Det har pågått en diskussion om feminism och trans i flera olika sammanhang nu i vår. Men tyvärr har det till stor del varit en ytlig och ibland direkt destruktiv debatt, som tystar mer än öppnar för nya tankar. Och ingen har ställt den grundläggande frågan: Har feminismen och transrörelsen samma analys av kön?

Lukas Romson har skrivit flera artiklar där han vill synliggöra det sexualiserade våld och de trakasserier som transpersoner utsätts för, och där är vi helt överens med honom. Vi har jobbat mycket mot mäns sexualiserade våld och har då sett många exempel på hur transpersoner utsätts genom sexuellt våld/trakasserier. Maria Ramnehill har i en artikel tydligt visat hur hon personligen som transperson upplever att ständigt ifrågasättas i samhället. Det är viktigt, eftersom vi behöver diskutera och försöka förstå alla olika former av förtryck, helt enkelt för att det ger oss mer kunskap om hur förtryck samverkar och förstärker varandra.
Men både Romson och Ramnehill använder begreppet ”cis” utan att fundera över hur det förhåller sig till en feministisk analys – vilket särskilt Lukas Romsons artikel ”Synliggör dina cisprivilegier!” är ett tydligt exempel på.

Problemet är ju att cisbegreppet kommer ur en teori/analys som har bortsett från, och därför i praktiken döljer, att kvinnor och män har helt olika villkor i vårt patriarkala samhälle.

Men för att ta det från början: Många uppfattar cis som ett synliggörande ord som står för motsatsen till trans, där cis visar på normen. Ett beskrivande ord helt enkelt. Men i debatten har cis även gjorts till ett analytiskt begrepp, och då blivit till något betydligt mer långtgående, flytande och oklart.

Enligt Feministiskt Perspektivs förklarande ordlista bredvid Romsons första artikel är en cisperson/ciskvinna/cisman: ”Person vars juridiska, biologiska, sociala kön och könsidentitet hänger ihop, är entydigt manligt eller kvinnligt och detta består under hela livet.” Och RFSL definierar en cis-person som: ”En person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck är linjärt, hänger ihop och alltid hängt ihop enligt normen”.

Läs de definitionerna en gång till. Och fråga dig sen varför du blev feminist? Var det inte just för att din upplevelse av kön och din könsidentitet inte alls stämde överens med samhällets könsnormer och könsuttryck?

Att vara feminist är att ifrågasätta fastslagna könsnormer och begränsande könsuttryck. Det är att inte alls uppleva att könsuttryck är linjära eller att ens könsidentitet ”alltid” har hängt ihop eller måste hänga ihop med könsnormerna. De flesta feminister anser tvärtom att kön huvudsakligen är en socialt konstruerad företeelse.

Det är just själva föreställningen om cis – den könslinjära människan – som feminismen har kämpat emot sedan urminnes tider. En feministisk analys skulle därför heller aldrig definiera cis som ett privilegium – tvärtom är ju det könslinjära en konstruerad fångenskap som feminismen vill krossa.

Cis-teorin bygger dessutom på ett tankeglapp. Inom en förtrycksstruktur kan underordnade grupper slå mot varandra – så ”kvinnor” kan förstås utsätta ”transpersoner”, liksom ”transpersoner” kan utsätta ”kvinnor”. Det är dels för att grupperna kan vara utsatta för olika delar av könsförtrycket i olika sammanhang, dels för att det finns flera andra maktstrukturer som påverkar. Men det går inte att bara ta en befintlig maktstruktur, som fungerar uppifrån och ner, vrida den, och placera den som en vågrät linje, så att förtryckare och förtryckta likställs, och påstå att INOM den maktstrukturen är förtryckare och förtryckta gemensamt privilegierade. Men det är vad Romson, RFSL och andra gör när de genom cis-teorin likställer kvinnor och män som privilegierad grupp mot transpersoner inom det vi skulle kalla könsmaktsordningen, eller som Romson skriver: sexismen.

