Nada Abdallah Mohammed säger att hon inte ska rösta i presidentvalet den 26 maj. Hon kan inte lita på någon politisk ledare just nu.

– Jag tänker inte rösta i presidentvalet. Tre år har gått sedan vår revolution utan att några av revolutionens mål har uppnåtts. Många lider och dör av fattigdom i dag. Och rättigheterna för alla martyrer som dog i revolutionen kommer inte tillbaks, säger hon.

Två huvudkandidater står klara inför det kommande valet. General Abd al-Fattah al-Sisi fick i januari i år klartecken från militären att kandidera och tidigare i vår blev det även klart att Naseristen Hamdin Sabbahi, ledare för oppositionella partiet Egyptian Popular Current, ställer upp. Men Nada Abdallah Mohammed är tveksam till båda kandidaterna. Hon var positiv till al-Sisi när Morsi avsattes men är i dag mycket oroad av allt som har hänt sedan dess.

– I förra presidentvalet röstade jag på Sabbahi. Men nu vet jag inte. Några av mina vänner säger att Sisi är bra. Några säger Sabbahi. Folk är så trötta. Vi väntar och ser. Blir det Sisi måste han verkligen bry sig om folket och lova det han säger, säger Nada Abdallah Mohammed.

– I slutändan är det folket som får lida. Och var är ungas rättigheter nu, unga som kämpade i revolutionen? Alla önskar att det ska bli till det bättre och att någon verkligen ska lösa alla våra problem. Inte bara prata, fortsätter hon.

Ingen lätt resa

Trots oron för framtiden är Nada Abdallah Mohammed ändå bestämd kring en sak. Att fortsätta sin revolution. Men i stället för att prata och stå längst fram i demonstrationer jobbar hon nu i verkligheten, som hon själv uttrycker det. Vid årsskiftet startade hon och några andra aktivister gruppen Together. Tillsammans stöttar de människor i Kairos fattigaste områden med nödvändigheter som filtar, mat och kläder. Och med de boende diskuterar de mänskliga rättigheter.

– Folk behöver mat och ett gott liv, säger hon.

De som ingår i Together arbetar helt ideellt och som stöd får de donationer från privatpersoner. Men gruppen har också planer att få del av olika fonder och att gå ihop med andra frivilliggrupper.

Men det är många saker som har lett fram till Nada Abdallah Mohammeds beslut att jobba för verklig skillnad för människor som lever i direkt utsatthet. Det har inte varit en lätt resa för henne och hennes aktivistvänner som stod längst fram under januarirevolutionen 2011. Efter att Mohammed Morsi avsattes den 3 juli 2013 har det varit allt annat än lugnt i den egyptiska politiken och bland folket.

– Den 30 juni 2013 då protesterna mot den nu avsatte president Morsi tog fart var jag så glad. Om Morsi hade varit kvar skulle Egypten vara ett dåligt land för kvinnor och våra rättigheter. Detta är ju Egypten, vi har rättigheter här. Men efter att Morsi avsattes har det varit så många problem, säger hon.

På årsdagen av revolutionen den 25 januari i år arresterades såväl hon själv som flera av hennes vänner av polisen. Hon säger att hon inte vet varför al-Sisi inte gillar de tidigare revolutionärerna. ”Jag vet inte, jag vet inte”, säger hon uppgivet.

– Kanske har det att göra med att vi var emot polisen under revolutionen, att de vill hämnas nu.

Oroande tecken

Nada Abdallah Mohammed och hennes vänner är inte ensamma om att ha blivit arresterade. Flera av de tidigare revolutionärerna har arresterats under al-Sisis ledning. Och så sent som i slutet av april i år förbjuds 6 april-rörelsen, en av de ledande rörelserna under januarirevolutionen mot Mubarak.

Och redan första gången jag träffade Nada Abdallah Mohammed, i Kairo våren 2013, höll något på att hända med det politiska läget. Det talades om en stulen revolution och flera av de kvinnorättsaktivister jag intervjuade var oroliga för vad som höll på att hända i Egypten under det Muslimska brödraskapets ledning. I demonstrationer mot förslaget för en ny konstitution i november 2012 utsattes kvinnliga demonstranter för våldtäkter. Den egyptiska kvinnorättsorganisationen Nazra skrev i en rapport att övergreppen handlade om gängvåldtäkter, där kvinnor omringas av personer som sliter av dem kläderna, tar på deras kroppar och sticker in fingrar i deras underliv.

– Nu handlar det inte bara om sexuella trakasserier i Egypten. Det är våld och det har med politik att göra. Myndigheterna kanske betalar män för att utföra de här trakasserierna, för att skrämma upp kvinnor att gå till Tahrirtorget och förstöra vår revolution, sade Nada Abdallah Mohammed då och hennes påstående liknar det som jag hörde många andra säga under min tid i Kairo.

Trötthet och framtidstro

Under den internationella kvinnodagen den 8 mars 2013 samlades många vid Talat Harb torget mitt i centrala Kairo och bara några minuters promenad från Tahrirtorget. Våldtäkterna under demonstrationerna hade fått Kairos kvinnorörelse att vakna och många ville marschera för ett mer jämställt Egypten. Att huvudfrågan var de sexuella trakasserierna är det ingen tvekan om.

Kanske var det redan då som Nada Abdallah Mohammed fick insikt om att en revolution består av så mycket mer än arton intensiva demonstrationsdagar. Redan för ett år sedan arbetade hon med initiativet ”I see harassment”, som flera kvinnorättsorganisationer stod bakom. Syftet var att synliggöra sexuella trakasserier och under demonstrationer praktiskt hjälpa kvinnor som utsattes för trakasserierna.

Det verkar också vara denna typ av engagemang, att skapa verklig skillnad i människors liv, som gör att hennes trötthet och oro alltid kombineras med en imponerande framtidstro. Redan förra året var hon övertygad. ”De vill att vi ska säga att vi förlorade vår revolution men nej, vi försöker. Vi får inte ge upp”, sade hon då.

– Vi kommer att bli okej, för Egyptens folk är bra. Vi är ett folk, säger hon i dag.