Statskontorets studie är den första som analyserat lärosätenas fördelning av basanslaget till forskning ur ett jämställdhetsperspektiv, även om de själva hellre väljer att tala om differenser, snarare än ojämställdhet.

– Vi har inte gjort en djuplodande jämställdhetsanalys av respektive institution utan vi har kunnat identifiera vissa saker som vi ser påverkar att kvinnor generellt får mindre forskningsmedel än män, säger Anders Widholm, projektledare vid Statskontoret.

Studien omfattar 14 lärosäten med fördjupande fallstudier av Lunds universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde. Statskontoret menar att det är upp till respektive fakultet och institution att tolka och analysera resultaten.

”Akademin behöver jämställdhetsintegreras”

En förklaring till att kvinnor får mindre forskningsmedel handlar om strukturer: professorer får vanligtvis mer forskningsmedel och en majoritet av professorerna är män. Forskningsanslagen kan dock få både utjämnande och förstärkande effekter för ojämställdheten på lärosätena, beroende på hur de används.

– Vi har sett flera fall där lärosäten tänker sig att de egna basanaslagen är styrmedel. Ibland har anslaget en kompenserande effekt, ibland en förstärkande effekt, om vi utgår från de externa forskningsmedlen. Vi kan dock inte se att det finns någon intention bakom det, inget av de undersökta lärosätena har sagt att ”nu har kvinnorna fått mindre externa forskningsmedel så nu ska de få mer anslagsmedel” säger Anders Widholm.

Avsaknaden av styrning, analys och uppföljning av basanslagen ur ett jämställdhetsperspektiv är något som tydligt framkommer i rapporten. Särskilda, sidoordnade satsningar är genomgående för hur lärosätena väljer att göra i de få fall där jämställdhet beaktas i anslagsfördelningen.

– Det vittnar om att arbetet med jämställdhet i akademin, som mer och mer riktar in sig på att integrera ett jämställdhetsperspektiv i ordinarie verksamhet och göra analyser utifrån bland annat ett genusperspektiv, inte gäller ett så angeläget område som fördelning av basanslagen. Även fördelningen av basanslag behöver jämställdhetsintegreras, säger Fredrik Bondestam, forskningssamordnare vid Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.

Fördelningen av basanslagen är ofta kraftigt decentraliserad vid landets lärosäten. Trots decentraliseringen visar rapporten tydligt att lärosätena skulle kunna analysera fördelningen av anslagsmedel utifrån kön, men att de inte gör det.

– Universitet och högskolor kan med en rimlig arbetsinsats ta fram relevanta och jämförbara uppgifter om utfallet av basanslagens fördelning, säger Anders Widholm.

Viktigt benämna ojämställdheten

Statskontoret kan egentligen bara se ett exempel där lärosäten på ett strukturellt plan beaktar jämställdhet vid fördelning av basanslag till forskning. Det är vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.

– Vi har inte hittat några andra tydliga exempel. Naturvetenskapliga fakulteten har använt fördelningsmodellen med målsättningen att öka andelen kvinnliga professorer och det verkar ha fungerat, säger Anders Widholm.

Per Eriksson är avgående rektor vid Lunds universitet och han välkomnar rapporten.

– Lunds universitet har strukturella problem som vi inte förstår helt och hållet och därför är det väldigt viktigt med den här typen av kunskapsunderlag. Jag ser inget bättre sätt än att benämna saker vid sitt rätta namn: Vi måste erkänna att vi har problem med ojämställdhet inom akademin, säger Per Eriksson.

Per Eriksson håller dock inte med om att Lunds universitet helt saknar centrala styrmedel. Han framhåller att universitetsledningen under hösten beslutat att avsätta fyra miljoner för att öka andelen professorer som är kvinnor.

Nils Danielsen, vice-rektor för Lunds universitet, menar att ambitionen är att utöka arbetet till att även inbegripa mer långsiktiga, strukturella åtgärder. Det handlar om att komma bort ifrån problemet med projektbaserade satsningar.

– Statskontorets rapport passar som hand i handske för vår ambition med jämställdhetsarbetet. Tidigare har vi fördelat pengar enligt rutiner som inrättades när akademin var en mansdominerad värld. Som ett led i vårt systematiska arbete har vi nu har avsatt ytterligare fyra miljoner i den ordinarie budgeten för att motverka att jämställdhetsarbetet sidoordnas.

Nils Danielsen pekar också på behovet av analys och uppföljning så att det går att följa utvecklingen över tid.

Kerstin Alnebratt är föreståndare vid Nationella sekretariatet för genusforskning. Hon menar att rapporten främst visar att fördelningen av basanslagen är en strategiskt viktig fråga för lärosäten att förhålla sig till när det gäller jämställdhet.

– Basanslagen framstår som en av många angelägna pusselbitar i högskolepolitiken som måste prioriteras för att komma till rätta med de strukturella hinder vi vet skapar ojämställda villkor i akademin.

– Frågan som måste ställas är om rektorer ska medfinansiera ojämställdhet genom att belöna redan etablerade manliga professorer på bekostnad av meriterade kvinnor som kontinuerligt missgynnas av systemet? Eller ska basanslagen användas aktivt för att säkerställa ett fördelningsutfall fritt från diskriminering?