Startsida - Nyheter

Bochra Belhaj Hmida prisad för sin kamp mot våldet i Tunisien

Förra veckan tilldelades tunisiska den feministen och människorättsadvokaten Bochra Belhaj Hmida Anna Lindh-priset. Feministiskt perspektiv träffade henne i Malmö inför ceremonin för att prata om drömmar, våld mot kvinnor och en bräcklig demokrati. I höst ställer hon upp i parlamentsvalet:
– Det är något jag har velat göra länge.

– Jag föddes av en mor som inte fick studera trots att hon var väldigt duktig och hängiven. Hennes dröm var att ha en vit och en svart rock, en för att bota folk och en för att hjälpa dem att skipa rättvisa. Min bror blev läkare och jag blev advokat så hennes dröm är uppfylld. Lyckligtvis var det även min dröm, börjar Bochra Belhaj Hmida när hon ska berätta om vad som väckte hennes engagemang för kvinnors och ungas rättigheter.

Under uppväxten blev hon tidigt varse att män och kvinnor behandlades olika i samhället. Familjen styrdes av hennes konservativa far, som var en välkänd och respekterad patriark i Tunis. Samtidigt fick Bochra Belhaj Hmida lära sig att utbildning var viktigt, och blev uppmuntrad att studera vidare.

– Redan när jag gick i skolan sa man till mig att jag borde bli advokat, jag tog alltid de svagas och flickornas parti.

Våld största hotet mot kvinnor

Under 1970-talet blev hon aktiv i studentrörelsen och som nyutbildad advokat kom hon att engagera sig mot demonstranters dödsdomar. 1989 grundade hon l’Association tunisienne des femmes démocrates (Tunisiska organisationen för demokratiska kvinnor) som hon fortfarande är aktiv i. Därefter följde många år som försvarsadvokat för flickor och kvinnor som utsatts för våld. Hon minns ett fall som berörde henne särskilt, där hon företrädde en ung kvinna på landsbygden som blev misshandlad av sin pappa.

– Jag hjälpte henne att komma till ett hem för misshandlade kvinnor i Frankrike, där hon också började studera. Under ett sommarlov när hon var hemma i byn visade det sig att pappan arrangerat ett äktenskap med en okänd man. Jag åkte själv och hämtade henne till Tunis och efter en lång rättsprocess kunde hon återvända till Frankrike. Jag känner mig kluven inför det fallet, å ena sidan stöttade jag en flicka som ville plugga och vara fri, å andra sidan tog jag henne ifrån sin mamma och sin familj.

Borcha Belhaj Hmida menar att just våldet är det största hotet mot Tunisiens kvinnor i dag.

– Det sker på ett fysiskt och sexuellt såväl som ett ekonomiskt och socialt plan. Studier visar att en av två kvinnor har utsatts för våld på något sätt. Samtidigt så har vi sett vissa förändringar sedan revolutionen, kvinnor har erhållit rättigheter på ett rättsligt plan och det har skrivits in artiklar i konstitutionen som pratar om jämlikhet mellan kvinnor och män.

Hon vill gärna lyfta fram hur Tunisien i övriga Mellanöstern ses som ett föregångsland när det gäller kvinnors rättigheter.

– Vi har lyckats lagstadga mot polygami och sedan lång tid har kvinnor och män samma rättigheter att ta ut skilsmässa. I länder som Marocko, Algeriet och Libanon har det också skett en utveckling, men Tunisien ligger i framkant.

Står vid vägskäl

Dock finns det starka makter som hotar de rättigheter som kvinnorna har vunnit menar hon. Särskilt orolig är hon för gruppen som kallar sig för ”Koalitionen för att skydda revolutionen”, en samling mer eller mindre islamistiska grupper som får stöd av Gulfstaterna.

– Det är en politisk rörelse grundad i länder som alltid har haft ett ont öga till tunisiska kvinnors starka position, som arbetar för en regression när det gäller kvinnors rättigheter.

Bochra Belhaj Hmida ser det som att Tunisien står vid ett vägskäl i dag, där bara den ena vägen leder till demokrati och rättvisa.

– Kommer vi att lyckas att bygga en demokrati eller kommer vi inte? För att komma dit måste det finnas fri media och ett fritt rättsväsende, något som i dag hotas på många olika plan.

Men Bochra Belhaj Hmida är hoppfull. I oktober är det parlamentsval, där hon ställer upp som riksdagskandidat för partiet Nidaa Tounes (Tunisiens Rop) och hoppas kunna förverkliga ännu en dröm.

– Det är något jag har velat göra länge, att bli folkvald och kunna fortsätta arbeta för att ta lagarna om lika rättigheter ytterligare ett steg framåt.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV