I det självstyrande Rojava, syriska Kurdistan, pågår ett demokratiprojekt sedan förra året för att bygga upp ett bättre och mer inkluderande samhälle. Medan området inringas från alla håll av diktaturer och kvinnofientliga IS, står Rojavas kvinnor på barrikaderna för att försvara sin frihet. Joakim Medin och Thorkil Rothe, som nyligen återvände från regionen, rapporterar om deras kamp.
Kvinnorna och männen skyndar sig att hitta en stol i salen. Presidiet har redan tagit plats på scenen, och under en stor skylt med text på både kurdiska, arabiska och assyrisk arameiska hälsar de alla välkomna. I dag sammanträder parlamentet i den självstyrande kantonen Cizîre.
Men där finns inte någon talman, och inte heller någon talkvinna. När det blir paus förklara Nazira Goriye som leder dagens sammanträde hur det fungerar.
– Vi har ett system med delat ledarskap i hela administrationen, och det måste alltid vara en kvinna och en man. Det är en modell för att kvinnor ska kunna fatta beslut och vara jämlika med män i politiken.
När kantonen Cizîre tillsammans med två andra kantoner utropade det självstyrande Rojava i syriska Kurdistan i fjol, kallades det ”den tysta revolutionen”. Utan att ett enda skott avfyrades tog kurder i ett drag över nära på alla samhällsinstitutioner från Assadregimen. Och aktionen leddes till stor del av kvinnor.
Alla ska vara med
Rojavas fortsatta revolution går ut på flera saker. Det är ett demokratiexperiment, där folk för första gången får styra ett helt samhälle med nya politiska verktyg. Dessutom handlar det om inkludering. Majoriteten av Rojavas befolkning är kurder, men här bor också assyrier, araber, turkmener, armener och tjetjener. Från början var det Tevdem, en paraplyrörelse för en rad välorganiserade kurdiska partier och föreningar som tog kontrollen över Rojava. Men sedan skedde ett maktöverlämnande till den administration som i dag styr, för att kunna engagera samtliga etno-religiösa grupper i utvecklingen.
– Alla vet att Mesopotamien har en väldigt blandad befolkning. Så vi vill att alla, varje folk, ska vara med och ta sig sina rättigheter i det här landet, säger Nazira Goriye.
Det är därför den andra kvinnan jämte henne i presidiet är kurd. Den första mannen också kurd, den andre arab. Och själv är Nazira Goriye kristen assyrier.
Nazira Goriye är medtalesperson i parlamentet, en position hon är stolt över både som kvinna och assyrier.
Parlamentets sammanträde leds av fyra talespersoner.
Ett delat ordföranskeskap mellan kvinnor och män är även det en del av revolutionen, som specifikt vill inkludera kvinnor i samhällsförändringen. Självklart har de stött på svårigheter i detta, förklarar Nazira Goriye, och i hennes fall rör det sig om att män med frågor direkt går till hennes manliga kollega istället för att vända sig till henne.
– Varje ny erfarenhet kommer med hinder. Men vi har ändå kunnat etablera ett system som skiljer sig helt från våra diktatoriska grannar. Som särskilt trycker ner kvinnor, och vägrar dem deras rättigheter.
Men ett hot mot allt detta finns bara några mil bort. Fundamentalistgruppen IS, som snabbt expanderat i Irak i sommar, har tillsammans med liknande grupper redan belägrat Rojavas kantoner i två år. Alla vet också att IS utgör ett betydande hot mot just kvinnor, efter att ha lagstadgat om begränsad rörelsefrihet och klädselregler, till och med för skyltdockor, på sitt territorium. Två syriska kvinnor stenades till döds offentligt i juli, och upp emot tusen från minoritetsgruppen yezidier ska ha tagits som krigsbyten efter att staden Sinjar föll i Irak. Där har korta skenäktenskap möjliggjort massvåldtäkter.
Efter en vecka i Sinjarbergen undsattes de yezidiska flyktingarna in i Rojava, av styrkor från YPG och YPJ.
Kvinnornas försvarsenheter (YPJ) körde yezidiska flyktingar över den irakisk-syriska gränsen, efter att de tagit sig från Sinjarbergen och IS omringning.
