har varit i branschen länge men slåss fortfarande för att få jobba så mycket som de vill jobba. Och när du till slut har fått dina timmar är det inte ens säkert att du får behålla dem. Det är ett otroligt tryck och många känner sig osäkra, säger hon.

Påverkar även fastanställda

Att det är en stor andel som går på tidsbegränsade kontrakt påverkar även den ordinarie personalen. De tvingas ta ett löpande ansvar för att lära upp nya medarbetare och vara behjälpliga. Något som Evy Eriksson har fått erfara.

– Ja, så är det. Det tar ungefär ett halvår för en person att komma in i jobbet ordentligt, att klara sig själv helt och hållet. Men många är bara här i ett par månader och sedan blir de utbytta, till slut blir du avtrubbad som ordinarie och vet knappt vem det är du pratar med.

Josefine Boman tror att många arbetsgivare är omedvetna om konsekvenserna för den ordinarie personalen.

– Det handlar om att göra människor utbytbara, det är ju en bemanningsstrategi. Man har en kärna som kan lära upp och hjälpa till, utöver det har man en utbytbar buffert. Det har inte gjorts speciellt många studier för att mäta de marknadsmässiga konsekvenserna, om det verkligen är lönsamt att ha det så här, men vi tror att man skulle tjäna på att ha fler personer som kan företaget och som kan kunderna.