Sissela Nordling Blanco ser det nya arbetet i stadshuset som spännande och kreativt, även om en lätt blir trött av det intensiva tempot och debatter från tio på morgonen till elva på kvällen.

Under veckan har en av arbetsuppgifterna varit att debattera med Sverigedemokraterna (SD), vilka har lyft frågor som att kulturanslag inte bör gå till invandrade konstnärer eftersom de vill bevara den svenska kulturen. Enligt SVT har partiet även lyft frågor som att stockholmarna förtjänar att veta vad invandringen kostar och hur utgifterna för de rumänska tiggarna ser ut. Sissela Nordling Blanco känner obehag inför den typen av åsikter i det politiska rummet men tryggas av att partiet inte kommer få igenom sin politik, då de rödgrönrosa är i majoritet. I veckan har de presenterat den nya budgeten för Stockholms stad.

– Jag känner mig nöjd med att vi fått in ett tydligt feministiskt och antirasistiskt perspektiv i budgeten. Vi har sett till att det kommer bedrivas ett arbete för mänskliga rättigheter på alla fronter. Vi kommer motarbeta den strukturella rasismen på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och vi kommer jobba med normkritik, antirasistiska perspektiv och genusperspektiv i skolan och förskolan. Det är viktigt att vi utvecklar politiken och förnyar den.

Tror att trenden håller

Två nytillkomna poster i budgeten är att dubbla anslagen till stadens tjej-och kvinnojourer och att hbt-certifiera samtliga skolor och ungdomsmottagningar i Stockholm. För att kunna arbeta förebyggande behöver kompetensen finnas där ungdomarna finns. Det finns stora problem med unga hbtq-personers hälsa och politikerna måste se till att det finns stöd. Förutom det lokalpolitiska arbetet så kommer Nordling Blanco även att vara en del av extravalrörelsen som talesperson.

– Vi får stor hjälp av våra medlemmar som är mycket engagerade och entusiastiska. Vi är många som hjälps åt, över 22 000 medlemmar och många nya medlemsgrupper runtom i landet bara väntar på att få sätta igång. Det fortsätter tillkomma nya engagerade personer. Jag tror att den trenden kommer hålla i sig, särskilt i en valrörelse då vi har möjlighet att vara mer utåtriktade.

I etablerade tidningar och nyhetskanaler kretsar de flesta artiklar och reportage kring regeringsfrågan och SD:s roll i riksdagen. Från vissa håll hörs röster som tror att mindre partier utanför riksdagen, som Fi, kommer få svårt att göra sig hörda.

– Ja, det här är en risk vi ser finns, som har varit ett problem även i tidigare valrörelser. Det har handlat väldigt mycket om blockpolitiken och den vill vi bryta upp. Vår styrka är just att prata om ideologi, om våra visioner av det samhälle vi vill leva i. Vi är många som längtar efter ett sådant politiskt samtal istället för det cementerade blocktänket, vilket ofta handlar om hur många procent de röda eller blå ligger på. Det är både en risk och en styrka att vara ett parti som vårt. Vi erbjuder något annat.

Politisk taktik

Fi var tydliga med att framhålla att val inte ska handla om taktik utan om vad en vill med politiken under senaste valrörelsen. Men mot slutet smög taktiken fram och en röst på er framställdes som det enda rätta för en rödgrön sympatisör som ville slippa borgerligt styre ytterligare en mandatperiod. Håller du med?

-Ja, det gör jag. Vi var tvungna att förhålla oss till ett politiskt klimat som handlade mycket om taktik. Det var något vi själva var väldigt kritiska till, ändå hamnade vi där. Vi blev kritiserade och det förstår jag verkligen. Samtidigt behöver en ha förståelse för förutsättningarna som var. Vi ska dock inte fortsätta taktik-snacket. För oss handlar politiken om vilket samhälle vi vill skapa, att få in feministiska perspektiv i politiken och det är bra mycket bredare frågor än enbart regeringsfrågan. Vi är också öppna för blocköverskridande samarbeten med de partier som kan tänka sig att stödja våra förslag, förutom SD förstås.

Just det här att ni vill lösa upp blockpolitiken är väl det som den traditionella vänstern kritiserar er för. Att ni inte ser förtrycket de olika klasserna emellan. Hur svarar Fi på det?

