Ana Valdés besöker Belgien och reflekterar över ett delat land och förklarar vad kvinnoorganisationen "Kvinnor i svart" menar med parollen "Not in our name".
En av mina belgiska kamrater från Women in Black varnade mig: ”när du ska vara ute i stan dölj att du kan tala franska, tala helst engelska med folk, fransktalande är illa sedda här, vi håller på att bli rena rasister här”.
Flamländska norra Belgien och Nederländska Holland håller på att lockas av främlingsfientliga partier som predikar med iver mot Bryssel, mot den franska och spanska överhet och som ser EU som en ockupationsmakt. Jag frågar Kristian, en man som är över sextio år och som talar utmärkt franska, vad han tycker om föraktet mot den franska påverkan om den fientliga inställning mot allt som kommer från Södern.
Han förklarar att rent historisk har norra Belgien varit den fattiga kusinen att alla tjänster i den koloniala Belgien har gått till vallonerna, till de fransktalande katolska belgarna, men att nu hade ekonomin vänt och plötsligt stod det en stark och homogen Flanderns som kunde diktera villkor.
”Du ska komma ihåg att Spanien var grymma herrar här och att många flamländare fick betala med sitt liv att de blev protestanter och att de ville befria sig från det spanska oket. Nu är det vi i Belgien som ska betala Bryssels byråkratlöner och Portugal och Spaniens kris”.
Women in Black i Leuven är mycket aktiva i Bosnien och de helst ser att deras pengar investeras i kvinnogrupper och organisationer som arbetar med överlevare från Srebrenica. Och det var de serbiska kvinnor från Women in Black som berättade om vilket samarbete och vilket stöd de gav till sina bosniska medsystrar, som hade accepterat de som sina egna och som visste precis att kriget som Milosevic hade startat var också ett krig mot sitt eget folk.
”Not in our name” stod det på plakat i Leuven och vi alla höll med, de krig som förs av Putin och Milosevic, av Obama och andra, de är inte våra krig, de görs i vårt namn, men de utkämpas av vapenhandlare som vill få en marknad för deras varor.
Att Belgien kan bli delat i två olika delar, ett välmående Norr och ett fattigt Syd, vill ingen spekulera i men än så länge, som besökare i Belgien, be inte om någon croissant, men om brodj.
