I veckans bildskolan tittar vi närmare på ”Little Black Sambo” – dess ursprung, spridning och återutgivning in i våra dagar.
Helen Bannerman skrev och illustrerade barnboken Little Black Sambo 1899. Helen Bannerman var från Skottland men bodde i Indien i trettio år och boken ”Little Black Sambo” handlar om den lilla pojken Sambo i en indisk djungelby. Sambo tvingas lämna sina nya fina kläder till fyra hungriga tigrar, tigrarna jagar varandra runt ett träd tills de smälter till smör(!) och Sambo får sina kläder tillbaka. Sambos mamma ”Mumbo” gör sedan pannkakor av smöret som familjen äter upp.
”Little Black Sambo” kom ut i många olika versioner och upplagor och på olika språk och var under lång tid en mycket läst barnsaga världen över. Berättelsens popularitet i USA sammanföll med Jim Crow, raslagarna som segregerade USA under 90 år. När Lille Svarte Sambo kom ut i USA var ”Sambo” ett nedlåtande ord för svarta och icke-vita som etablerats under slaveriet i den amerikanska södern där begreppet ”Sambo” användes som liktydigt med en inkompetent, lat, leende, barnlik (manlig) tjänare. Att ordet ”Sambo” också användes som en beteckning för icke-vita människor generellt, och i vissa delar av världen som beskrivning på barn till föräldrar med olika hudfärg kan eventuellt förklara varför Bannermans Indiska pojke tecknades som schablonen för ”en svart”.
”Little Black Sambo”, text och illustrationer av Helene Bannerman, 1899.
Av John R Neil (1908) och Florence White Williams (1918).
Till höger omslag av Nina Jordan (1934), till vänster omslag från 1931, 1953.
Av Ellen Hays (1942).
”Lilla svarta Sambo” kom ut på svenska 1945, 1947, 1958, 1964 osv och på danska första gången 1937.
Illustrationer ur ”Lilla svarte Sambo”.
Posters till ”Little Black Sambo” som animerad film på 1930-talet.
1935 kom ”Little Black Sambo” som animerad film i USA och figuren dök också upp i den populära animationen Snurre Sprätt. Från 1930-talet och under många årtionden framöver kritiserades berättelsen för illustrationernas black-face ikonografi. Medborgarrättsaktivister organiserade kampanjer mot ”Little Black Sambo”s fortsatta spridning och under 40-och 50-talet slutade många att rekommendera boken. Under 60-talet betraktades ”Little Black Sambo” som tillhörande ett rasistiskt förflutet.
”The Story of Little Babaji” av Fred Marcellino, 1996.
1996 kom en ny version utan black-face bilder med titeln The Story of Little Babaji skapad av illustratören Fred Marcellino. Karaktärerna hade nu istället fått de indisk-klingande namnen Babaji, Mamaji and Papaji. Barnboken blev en bestseller.
Omslag och bilder från japanska versionen publicerad (”Chibikuro Sambo”) 2005 med illustrationer av amerikanen Frank Dobias från 1927, utgivna i Japan 1953-88 och 2005-).
En rad olika versioner av ”Lille Svarta Sambo” har publicerats i Japan under olika tider. 1953 gav man ut en black-face version med illustrationer av den amerikanska illustratören Frank Dobia från 1927. Boken blev enormt populär. Under slutet av 80-talet fick Japan mycket kritik för att reproducera stereotypa bilder av svarta, framförallt i relation till barnböckerna om Sambo och kawaii-produkter på Sambo-tema.
Sambo utgiven 2005 i Japan.
I slutet av 80-talet togs ”Lille Svarta Sambo” bort från de japanska bokhyllorna och Saniro som sålt de populära dockorna drog in försäljningen. Boken hade då redan sålts i över 1.2 miljoner exemplar och Saniros Black-facedockor hade dragit in över 11 miljoner dollar under ett år. 2005 återutgav ett Japansk förlag den gamla versionen från 20-talet och black-face ikonografin i barnböcker och som merchandise och kringprodukter visade sig återigen vara en lönsam industri.
Huvudkällor:
David Pilgrim, Professor of Sociology, Ferris State University
The Guardian: Japanese publisher defies Little Black Sambo protest
La Times: Once Shunned as Racist, Storybook Bestseller in Japan
