Det blåser högervindar i EU. Enligt statsvetaren Simon Hix kommer det sitta ungefär 100 högerradikala i EU-parlamentet efter valet den 25 maj. Feministiskt perspektiv har pratat med lobbyorganisationen Enar, som kämpar mot rasism i Bryssel. Vilka EP-kandidater har röstat i enlighet med deras krav på jämlikhet och vad är det viktigaste att tänka på för att rösta antirasistiskt i valet?
– Vi ser två scenarier: antingen fortsätter EU i samma riktning som de jobbat mot de senaste 20 åren, där de tar efter de högerradikalas politik och spelar deras spel för att locka deras väljare. Eller börjar EU vända sig till de resterande 75 procenten som inte hyser den typen av åsikter. Då kanske vi äntligen kan få se en skillnad.
Det säger Michael Pirot om valutfallet. Han är chef för European Network Against Racism (ENAR) som jobbar för ett jämlikt Europa. ENAR är ett antirasistiskt nätverk med 170 medlemsorganisationer. De arbetar både med att driva jämlikhetsfrågor på europeisk nivå, men också med att stärka nationella antirasistiska organisationer. ENAR bildades av gräsrotsaktivister 1998 och i dag finns åtta heltidsanställda på organisationen, som är stationerad i Bryssel.
– Vi jobbar både mot politiker och mot de som röstar, säger Michael Pirot. Vi försöker få dem att inse att de kan påverka. Vi vill höja röstdeltagandet och uppmuntra till att rösta på de progressiva kandidaterna.
Vi kan påverka
Michael Pirot berättar om EU:s jämlikhetslagar, som i teorin låter väldigt storslagna.
– Det står att varje individ ska kunna nå sin ”maximala potential”. Men samtidigt har den ekonomiska krisen fått länder att skära ner på välfärden och privatisera. Det första som blir lidande då är jämlikheten. Det går inte att montera ner välfärden och samtidigt säga sig jobba antirasistiskt. Det är inte så det fungerar.
Därför, menar han, är det viktigt att få människor att gå till vallokalerna den 25e maj.
– Europa kan kännas avlägset, men de flesta beslut som fattas om jämlikhet sker på en europeisk nivå, säger Michael Pirot. Vi måste börja inse att det som händer i EU spelar roll och att vi kan påverka.
I mars lanserade ENAR och hbtq-organisationen ILGA-Europe NohateEP2014 – ett upprop där europeiska partier ombads skriva under på att inte använda diskriminerande och intoleranta kommentarer under valrörelsen. ENAR och ILGA-Europe startade en internetplattform där allmänheten kunde rapportera när något sådant skedde.
Den första rapporten kom den 8 maj, sex veckor efter kampanjens början, och presenterade 17 konstaterade fall av diskriminering och intolerans från EU-parlamentskandidater. De flesta kom från partier utanför EU-parlamentets partigrupper eller från den yttersta högerkanten, men det förekom även ett fall från den kristdemokratiska gruppen EPP, där bland andra svenska Moderaterna och Kristdemokraterna sitter. EPP har inte skrivit under vädjandet, men menar att de stöttar allt som förespråkas i förslaget.
Samlar underskrifter
Parallellt med Nohate-kampanjen har ENAR sammanställt en lista på sju jämlikhetskrav som de ber EU-kandidaterna att skriva under. De enda svenska kandidaterna som skrivit under hittills är Vänsterpartiets Malin Björk, Jallow Momodou och Mikael Gustafsson samt Folkpartiets Cecilia Wikström. De sju kraven innehåller både något diffusa uppmaningar, som att ”tackla alla former av rasism”, till mer konkreta, som att inkludera minoriteter och migranter i beslutsfattandet. Tanken är att följa upp hur kandidaterna röstat, när mandatperioden börjat.
– Vi vill kunna säga, hallå, kommer du ihåg att du skrev under här, säger Michael Pirot.
Men trots ENAR:s ambitiösa arbete ser alla prognoser för valutfallet tämligen dystra ut. Statsvetaren och forskaren Simon Hix menar att ungefär hundra av platserna i EU-parlamentet kommer att gå till kandidater från den radikala högern.
– Vi är optimister, säger Michael Pirot. Vi tror på en ändring i politiken de andra partierna kommer att föra. Det värsta skulle vara om de fortsatte i samma spår, att ta efter de högerradikalas politik, med ursäkten att ”we understood the message of the voters”.
