Världsturnén har precis dragit igång när jag möter Lykke Li inför en spelning i Paris. Hon är svartklädd från topp till tå – en look som går i enlighet med det nya albumets sorgsna toner eller vad hon själv väljer att kalla för ”mörk drömrealism”. Inspirationen har hämtats från 70-talsballader, dikter av Pablo Neruda samt filmen Paris, Texas och på I Never Learn sjunger hon ut om hjärtesorger över ett förhållande som tagit slut. ”Man lär sig mycket i mörker och smärta. Man försöker alltid måla upp det som något negativt men det är lika viktigt som ljus”.

Mycket har hänt sedan genombrottet och Li Lykke Timotej Zachrisson är idag en världsstjärna som säljer ut konserthall efter konserthall och medverkat i soundtrack till otaliga filmer, nu senast i biosuccén Blå är den varmaste färgen. Trots framgångarna är hon i person inte det minsta skrytsam och förklarar sin mediala tillbakadragenheten med att hon hellre gör konst än att sitta och förklara den.

– Jag tror verkligen att man växer som ett träd mellan 20 och 30-års ålder, man får växtvärk för att man går igenom så mycket olika känslomässiga upp- och nedgångar. Jag vet precis vad jag vill göra och inte vill göra och jag har liksom ingen lust att tumma på det som jag står för eller kompromissa överhuvudtaget. Sedan värnar jag mycket mer om mitt liv just för att jag har spenderat så himla stor del av det på att hanka mig fram som artist och turnera som en galning. Jag har i princip jobbat så länge jag kan minnas och ser därför fram emot ett kapitel där jag kan ha någon slags liv för jag har på riktigt inte haft det.

Debuterar som skådespelare

2014 är ett stort år för 28-åringen som förutom med nya skivan är aktuell i Tarik Salehs gangsterthriller Tommy där hon gjort sin skådespelardebut mot Moa Gammel och Ola Rapace – en process som hon beskriver varit både skrämmande och rolig på samma gång. Men Saleh och Li har samarbetat nära under flera års tid och på nya albumet har han regisserat musikvideorna till ”Love me like i’m not made of stone” och ”No rest for the wicked”.

– Det är jätteintressant att göra videos till låtar med honom för det blir så mycket mer än bara en låt. Till slut så blir det en hel historia, en livstid och ett öde så för mig är det som att göra grekiskt drama om varje låt.

Skapade rubriker

Tidigare i år publicerades en artikel på Aftonbladet under rubriken Glöm inte bort oss när historien skrivs som Lykke Li och 156 stycken andra artistkvinnor undertecknat. Artikeln handlar om hur kvinnliga musiker systematiskt exkluderas i bevakningen av musikscenen än idag och tar avstamp i flera populärkulturella exempel. Li blev tillfrågad av Robyn att skriva under. För henne var det en självklarhet men hon trycker på att hon har en betydligt mer feministisk läggning än så.

Hon berättar att hon tidigt upptäckte hur dynamiken och mentaliteten mellan kvinnor och män skiljer sig åt och minns när två killar en dag kom in i balettklassen som hon och sjuttio stycken andra tjejer dansade i. De tänkte bara på det som en rolig utmaning och den inställningen gjorde genast att de fick mer uppmärksamhet av lärarna, menar hon. Det blev en lärdom som hon senare försökt ta till sig, att man måste våga ta plats och inte vara rädd för att misslyckas.

– Jag tänker också på vilken press jag sätter på mig själv som jag märker att ingen annan kille runtomkring mig gör över huvud taget. Hela grejen att man som tjej blivit inpräntad sedan barnsben att ”du kan inte ha allt, du måste välja”. Är du för stark som kvinna skrämmer det bort folk och väljer du en karriär betyder det att du inte kommer att kunna ha barn och så vidare. Jag försöker hela tiden intala mig att jo, jag kan visst ha allt.

Aktiva val hela vägen

I början av din karriär var det många som fokuserade på ditt utseende, du blev ”den söta tjejen” men idag känns det istället som att ditt konstnärskap får stå i centrum. Hur frigjorde du dig från sånt?

– Jag gjorde aktiva val hela tiden, antingen genom att skrika ifrån, sparka emot och bara koncentrera mig på det jag gör så nu har jag liksom själv skapat mig en fristad där jag inte tycker att någonting sådant är intressant utan jag vill bara koncentrera mig på det jag tycker är viktigt vilket är min konst.

Men det måste ha varit en lång process?

– Ja, det är fortfarande en process. Men att åldras som kvinna är inte heller enkelt, livet är inte enkelt. Det är också svårt att vara man så det är upp till oss människor att säga ifrån och skapa vår egen ideologi.

Din mamma uppfostrade dig till att bli väldigt osvensk och sa åt dig att lämna Sverige så fort du kunde. Varför tror du hon gav dig det rådet?

– Jag tycker att Sverige är ett fantastiskt land men som vi alla har känt så är det inrutat och det är begränsat i sin världssyn och speciellt nu med SD – det är skrämmande. I Stockholm som ändå är Sveriges huvudstad så finns det ingen integration, varför har vi inte välkomnat alla som migrerat hit och gjort en vibrerande stad av det istället? Vi måste tänka om kring vad det nya Sverige är för det är ju ett blandat samhälle och då måste vi ju ta vara på det istället för att förhindra det.

Du har sagt att du ogillar att kallas för popstjärna. Hur skulle du själv vilja definiera dig?

– Sökare, drömmare.

Vad har du för drömmar för framtiden?

– Typ att bo i en trädgård och vara självförsörjande och ha en regnbågsfamilj.