Så dumt och historielöst. Den intersektionella analysen härrör ur black feminism, en analys som svarta kvinnor utarbetade på grund av sin exkludering i den vita medelklassfeminismen. För att se på sin egen marginalisering och utröna vilka privilegier vissa har gentemot andra. På vilket sätt är det rimligt att rasifierade ska mäta sina privilegier mot djur? Är det inte tillräckligt att en tillskrivs egenskaper som ”vild” och ”djurisk”? Naturligtvis speglas vår syn på djur och medföljande hierarkier i vårt samhälle på olika sätt, men detta kan och bör inte ges uttryck i en analys som bottnar i svarta kvinnors kamp att få makt genom att begripliggöra sin verklighet.

Sedan att det är en vit feminist som tycker att det är givet att djur ska inbegripas i den intersektionella analysen är ju inte särskilt förvånande. Vita feminister har ofta en tendens att inte se sin egen maktposition och vilja lägga ansvaret för detsamma på andra. Djurrätt och kampen mot speciesism är en otroligt privilegierad kamp som bedrivits genom tiderna av människor med visst handlingsutrymme, exempelvis vita kvinnor som kunnat synliggöra hur synen på djur kan kopplas samman med hur män ser på kvinnor. Utöver det faktum att detta är en tämligen keff och binär syn på världen, så kvarstår tesen att alla inte har resurser att bedriva denna typ av kamp. Jag tror ej att kvinnor i exempelvis Bangladesh som exploateras av kapitalistiska krafter har möjlighet att tänka på mycket annat än dräglig lön och levnadsnivå.

Sist men inte minst: Absolut – bedriv kamp för djurens rätt i samhället, men ta inte ifrån en marginaliserad grupps verktyg i kampen. Rörelsen behöver ej vara bred och enad, det finns splittringar på grund av att alla inte har samma agendor och inte tänker på allas väl och ve. Vissa av oss kan knappt betala hyra och då blir det svårt att köpa ekokaffe och skänka pengar till Greenpeace. Var lite rimlig.