När cis-teorin på det sättet vrider på maktperspektivet, osynliggör den inte bara kvinnors utsatthet i patriarkatet, den osynliggör då också grunden för förtrycket av transpersoner: den strukturella könsmaktsordningen. För om vi inte bara diskuterar personliga upplevelser, utan också det konkreta förtrycket i ett strukturellt perspektiv, så ser vi könade mönster. Ta exempelvis det faktum att majoriteten av alla som har erfarenhet av prostitution har varit utsatta för tidigare sexuella övergrepp, som barn eller i tidiga tonåren. Bland transpersoner är utsattheten högre än bland övriga. Men det är vanligtvis inte kvinnor som utsätter transpersoner för våldtäkter och misshandel, eller som utnyttjar andra i prostitution. Kvinnor och män är i praktiken inte alls likvärdiga i förtrycket av transpersoner.

Cis-teorins könsblindhet gör att den inte heller ser det förtryck som vi som samhälleligt betraktas som ”kvinnor” respektive ”transpersoner” faktiskt delar. I Lukas Romsons artikel tar han upp exempel på transförtryck, som cis-personer enligt honom slipper bli utsatta för. Men eftersom han saknar könsmaktsanalys missar han att kvinnor i själva verket inte alls slipper bli utsatta för flertalet av de exempel han tar upp:

• ”Slipper utsättas för hot, hat och våld på grund av ditt könsuttryck eller din könsidentitet.” 
Hot, hat och våld på grund av kön är något kvinnor genomgående utsätts för i vårt patriarkala samhälle. Att slippa det, är ett privilegium som kvinnor inte kommer att ha förrän vi skapat ett samhälle utan kvinnoförtryck.

• ”Slipper nedlåtande ’hjälpsamma’ kommentarer från perifera bekanta om hur du borde klä dig, raka dig eller sminka dig.” Lyssna på random tjejer som snackar med varann. Läs en veckotidning. Se på tv. Tjejer och kvinnor får ständigt höra hur vi bör klä oss, sminka oss och inte minst: raka oss!

• ”Slipper vara det lustiga eller exotiska inslaget i godtycklig Hollywoodkomedi.”

  
Att förlöjliga kvinnor hör till vardagen i både film och tv-serier från USA. Dessutom används ”feministen” närmast regelmässigt som lustigt inslag i godtycklig Hollywoodkomedi.

• ”Slipper ständigt uppfattas som exotiskt sexobjekt, på grund av så kallad ’transporr’.”

  Den stora majoriteten av all pornografi i världen skildrar kvinnor som sexobjekt. Och trots att Lukas Romson skriver om att feminister borde bli mer intersektionellt medvetna tycks han inte känna till att porrindustrin använder etnicitet som extra ”krydda”, exempelvis framställs kvinnor som är afrikanskt eller asiatiskt rasifierade närmast regelmässigt som just ”exotiska sexobjekt”.

• ”Har tillgång till vanlig medicinsk basinformation som är relevant för din kropp.” Det finns otalig forskning som visar att medicinsk basinformation utgår från mäns kroppar och manskroppars reaktioner på behandling. För att inte tala om att vi får olika vård beroende på kön.

• ”Har tillgång till film, böcker, teater, konst, musik som innehåller förebilder som liknar dig.” De allra flesta filmer görs av män, om män, för män. Samma sak gäller böcker, teater, musik etc. För att inte tala om historiebeskrivningar, där kvinnor regelmässigt osynliggörs. Tjejer har en minst sagt begränsad tillgång till förebilder i kulturen. För i den mån kvinnor finns med, hur framställs vi?

Den som tittar närmare på ”cisprivilegierna” upptäcker med andra ord att de till stor del visade sig vara mäns privilegier i ett patriarkat.

