I SVT:s ”Debatt” som följde på Belinda Olssons Fittstim-program förekom en fräck identitetsstöld. En viss Helene Bergman presenterades som ”programledare för det feministiska programmet Radio Ellen”, och det var inte första gången personen i fråga gick ut i media under denna flagg: ibland är hon till och med ”legendarisk programledare för Radio Ellen” (Newsmill med flera). Utifrån den plattformen levererar hon numera hätsk kritik av dagens feminism. Och hon kan göra det ostraffat – vem minns vad som sades i radio för trettio år sen?

Radio Ellen var alltså ett P1- program om genusfrågor som sändes i P 1 1981 till 1996. Det presenterade sig som ”Ett program av kvinnor, för kvinnor och män”, och hade under årens lopp sammanlagt ett tiotal anställda journalister, programledare och producenter varav en faktiskt var legendarisk: Isa Edholm, programmets skapare, fick stora journalistpriset och tidningen Vis journalistpris samt blev hedersdoktor för sina insatser.

Programmet hade stor betydelse i genusdebatten – men ingen av de anställda programledarna hette Helene Bergman! Så här låg det till: Isa Edholm ville en period att programmet skulle höras från flera platser än Umeå, där redaktionen låg. Hon och de andra anställda programledarna/producenterna reste till ibland till andra städer, bland annat Västervik där Helene Bergman fanns, och sände därifrån. Det är denna tillfälliga frilansmedverkan som Helene Bergman nu framställer som om det var på hennes axlar programmet vilade i åratal.

Isa Edholm var generös mot sina medarbetare, bland annat fick just Helene Bergman göra ett par mycket dyra inslag från Bangladesh. Dessa inslag sändes också men ledde till att Radio Ellen fälldes för osaklighet och partiskhet i radionämnden. Det är knappast förvånande att Helene Bergman inte fick förnyat förtroende efter detta, men dålig stämning uppstod och hon stämde Sveriges radio. I sin bok Med svärtad ögonskugga (tolerant recenserad av Inga–Lisa Sangregorio) framställer hon det hela som att Radio Ellen inte ville låta henne göra program (och nya dyra resor) om kvinnliga gerillasoldater – därför att redaktionen ville framställa alla kvinnor som ”fredliga”(!)…

Jag som var programledare/producent för Radio Ellen 1989 -1996 har aldrig mött Helene Bergman och jag vet alltså inte om hon faktiskt själv tror på vad hon säger eller om hon utnyttjar de lånta fjädrarna för att bli uppmärksammad i media, bland annat för sin nyutkomna bok. ”Legendarisk” tycks hon också ha blivit helt nyligen, men under de sju år jag arbetade på Radio Ellen (och de åtta på uppföljaren Freja!) hörde jag aldrig Helene Bergmans namn nämnas, trots att redaktionens många medarbetare med förtjusning brukade berätta programminnen för varandra.

Efter Fittstim-programmet fick jag ett utbrott på min privata Facebook-sida om denna identitetsstöld och det delades vidare av många före detta Ellen-lyssnare som var lika förvirrade som jag över denna mystiska legendar som ingen mindes. Helene Bergman har därefter i nättidningen Magasinet Paragraf beklagat sig över att jag inte ”vänt mig till henne”, samt ifrågasatt att jag över huvud taget varit journalist (15 år som fast anställd på Sveriges radio, kolla gärna).

Men jag har alltså ingen personlig konflikt med Helene Bergman – det känns bara så surt att hon tillåtits kapa vårt hjärtebarn! För ni ska veta att ingen av de före detta anställda på Radio Ellen har tagit avstånd från vare sig det programmet eller feminismen! Kanske skulle vi haft olika uppfattningar om Belinda Olssons Fittstim, den interna debatten på Ellen var livlig. Vi hade en manlig feministpanel och uppemot hälften av lyssnarna var män, enligt undersökningar. Män som berättade vad som hänt deras fruar, systrar, döttrar, med mera, gav oss en del av de allra bästa programtipsen (detta om ”manshat” i programmet).

Katarina Mazetti

PS. SVT Debatt hade väl kunnat kolla anställningsuppgifter på Sveriges Radio, eller är det numera fritt fram att skalda sitt cv som man behagar? Men debattdramaturgi kräver ”motståndare”, och det är kanske svårt att hitta någorlunda rumsrena antifeminister i dag. (Grabbarna på högerextrema sajten Avpixlat hyllade dock både Helene Bergman och själva Fittstimprogrammet och kastade hattarna i luften, något som Belinda förmodligen funderar över. Hoppas jag).