Dilma Rousseff vann i natt andra omgången i presidentvalet i Brasilien, med 2 miljoner rösters marginal eller 50,99 procent av rösterna enligt valmyndighetens officiella siffror. Hon har lovat fortsätta och utvidga de program för fattigdomsbekämpning som lyfts fram som en viktig förklaring till segern. Den nya mandatperioden sträcker sig till 2019 och valvinsten innebär 16 obrutna år vid makten för arbetarpartiet PT.
I vänstermedier beskrivs valresultatet som ett slag mot Washingtons önskningar, ett slag mot medieföretagen och ett slag mot de som motsätter sig den regionala integration som pågår i Latinamerika. Från näringslivshåll varnas det för ekonomisk kräftgång och börsfall för Brasilienrelaterade aktier och fonder som en följd av valresultatet.
Brasilien är Latinamerikas största land, med över 200 miljoner invånare och placeras på åttonde plats över världens ekonomier. Landet har tagit viktiga steg för att minska andelen invånare som lever i fattigdom. Politiken var svårare att ifrågasätta så länge tillväxten var stark, men under de senaste åren har tillväxttakten bromsat in, och de som förväntade sig att fotbolls-VM för herrar skulle sätta fart på den ekonomiska utvecklingen har blivit besvikna.
Ekonomin står inför stora utmaningar och utgjorde en av svagheterna i Dilma Rousseffs kampanj för att bli omvald. Specialarrangemangen under fotbolls-VM blottade uteblivna investeringar i infrastruktur och återstående djupa klyftor. Missnöjet med korruption, bristande tillgång till vård och skola och prisökningar på nödvändigheter som mat och transporter kvarstår. Och Rousseffs egen trovärdighet som korruptionsbekämpare har ifrågasatts på grund av hennes roll i en skandal i statliga oljebolaget Petrobras.
Samtidigt går det inte att bortse från betydelsen av de sociala program som lyft miljontals människor ur fattigdom. Dilma Rousseff har inför valet lovat både höjda bidrag och skattelättnader för de fattigaste. Och Aécio Neves, motkandidaten för mitt-höger-partiet PSDB i andra omgången, lovade att inte röra Bolsa familia – ett program som varit centralt för fattigdomsbekämpningen. Programmet kritiseras dock fortfarande av konservativa krafter och beskrivs som ett verktyg för röstköp till vänstern. Över 90 procent av bidraget går till familjer som försörjs av ensamstående mödrar.
Fler kvinnor bland kandidaterna
Valet var jämnt in i det sista, det jämnaste valet sedan 1989 enligt brasilianska medier. Men Rousseff, som hade ett stort försprång i första valomgången, började dra ifrån igen på upploppet. Ökningen skedde de sista dagarna, och gapet i stöd för kandidaterna påverkades mest bland kvinnor. Neves stora tapp i väljarstöd från kvinnor sammanföll med att han intensifierade den smutskastningskampanj som pågått mellan partierna och riktade in sig stenhårt på att misskreditera Rousseff.
I första valomgången ville majoriteten se en kvinna på presidentposten – 32 procent röstade på Dilma Rousseff och 26 procent på Marina Silva, tidigare miljöminister i Lula da Silvas regering när PT först kom till makten som avgick i protest mot det egna partiets politik som hon ansåg prioritera materiell tillväxt på bekostnad av miljön och de fattiga.
Hon bytte också parti, först till miljöpartiet, sedan till socialistpartiet, och klev dramatiskt in som en sann utmanare i presidentvalet efter en flygolycka den 13 augusti, då partiets tidigare kandidat Eduardo Campos förolyckades.
Med Luciana Genro, företrädare för vänsterpartiet Libertad y socialismo, inräknad fanns tre kvinnor bland presidentkandidaterna i första valomgången. Ändå förekom frågor som rör kvinnors och hbtq-personers rättigheter bara oavsiktligt i valdebatten, enligt Florencia Goldsman, statsvetare och journalist som bevakade valet för feministiska tidskriften Píkara Magazine.
Tyst om aborträtten
Kvinnor utgör 52 procent av befolkningen och de röstberättigade i Brasilien och är huvudansvariga för hushållsarbete samt omsorg om barn och äldre men deras situation och avgörande roll i landets välståndsutveckling uppmärksammades dåligt, enligt brasilianska feminister. Och bland presidentkandidaterna var det bara den med lägst väljarstöd, Luciana Genro, som stod upp för mänskliga rättigheter – däribland avkriminaliseringen av abort. Synen på sexuella och reproduktiva rättigheter är starkt präglad av religiös fundamentalism och den som driver rätten till abort har 80 procent av befolkningen emot sig. De senaste tio åren uppskattas mellan 7,5 och 9,3 miljoner kvinnor genomgått aborter, trots riskerna som är förknippade med illegala aborter.
Rosângela Talib, samordnare för den ideella organisationen Katoliker för rätten att välja i Brasilien, framhåller i Píkara att frågan om kandidater är för eller mot abort är fel ställd.
– Det som borde stå i fokus är hur förbudet påverkar kvinnors liv och hälsa. Oavsett om förbudet är juridiskt eller religiöst grundat har det inte förhindrat kvinnor från att avbryta graviditeterna.
För trettio år sedan var den religiösa makten helt kopplad till den katolska kyrkan, men nu utgör även evangeliska kyrkor en stark kraft. När Dilma Rousseff kandiderade till presidentposten första gången rasade väljarstödet i dessa grupper när hon ville avkriminalisera abort, och för att komma igen i andra omgången den gången lovade hon att inte driva frågan. Att hon personligen fortfarande stödjer en avkriminalisering är allmänt känt och under mandatperioden som gått tvingades hon dra tillbaka ett förslag till riktlinjer för hälsosektorn när det gäller de situationer då abort tillåts – vid våldtäkt eller risk för barnets eller den gravidas liv. Detta då de evangeliska kandidaterna i parlamentet hävdade att projektet hade som dold agenda att legalisera abort helt och hållet. Deras inflytande stoppade även ett informationspaket mot homofobi från att implementeras i skolorna.
Beredskap för fortsatt kamp
Många feminister upplever att de bär på ett tugnt stigma eftersom de anses vilja ”förstöra familjen som institution”. Inför senaste valet trotsade organiserade aktivister motståndet och skapade en sida på Facebook med information om valbara kandidater i olika partier och från olika delar av landet som driver en feministisk agenda.
Det finns en kvoteringslag som ålägger partierna att ha minst 30 procent kvinnor bland sina valbara kandidater, och kvinnoorganisationer har uppmanat folk att rösta på kvinnor för att stärka kvinnors inflytande i politiken. Men bland kongressens ledamöter utgör kvinnor än så länge endast 9 procent, och såväl urfolken som afrobrasilianerna är mycket svagt representerade.
– På det sättet kämpar en feministisk plattform för jämlikhet, frihet, klimaträttvisa och en sekulär stat med kapacitet att garantera allas rättigheter, säger Guacira Oliveira, sociolog vid det feministiska forskningsinstitutet CFMEA till Píkara.
Bland de krav från kvinnor som osynliggjorts i valrörelsen finns, enligt en enkät genomförd den brasilianska feministiska nyhetsbyrån Patrícia Galvão, förbättrad hälso- och sjukvård, mer effektiv kollektivtrafik, skola på heltid, gratis tillgång till städernas parker med mera.
Så även om den återvalda presidenten har en progressiv inställning till frågor som rör kvinnors och hbtq-personers rättigheter saknas stöd för att gå framåt. Brasiliens feminister har inte förväntat sig något annat utan har hela tiden varit beredda på fortsatt kamp.