– Det handlar ju inte om att bortse från klasskillnader, utan om att ta emot stöd i enskilda sakfrågor. Om något av allianspartierna, till exempel, vill stödja förslaget om individualiserad föräldraförsäkring – varför ska vi tacka nej? Från Alliansens sida brukar engagemanget i feministiska frågor inte vara särskilt stort, men vill de engagera sig vill vi inte vara fastlåsta i ett block och enbart samarbeta med vissa. Det är begränsande för den feministiska politiken och arbetet mot diskriminering. Det finns fler konflikter i samhället, och skillnad i makt mellan olika grupper, som handlar om mer än bara klass. Vi behöver se att det finns förtryck som är lika starka som klasskillnader, vilka inget av blocken varit särskilt bra på att lyfta historiskt. Från vänstern har man ibland gått före, ibland inte. Vi behöver förhålla oss pragmatiskt till hur vi kan samarbeta för att få upp feministiska frågor på agendan.

Höger-vänsterskalan bristfällig

Sissela Nordling Blanco ser inte höger-vänsterskalan som förlegad, snarare som ett bristfälligt analysverktyg att arbeta utifrån. Fi går inte att inordna på den traditionella skalan då partiet ser till fler konflikter än så, menar hon. Det gör att partiet tillför en ny dimension i politiken, vilket inte betyder att de dimensioner som redan är etablerade som politiska sakfrågor reduceras. Hon går fokuserat igenom hur feminism går ihop med en klassanalys och poängterar att det är kvinnor som har de sämsta arbetsvillkoren och flest otrygga anställningar.

– Klass får inte bli ett begrepp som bortser från kön och ras, dessa faktorer hänger väldigt tätt ihop. Våra ekonomiska förutsättningar påverkas ju i allra högsta grad av vilket kön vi har, om vi har utländsk bakgrund och om vi rasifieras. Vi måste se hur dessa parametrar hänger ihop istället för att stycka upp dem.

Intresset för Fi väcktes av att det antirasistiska perspektivet fanns representerat och att några av partiets företrädare bar egna erfarenheter av att drabbas av rasism. Efter att ha röstat på Fi som förstagångsväljare blev hon aktiv medlem och en del av utvecklandet av det antirasistiska arbetet, vilket efter en tid fanns förankrat i hela organisationen. Det var inte alltid friktionsfritt att driva antirasistiska frågor till en början, vissa medlemmar ansåg att ett feministiskt perspektiv endast skulle se till ojämlikheten mellan kvinnor och män.

– Även inom feminismen finns maktordningar och de som är ointresserade av att driva en intersektionell kamp. Motståndet kan ta sig olika uttryck. Det kan vara aktivt, att en konkret argumenterar emot eller röstar ned förslag. Det kan också vara passivt, att en aktivt låter bli att jobba med vissa frågor.

Aldrig färdig

Utmaningen för en organisation som vill arbeta intersektionellt är att hålla analysen vid liv och ständigt vara vaken för vilka nya problem som dyker upp. En blir aldrig färdig, poängterar Sissela med ett leende.

– Fi är i stor utsträckning en vit organisation. Trots att vi har jobbat med att utjämna makten, till exempel genom att se till vilka som representeras på maktpositionerna och vilka som väljer att bli aktiva medlemmar. Självrannsakan är en väldigt viktig utgångspunkt om en gör anspråk på att vara en feministisk organisation som också har ett intersektionellt perspektiv. Medvetenheten om att diskriminerande strukturer finns överallt är grunden för intersektionellt arbete, förståelsen för att vi inte utgör ett undantag. Om vi inte jobbar aktivt emot strukturerna kommer de reproduceras i vår egen organisation.

Det politiska engagemanget har funnits med sedan tidig ålder. Sisselas morfar Hugo Blanco var bondeledare och genomförde en av Latinamerikas största jordreformer i Peru och var ständigt förföljd. Han tvingades fly till Chile, under en tid då landet var präglat av socialism. Sisselas mamma, Carmen Blanco Valer, och mormor följde med och när Chile utvecklades till en militärdiktatur flydde de till Sverige.

– Mamma har erfarenhet av politisk förföljelse, att vara flykting, att jobba i rika människors hem och ta hand om deras barn. Hon har levt med nästan alla de orättvisor en pratar om inom den intersektionella analysen.

