Låt oss göra detta klart en gång för alla, hur enskilda transpersoner, transrörelsen och transfeminismen definierar begrepp är inte upp till cispersoner att tycka till om. Punkt.Det skriver Lukas Romson i ett svar till Gerda och Åsa Christenson artikel ”Cis är inte feministisk analys”.
Gerda och Åsa Christenson framförde i förra veckan ett frontalangrepp på både transfeminism och transrörelse. Mycket bra har redan sagts i debatten om detta och jag tänker inte upprepa allt. Jag delar i stort de åsikter som förts fram av Maria Ramnehill, både vad gäller det faktum att ingen har patent på vad som är den sanna feminismen och att debattörerna baserat sin kritik av transfeminism på okunskap och fördomar. Jag ser mig också som transfeminist och känner absolut inte igen mig i Gerda och Åsas nidbild av vad detta skulle innebära. Jag delar också Maja Karlssons analys, att det debattörerna syftar till är att få behålla en slags ensamrätt till att vara de som är utsatta. Och att de på ett mycket osmakligt sätt helt saknar insikt i sin privilegierade position som ciskvinnor.
Det röda tråden genom hela artikeln uppfattar jag är att transpersoner inte skall vara förmätna nog att försöka bidra med sin analys av kön och könsmaktsordning, för det är bara feministiska ciskvinnor som äger den rätten. Genom hela artikeln löper också tanken att allt förtryck enbart handlar om kvinnoförtryck, det intersektionella perspektivet och erkännandet av flera makthierakier än genusordningen lyser med sin frånvaro.
Det är en i mina ögon gammalmodig feminism och är en precis så osolidarisk analys som Gerda och Åsa beskyller transrörelsen för. Det osynliggör cisnormativt förtryck och låtsas att transmän och icke-binära inte förtrycks alls. Som om jag i förhållande till ciskvinnor skulle vara likställd cismän inte bara som man utan även som transperson. Som om det faktum att jag är tvångssteriliserad plötsligt upphört att vara ett resultat av ett extremt och cisnormativt av förtryck?!
Gerdas och Åsas sätt att hävda att transförtryck egentligen är kvinnoförtryck osynliggör också att transkvinnor utsätts för dubbelt förtryck. Läs Maja Karlsson text igen, och fundera på om det verkligen är anständigt att likställa förtrycket mot ciskvinnor med förtrycket mot transkvinnor?
Jag vill också bemöta påståendet om att jag skulle sakna könsmaktsanalys. Det är en fullständigt grundlös och extremt nedlåtande och oförskämd anklagelse. Åsa och Gerda har uppenbarligen inte hittat mina ställningstaganden mot sexuellt våld och sexistisk reklam och för genusvetenskap och individualiserad föräldraförsäkring. Till och med mina tämligen välkända åsikter om könsmaktsordningen i hbt-världen har de missat. Eller så har de helt enkelt valt att ignorera alla fakta som inte styrker deras egna fördomar om mig. Gerda och Åsa håller en debatton som man borde slippa höra från en feminist gentemot en annan feminist, oavsett meningsskiljaktigheter i övrigt.
Ändå är det inget av alla de här tråkigheterna i debattartikeln som gör mig särskilt upprörd. Jag har sett feminister angripa transrörelsen i fjorton år, sett etablerade feministiska ciskvinnor medvetet agera för att transpersoners perspektiv inte ska höras eller för att diskriminering av transpersoner inte ska likställas med diskriminering av ciskvinnor.
Jag har stått utanför Kvinnohuset och hört Katinka Ström häva ur sig okvädningsord och stänga dörren för transkvinnor, hört EvaLisa Bengtsson berätta om hur hon av ciskvinnorna slängdes ut från den organisation hon varit med och startat. Jag ser hur historien upprepar sig gång på gång, och ser hur transpersoner ständigt måste kämpa för att få omvärlden att förstå. Förstå att vi faktiskt också förtrycks och lider, trots att vissa ciskvinnor vill ha monopol på det som inte kan kvantifieras eller monopoliseras, utsatthet och lidande.
Jag är van, jag har hört allt förut. Den enda skillnaden nu är att det äntligen finns en hel del feminister på transpersoners sida, att vi äntligen blir lyssnade på ibland i feministiska rum och att man ser att solidaritet också måste omfatta oss. Det är det som bär mig framåt, trots allt.
Nej, det som upprör mig är hur de tar sig rätten att diktera hur transpersoner ska föra sin kamp. De underkänner begreppet cisperson, som om det var deras att tycka till om. Som om de skulle ha rätt att utifrån sin privilegierade position säga åt oss som utsätts för cisnormens förtryck att vi ska sluta använda de termer vi själva etablerat för att beskriva våra förtryckare och det förtryck vi utsätts för?
Låt oss göra detta klart en gång för alla, hur enskilda transpersoner, transrörelsen och transfeminismen definierar begrepp är inte upp till cispersoner att tycka till om. Punkt.
Det är aldrig okej att komma utifrån och säga åt en utsatt grupp hur de ska definiera sina begrepp och bedriva sin kamp. Särskilt inte om man råkar höra till den förtryckande gruppen.
Med detta sagt, Åsa och Gerda, vill jag att ni ska veta att jag inte tänker låta privilegierade ciskönade feminister diktera hur jag, eller några transpersoner, bedriver transkamp. Inte idag, inte imorgon, inte någonsin. Jag tänker fortsätta tala om cisprivilegier. Oavsett vad personer som innehar dessa privilegier tycker om detta.
