– Twitter är ju en liten värld, det är inte alla som har Twitterkonto. Om mörkertalet är stort där kan man förstå hur stort det är utanför Twitter, eller alla de som inte orkar eller vågar tala om det. De är flest. Och om det är så många som inte anmäler, om så många inte vågar gå till polisen så är lagen inte tillräcklig, säger hon till Feministiskt Perspektiv.

Martina Sundman har länge försökt få igång en debatt som sätter sökljuset på det stora mörkertalet vad gäller våldtäkt. Hon har bloggat om just mörkertalet och har velat se en diskussion kring våldtäkt som samhällsproblem. Som problematiserar det faktum att sexualbrott är ett av de brott som polisanmäls i minst utsträckning enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, som uppskattar att cirka 23 procent av sexualbrotten anmäls. Antalet faktiska våldtäkter i Sverige per år beräknas till omkring 25 000-30 000. Vanligtvis fälls bara ett par hundra våldtäktsmän årligen.

Statistiken är känd sedan länge. Men Martina Sundman ville lyfta fram röster från de som kanske har stridit i ensamhet, få mörkertalet att framträda och bli synliggjort. Responsen blev enorm. 24 timmar efter att Martina Sundman skrev sitt tweet-meddelande hade enligt Aftonbladet 9 500 inlägg gjorts under hashtaggen mörkertalet. En del berättade öppet om övergrepp de själva utsatts för via egna Twitterkonton, andra skrev anonymt via ett annat socialt nätverk, Ask.Fm och många andra skrev stödjande inlägg. Det dröjde inte länge förrän DN och Expressen började ringa, liksom Svt och TV4. Också norska NRK har skrivit om det.

Funderar på fortsättning

– Det gick så sjukt fort, det blev nästan en chock. Jag kände då att antingen gör jag det här nu eller så backar jag, och jag valde då att göra det, säger hon och förklarar att hon funderar på hur #mörkertalet ska kunna leva vidare:

– Jag släpper det inte.

För många som utsätts för sexuella övergrepp kan det vara oerhört svårt att ens sätta ord som ”våldtäkt” eller ”sexuellt övergrepp” på händelsen. #Mörkertalet verkar ha fått många att berätta om övergrepp de varit med om för första gången. Och många är unga. 12-14-åriga tjejer har berättat om övergrepp:

– Det blir tydligt att det råder brist på hjälp, många självskadar sig efteråt. Det finns ställen dit tjejer kan gå, vi har jättebra tjejjourer men de behöver hjälp och pengar för att kunna göra mer. De har kunskapen men inte resurserna. Det är så många som behöver tala om det här, som går i skam och skuld.

Just skam och skuld är det Martina Sundman menar är det mest återkommande i de berättelser som har kommit fram i och med #mörkertalet. Hon är också själv mycket bekant med såväl känslor som skam och skuld som med vad det innebär att utsättas för våldtäkt. Hon har utsatts för det vid tre tillfällen.

När hon blev våldtagen den första gången var hon redan påläst om våldtäkt. Hon hade läst den prisbelönta författaren Katarina Wennstams bok Flickan och skulden som handlar om samhällets syn på våldtäkt och hon hade skrivit ett skolarbete om Norges våldtäktslagstiftning som inkluderar våldtäkt utan uppsåt.

”Mörkertalet är samhällets ansvar”

– Jag hade ju kunskapen om vad som var rätt och fel, men så är det någon som kör över allt jag har att säga. Jag kommer ihåg ögonblicket då jag förstod att ’han vet att jag inte vill, men han skiter i det, vad jag säger och gör spelar ingen roll’, berättar hon och understryker vikten av att alla som utsätts för sexualbrott inte bara får professionell hjälp, utan också får utrymme att tala om det som hänt i sin egen takt, på sina egna villkor.

Hon menar att det läggs för stor börda på offren för våldtäkt, att det är de enskilda utsatta som ensamma förväntas råda bot på det stora mörkertalet genom att öka anmälningsstatistiken. Men Martina Sundman menar att det är samhällets ansvar att ta mörkertalet på allvar och se vad det faktiskt innebär. Inte bara att tusentals brottsoffer går utan upprättelse utan också att tusentals brottslingar går ostraffade.

– Det som är bra med #mörkertalet är att de som inte vet så mycket ser hur stort det är, och att det kan vara vem som helst som varit utsatt för våldtäkt och vi ser också i #mörkertalet att gärningsmannen kan vara vem som helst.

Hon önskar större resurser för att hjälpa de som utsätts för sexuellt våld och större förståelse kring vad som händer när en person befinner sig i en hotfull situation, att rädslan ofta förlamar och kan orsaka långvarigt trauma.

Hon efterlyser fördjupad kunskap inom polisen om hur man bemöter våldtäktsoffer, en förändrad syn där större ansvar läggs på pojkar och män (98 procent av sexualbrottslingarna är män), men framför allt en lag som anser att det som inte sker frivilligt är att betrakta som våldtäkt. Alltså en samtyckeslag:

– Jag tänker att det är ett sätt att visa att sex ska vara frivilligt. Jag tror inte att det löser allting, men jag tror att det är ett sätt. Jag är inte jurist och kan inte lösa hur en sådan lag ska utformas. Men det kan bara inte vara lagligt att man har sex med någon mot dess vilja.