Modern hör också till ett ursprungsfolk och levde med rasism redan som barn i Peru. Precis som samerna i Sverige förväntas de dölja sitt ursprung och skämmas för sin historia, vilket leder till att många inte talar på modersmålet.

– Allt det här har påverkat mig och mitt antirasistiska engagemang för global rättvisa. Ens levda erfarenheter påverkar de politiska visionerna tror jag. Mamma har gjort mig och min syster medvetna om de strukturer som finns i samhället. Jag har vuxit upp med demonstrationer, hjälpt till att måla banderoller och följt med på politiska möten. Jag har med mig de politiska diskussioner som fördes hemma från när jag var liten, det har hjälpt mig väldigt mycket.

Är mamma medlem i Fi?

– Ja, hon blev det i år. Det tog lite tid, hon är väldigt kritisk. Det är ett bra betyg att till och med hon valt att gå med.

Våldet i vår vardag

Jag är lite nyfiken på Fi:s arbete för säkerhet och motståndet mot militarisering och vapenhandel. Hur jobbar ni för ett säkrare Sverige som inte behöver kriga?

– Vi är för ett våldsförebyggande arbete. Vi behöver fokusera på det våld som finns i vår vardag. 20 kvinnor mördas varje år av en närstående man och det sker 100 våldtäkter om dagen. Det här är enorma samhällsproblem som hela tiden sopas under mattan och det anses inte ens vara politik. Resurserna som finns står inte i proportion till vad våldet faktiskt kostar. Är det nationens säkerhet som ska försvaras med vapen, eller är det människors säkerhet vi ska prioritera? Morden på kvinnor i deras egna hem och våldtäkterna bara tillåts fortsätta. Vi behöver också belysa hatbrotten som sällan anmäls. Bland annat för att de som drabbas vet att det finns problem inom rättsväsendet, inom polisen. En känner sig inte trygg med att söka upp myndigheter som kanske själva utövar våld mot en i andra sammanhang. Vi behöver arbeta förebyggande. Därför satsar vi nu i budgeten för Stockholm på att ta hand om de akuta behoven som finns, till exempel tjejjourerna, och att möjliggöra förebyggande åtgärder som till exempel normkritik i skolan. Det är i väldigt hög utsträckning män som utövar våld. Det hänger ihop med idealet som finns om hur män ska vara. Det är något som är fel i hur vi uppfostrar våra barn när vi lär dem att maskulinitet måste vara kopplat till våld. ”Annars är du inte värd någonting”. Vi måste angripa våldets ursprung.

– Ja, men vad ska vi göra åt alla de som dör varje år som följd av att vi inte tar tag i de verkliga säkerhetsproblemen som det här landet lever med? Hur länge ska vi fortsätta spekulera i om ryssen kommer och lägga miljarder på ett försvar som troligtvis ändå inte skulle hjälpa särskilt mycket om det väl kom en attack, för att vara krass. FN uppmuntrar sina medlemsstater att växla om till en politik för mänsklig säkerhet. Det är allmänt känt att mäns våld mot kvinnor är det största globala problemet som finns, vilket skördar flest människoliv. Ändå är säkerhetspolitiken ständigt centrerad vid män som krigar med varandra.

Och om det skulle komma en attack, vad är Fi:s svar på säkerhetspolitik i ett sådant läge?

– För det första har vi ett försvar. Vårt förslag har inte varit att ta bort det helt och hållet. Vi har föreslagit en nedskärning på tio miljarder, för att kunna lägga mer pengar på våldsförebyggande arbete. Vi tycker också att det behövs en internationell politik för säkerhet på global nivå som förmedlar att demokrati är det som bäst förebygger konflikter. Många väpnade konflikter hade kunnat förebyggas och genom upprustning hamnar en lätt i konflikt. Det signalerar att en bygger upp sina muskler och därför anses en vara ett hot, enligt flera forskare. På det sättet utsätter en sig för en hotfull situation. Det handlar om att arbeta för långvarig fred, säkerhet och demokrati. Vi behöver stärka de demokratirörelser som finns globalt, vilka ofta blir isolerade istället för att få det stöd de behöver. Först när en konflikt redan har uppstått rycker vi in men då är det alldeles för sent. Vi behöver ändra synen på hur vi förebygger konflikter.