Rojavas kvinnor har tagit en aktiv roll i försvaret mot att detta ska drabba även dem. De har enrollerats i Kvinnornas försvarsenheter (YPJ), som ingår i det större militära försvaret Folkets försvarsenheter (YPG). Där har de deltagit på lika villkor som männen vid fronten, och när de yezidiska flyktingarna undsattes efter att ha fångats i Sinjarbergen av IS i tidiga augusti, hörde YPJ-soldater till de som personligen förde dem i säkerhet över den syriska gränsen. Vi var där, och hälsade på dem.
Vunnit förtroende
Likaså har en stort antal redan utexaminerats från de nya kvinnopolisutbildningarna, Asayisa Jinê, som ska upptäcka infiltration av IS i samhället.
– Det har alltid varit min dröm att bli polis och skydda människor. Men tidigare hade det varit omöjligt, säger 18-åriga Sakine som kommer in med en bricka te till administrationskontoret i Qamishlus kvinnopolisakademi.
Där berättar Nalin Ahmed Ibrahim, chefen, att det inledningsvis fanns ett betydande motstånd i samhället mot att kvinnliga poliser skulle patrullera gatorna. Kritiken kom mest från män, som både hade problem med den snabba utvecklingen, förändrade könsroller och att de såg polisen som en förtrycksapparat – så fungerade den under Assadregimen. Inga män kunde tänka sig att förtryckas av några kvinnor.
Men den nya poliskåren har inga band till Damaskus, och även kvinnorna har nu vunnit hela samhällets förtroende, förklarar Nalin Ahmed Ibrahim.
– Vi arbetar nu i domstolarna, med polisutredningar, står i vägspärrar. Och om det är nödvändigt så backar vi upp armén vid fronten.
Samma morgon har hon skickat iväg en grupp till Tel Kocher, en annan till Hasakah, för att konfrontera IS.
Nalin Ahmed Ibrahim berättar att kvinnliga poliser i dag accepteras i samhället, men att det i början fanns ett betydande motstånd.
Kadetter från Rojavas poliskår firar att de just tagit sin examen.
Kvinnornas deltagande i försvaret av Rojava har även det lett till att de i dag åtnjuter en större respekt i samhället. De har förstås visat sig kapabla till samma slags arbete som män kan göra. Men det har också varnats från andra håll för att detta inte är nog, och för att kvinnor ändå fortsätter falla offer för förtryck i ett militariserat samhälle.
På en annan plats i Qamishlu möter vi kvinnorättsorganisationen Sara Against Violence, som arbetar mot kvinnovåld. De har ett mottagningskontor dit både kvinnor som vill rapportera övergrepp, och de som är helt nyanlända från betydligt värre krigszoner kommer.
Sara dokumenterar varenda fall av kvinnovåld i Rojava. Under andra halvåret 2013 registrerades 1 179 fall i regionen, som inkluderade 36 mord och många våldtäkter. Och statistiken i år visar faktiskt på en ökning av kvinnovåldet – trots att en stor samhällsförändring med jämställdhetsinslag nu pågår.
– Grundorsaken är kriget. Det finns mycket aggressioner, Rojava är utsatt för ett embargo med stängda gränser som gjort familjer fattigare och priserna högre. Det skapar konflikter i familjer, och männens frustration gör dem våldsamma mot kvinnor, säger Nora Khalil, en av Saras grundare.
Nora Khalil och hennes kollega Nergis dokumenterar våldet mot kvinnor.
Och de lever fortfarande i ett partriarkalt system, påminner hon, där många män ännu ogillar att kvinnor arbetar eller deltar i politiken.
Men trots detta ser de en förändring. Alla vet att hundratals flickor och kvinnor i Sinjar infångats till ett fruktansvärt öde hos IS, som ju bara är några mil härifrån. Och det finns även tidigare fall – varför pratar inga om dem? undrar Nora Khalil – från landsbygden utanför Aleppo, där krigare från IS tagit kvinnor som sin egendom.
Det här har redan lett till ett växande stöd för kvinnors väl i Rojava, av ren självbevarelsedrift. Ett medvetande växer också hos fler, unga som gamla, om deras situation. Nora och andra aktivister i Sara tror att kvinnovåldet på sikt kommer att minska.
– Vi kan fortfarande kalla revolutionen i Rojava för en kvinnorevolution, och vi kan se kvinnor i alla delar av den.
Nora, Nergis och Mona på kvinnorättsorganisationen Sara berättar att våldet mot kvinnor ökat i Rojava, på grund av krigssituationen.
