”Jämförelsen med trans hör inte hemma där eftersom de andra liknelserna handlar om personer som tar temporära identiteter. När man ser den urklippt ser den verkligen taskig ut, särskilt detta med att tvinga, och det är ju inte alls mitt ärende, att klanka ner på transpersoner.” Så kommenterar Kajsa Ekis Ekman ett citat ur hennes bok Varat och varan som cirkulerat i sociala medier under våren.
I veckans nummer lyfter etnologen och queerforskaren Signe Bremer upp två citat ur författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och varan som varit centrala i en milt uttryckt infekterad debatt som förts – ömsom om person och ömsom om transpersoners inkludering i feministiska rum – i sociala medier i samband med 8:e mars evenemang tidigare under våren.
Kajsa Ekis Ekman, som inte finns i sociala medier, kommenterar citaten och debatten så här:
Ur boken Varat och Varan, s.45, 46:
”Beundran för horan är inget vaccin mot föraktet. Det kan tvärtom gå hand i hand med ett öppet eller dolt förakt för hennes mänsklighet och i en brist på insikt om hennes verkliga situation. »Femmen« kan upprepa i tid och otid att hon är en slampa och hora och samtidigt ha en nonchalant attityd till prostitution. Den transsexuelle kan tvinga alla att kalla honom för kvinna och samtidigt ha noll förståelse för kvinnosaken. Vagabonden kläs sig i indiska byxor men glömmer inte att pruta ordentligt på dem. Arbetarromantikern kan hylla kroppsarbeten och vilja att något av denna aura fastnar på honom, men det är en stereotyp manlighet han beundrar, inte en levande människa under specifika villkor. Wiggern känner sig svart, men upprörs inte över våldet i ghettot – det hör ju till! Vad han inte förstår är att just genom att fetischera någons vardag visar han hur långt han står ifrån dem. Levnadsvillkor görs här till identitet och sedan till fetisch.”
– Det här är en liknelse jag använder för att förklara nåt helt annat, nämligen hur människor romantiserar prostitution. Det är vad kapitlet handlar om. Boken handlar om handel med människors kroppar och i den finns ett kapitel som handlar om hur jag ser att människor romantiserar prostitution, hur det har blivit som ett slags dekorativ identitet att säga att man är hora eller slampa, Våga kallas hora och allt det här. Jag tar upp flera exempel, Bokhora som kallar sig det för att ”de har en hämningslös inställning till litteratur”. Så då menar de att människor i prostitution har en hämningslös inställning till sex? Sedan gör jag en massa liknelser. Och visst, jämförelsen med trans inte hör hemma där eftersom de andra liknelserna handlar om personer som tar temporära identiteter. När man ser den urklippt ser den verkligen taskig ut, särskilt detta med att tvinga, och det är ju inte alls mitt ärende, att klanka ner på transpersoner.
Om debatten som förts, som stundtals varit hätsk och infekterad, säger Kajsa Ekis Ekman så här:
– Poängen med intellektuella är att de ska tänka fritt för att stimulera människor till att tänka vidare. Inte att de ska vara levande plakat på en demonstration. Under ett helt liv hinner man säga och skriva en mängd saker. Ibland håller folk med, ibland håller de inte med. Det är själva poängen. Inte att alla ska tycka som man själv i alla frågor.
Det andra citatet som har upprört inte bara transrättsrörelsen är från sidan 47 i samma bok:
”Det viktiga här är att ge sken av att sudda ut gränser och samtidigt upprätthålla dem: den andre är inte jag, men den andre är någon jag kan klä ut mig till. På så sätt normaliseras prostitutionen, samtidigt som den hålls på avstånd. Frantz Fanon skrev:
Jag menar att den som älskar negern är lika ’sjuk’ som den som hatar honom (…) I absolut mening är inte negern mer värd att älskas än tjecken. Det handlar om att ge människan hennes frihet.”
– Ja, fast det här handlar inte om trans över huvud taget. Det här handlar om kulten av horan.
