”Det behövs satsningar på kvinnors rättigheter, säkra aborter, preventivmedelstillgång och utbyggda hälsosystem för att minska mödradödligheten och nå millenniemålet.” Det skriver Miljöpartiets jämställdhetspolitisk talesperson Gunvor G Ericson, som nyligen var oppositionens representant på FN:s 58:e kvinnokonferens, i veckans valkrönika.
Nyligen höll FN den 58:e sessionen av Commission on the Status of Women (CSW). Mötets tema var utmaningar vid implementering av millenniemålen för kvinnor och flickor. Mötet samlade flera tusen deltagare från hela världen. Den svenska delegationen leddes av jämställdhetsminister Maria Arnholm och i delegationen ingick kvinnoorganisationer samt en riksdagsledamot från majoriteten och en från oppositionen, som i år var jag.
Som delegat från Sverige slås jag av hur den ekonomiska krisen och framväxten av konservativa krafter i världen begränsar flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Det är något vi kan se i EU-länder och runt om i världen. Irak sänkte nyligen åldern för giftermål så att nioåriga flickor nu kan giftas bort. I Uganda dödas tjejer som bär för kort kjol och lesbiska våldtas för att ”botas”. I Sverige dödas runt tjugo kvinnor årligen av en närstående person. Förhandlingarna i FN är svåra, det handlar mer om att behålla de överenskommelser som gjordes på kvinnokonferensen 1995 än om att flytta fram positionerna, tyvärr är det så det ser ut. Välkommen ut i verkligheten, vill man säga till dem som tror att feminismen gått för långt. Flera personer på konferensen berättade om hur den katolska kyrkan och olika kristna rörelser från USA försöker påverka synen på HBTQ-personers rättigheter och på preventivmedel och utbildning i sexuell och reproduktiv hälsa.
Det mål som vi är längst ifrån att nå är minskad mödradödlighet. Men mödradödlighet går att minska genom ett aktivt arbete för sexuella och reproduktiva rättigheter (SRHR). Därför måste den kunskapen och medvetenheten öka. De länder där mödradödligheten sjunkit mest har högre preventivmedelsanvändning (runt 85 procent) än de där mödradödligheten har sjunkit minst (22 procent).
FN har tidigare gjort en rapport om att de fyra stora anledningarna till att gravida kvinnor dör är blödningar i samband med förlossning, infektioner, högt blodtryck och osäkra aborter. Trots detta är frågan om säkra aborter fortfarande kontroversiell i stora delar av världen.
Det sker inte färre aborter i länder där de är förbjudna, bara farligare. Världens ledare måste våga börja prata om vikten av säkra aborter. Där har Sverige en viktig roll.
Vi måste öka förståelsen om värdet av säkra aborter och kvinnors rätt till sin egen kropp. Inte ens vid våldtäkt i krigssituationer har alla kvinnor rätt till abort. Att ge möjlighet till säker abort i fall där våldtäkten använts som vapen är det minsta världens länder borde kunna enas om.
Trots vissa framsteg dör fortfarande närmare 1 000 kvinnor varje dag i samband med graviditet eller förlossning – det stora flertalet i utvecklingsländerna. Här krävs stora insatser om målet att minska mödradödligheten med tre fjärdedelar till 2015 ska nås. Mödradödlighet går att minska genom ett aktivt arbete för sexuella och reproduktiva rättigheter.
Det behövs satsningar på kvinnors rättigheter, säkra aborter, preventivmedelstillgång och utbyggda hälsosystem för att minska mödradödligheten och nå millenniemålet. Den svenska regeringens internationella utvecklingssamarbete måste än tydligare ta upp SRHR-frågor och se till att lyfta frågorna även inom EU-samarbetet, även om motståndet från konservativa och religiöst präglade medlemsstater kan vara stort.
Målet att halvera mödradödligheten är viktigt, men räcker inte för att mänskliga rättigheter ska gälla alla. När nu nya mål ska sättas för 2015 och framåt måste jämställdhet bli ett eget mål för att flickor och kvinnor runt om i världen omfattas av mänskliga rättigheter lika väl som pojkar och män.