Det faktum att cis-begreppet klumpar ihop kvinnor och män får till följd att kvinnors verklighet osynliggörs och att feministiska analysbegrepp som patriarkat och könsmakt försvinner. Det visar hur viktigt det är att vi inte bara nöjer oss med det som vid första anblicken kan verka logiskt och vettigt, utan diskuterar och analyserar vad varje teori i praktiken innebär.

Förtryck handlar om så mycket mer än upplevelser. Oavsett om någon personligen upplever sig vara kvinna, man, båda, ingendera eller något annat, så kommer samhället att bedöma hen utifrån könsnormerna. Om samhällsnormen placerar dig i gruppen ”kvinna” (oavsett om du är trans eller inte), kommer du att få lägre lön, sämre pension och trakasseras sexuellt. Du kan personligen välja att inte acceptera könsnormerna, men du kan inte ”välja” att ställa dig utanför ett strukturellt samhälleligt förtryck, vare sig det gäller kön, etnicitet eller andra strukturella förtryck.

Vår bild av världen skapas och omskapas av att vi sätter ord på den. Därför behöver vi diskutera den politiska analys som ligger bakom orden vi använder, och det gäller särskilt när begrepp är otydliga.

Cis/trans har i diskussionerna ibland beskrivits som ”din inre upplevelse” och ibland som ”hur din omgivning ser dig”, trots att det för många är två helt motstridiga saker. Många pratar också om exempelvis en ”inneboende känsla”, att en ska ”känna efter själv”, och att en är ”född på ett visst sätt”. Det antyder att det i själva verket är en medfödd/biologisk psykisk könsidentitet de utgår ifrån – inte en socialt skapad. Men vad får det för konsekvenser att hävda att vi har en biologisk könsidentitet?

Att vår personliga identitet formas – socialt – utifrån både hudfärg, kön, klass och mycket annat är uppenbart, men att se ens könsidentitet som medfödd innebär att ”köna” människans psyke. Det är inte oproblematiskt när vi pratar om förtryck, särskilt inte om det kopplas till stereotypa normer. Om någon hävdade att vi har en ”inre medfödd rasidentitet” och att vissa egenskaper hörde ihop med en viss ”ras” – skulle vi då inte ta en kritisk diskussion om biologi?

Varför är det så lätt att acceptera biologistiska tankar när det gäller kön? Och om det finns ett biologiskt könat psyke, vem får i så fall definiera vilka medfödda egenskaper som tillhör vilket kön?

För några år sedan pågick det en diskussion om likhets- eller särartsfeminism. Då drev nästan hela den feministiska rörelsen – som definierade sig som likhetsfeminister – att det inte finns något kvinnligt eller manligt psyke. Att biologiskt kön endast är den fysiska kroppen, inte som särartsfeminister eller stora delar av transrörelsen driver, att biologiskt kön finns i ditt psyke. Vad är skillnaden i dag?

Slutsats

Teorin om cis/trans utgår från den liberala tanken att alla ska accepteras utifrån vad de personligen identifierar sig med, medan feminismen är en kamp mot att det alls ska finnas några könsnormer. Och självklart behöver vi fler ord för att förklara vår verklighet, inklusive ord för vår av patriarkatet tilldelade/påtvingade könstillhörighet. Men att klumpa ihop kvinnor och män i ett gemensamt cis – med gemensamma privilegier – utgår från föreställningen om den könslinjära människan, brister i maktanalysen kring kön, och osynliggör kvinnoförtrycket. Därför går cis som analytiskt begrepp inte ihop med en feministisk analys.

Feminismen kämpar för ett samhälle som slutar köna våra intressen, våra egenskaper och vår identitet, och vill bryta kopplingen mellan kön och makt. Feminism är att vilja avskaffa hela könsmaktsordningen och föreställningarna om kön.

För att kunna se när, var och hur transrörelsen och feministrörelsen har gemensamma intressen och kan samarbeta, måste vi bryta den allmänna förvirring som finns just nu och våga se och diskutera både våra likheter och våra skillnader i teori och analys.