På söndag går Tunisiens väljare till urnorna en andra gång i år för att rösta. Denna gång för att välja landets första president sedan den nya konstitutionen antogs. Feministiskt Perspektivs Christine Petré mötte fem unga tunisier som berättar om vilka politiska partier de röstade på i parlamentsvalet i oktober och vilken presidentkandidat de kommer att rösta på nu på söndag. Om vad som är prioritet för Tunisien i dag och om sina förhoppningar för framtiden.
Många lovordar Tunisiens demokratiska utveckling sedan den arabiska vårens protestvåg störtade landets mångåriga regimledare Zine El Abidine Ben Ali, 2011. Det var här i Tunisien som revolutionen tog fart, mångt och mycket tack vare landets ungdomar. Till skillnad från närliggande Libyen och Egypten har Tunisien lyckats bibehålla en relativt fredlig demokratisk övergång. När landets första parlamentsval hölls den 26 oktober höll många andan. Skulle den arabiska vårens sista demokratiska hopp överleva?
Inför parlamentsvalet i oktober 2014 fanns i huvudsak två orosmoln: lågt valdeltagande och att landets extremistgrupper på något sätt skulle lyckas skaka om landets demokratiska förlopp. Men redan tidigt på söndagsmorgonen började köerna ringla sig utanför vallokalerna, 3,5 miljoner, eller 69 procent, av landets registrerade väljare besökte valurnorna. Internationella såväl som nationella valobservatörer bedömde snabbt valet som fritt och rättvist.
Sheyma Arfewi är lärare och röstade på liberala Nidaa Tounes. I presidentvalet röstar hon på vänsterpolitikern Hamma Hammami.
Många internationella iakttagare välkomnade ett valresultat där landets sekulära parti Nidaa Tounes (Tunisiens rop) vann 85 av de 217 parlamentsplatserna, följt av förra valets vinnare, det moderata islamistpartiet Ennahdha som säkrade 69 platser. En ung kvinna som röstade på Nidaa Tounes är 26-åriga Sheyma Arfewi, högstadielärare i Jendouba i Tunisiens nordöstra del vid gränsen till Algeriet.
– Jag röstade på Nidaa Tounes för vårt lands säkerhet, berättar hon när vi möts på ett café i utkanten av huvudstaden Tunis.
Sedan revolutionen har tunisierna hjälplöst tittat på när extremism fått fäste framförallt i gränsområdet till Algeriet. Omkring 3000 Tunisier uppskattas ha rest till Syrien för att delta i kriget. Många är nu oroliga för vad som händer om de återvänder. Vad är fel med vårt samhälle när 3000 personer väljer att resa mot sin död, frågar Sheyma Arfewi missmodigt. Hon är säker på att en av anledningarna till att i alla fall vissa reser är pengar och beskriver hur hon kan se hopplösheten i vissa ungdomars ögon.
Amal Ghadhoum är biolog och röstade på Ennahdha-partiet.
Tunisiens ekonomi har drabbats hårt sedan revolutionen. Arbetslösheten är hög, omkring 15 procent. Det dubbla bland de unga. Att få ekonomin på fötter igen är prioritet ett för många väljare.
– Jag röstade framförallt på Ennahdha för deras ekonomiska program, säger 24-åriga Amal Ghadhoum. Ekonomi och säkerhet är av största prioritet och starkt sammankopplade. Utan säkerhet inga investeringar, konstaterar hon.
Amal Ghadhoum hoppas att den närmaste mandatperioden på fem år kommer innehålla mer samarbete över partigränserna, speciellt i kampen mot terrorismen.
– Vi är alla i samma båt, säger hon och tillägger, sjunker vi så sjunker vi allihopa.
Trots tärande säkerhet och ekonomi är Amal Ghadhoum stolt över sitt lands demokratiska utveckling och nyetablerade konstitution. Vi har regionens mest progressiva konstitutionstext när det gäller kvinnors rättigheter, menar hon glatt.
Rhouma Ichrak är student och röstade på Ennahdha.
För 25-åriga Rhouma Ichrak var mänskliga rättigheter och värderingar av stor betydelse när hon valde politiskt parti.
– Jag röstade på Ennahdha för deras kamp mot vår historias auktoritära styre, berättar hon. För henne är det viktigt att nu se till att bibehålla landets demokrati.
Presidentvalet på söndag
Med Nidaa Tounes partiledare Beji Caid el Sebsi som favorit till landets presidentpost har oro väckts över att Nidaa Tounes kan komma att helt dominera den unga demokratins politiska scen. Vissa påpekar bekymrat att det sekulära partiet innehåller politiker från både Habib Bourguibas tid vid makten liksom före detta Ben Alis era. Veteranen Sebsi var själv politiker under båda de auktoritära ledarna.
– Jag kommer inte rösta på Essebsi och Nidaa Tounes i presidentvalet utan på vänsterpolitikern Hamma Hammami, av just den anledningen, förklarar Sheyma Arfewi. Hon har kritiserats av hennes vänsterorienterade vänner för hennes röst på Nidaa Tounes. Vad var meningen med att kämpa så hårt för att bli av med Ben Alis parti för att sedan bara rösta de till makten igen? Ifrågasätter de. Till viss del håller Sheyma Arfewi med, vår demokrati är så ung att vi måste tänka strategiskt på vad som är bäst för vårt Tunisien, säger hon.
Bland landets ungdomar råder stort missnöje över landets postrevolutionära utveckling, många menar att ingenting har förändrats. Trots att det ännu inte finns några officiella siffror på hur många av de unga som röstade så tyder valobservationer på att relativt få av de yngre generationerna utnyttjade sin nyvunna demokratiska rättighet.
Jbeli Hella är student och lägger ner sin röst.
– Det är ingen poäng med att gå och rösta, säger 21-åriga studenten Jbeli Hella när hon möter mig på ett universitet i Tunis. För henne är alla partier likadana. Ingenting har förändrats sedan revolutionen, samma liv, samma lögner, säger hon.
Men masterstudenten Hajer Ben Hamida håller inte med.
– Jag röstade för att det är vår plikt, säger hon, vi måste rösta även om vi väljer mellan pest och kolera. Hon röstade på den rika affärsmannen Slim Riahis parti UPL, som fick 16 platser i parlamentsvalet, med förhoppningen att få ekonomin på fötter igen.
Hajer Ben Hamida är student och röstar på revolutionära Moncef Marzouki.
Politikerna är gamla och representerar inte landets yngre generationer, kontrar Jbeli Hella. Essebsi är ju 87 år gammal, utbrister hon.
– Jag kommer inte rösta på Essebsi, svarar Hajer Ben Hamida som håller med om att många av landets politiker tillhör de äldre generationerna. Istället får före detta mänskliga rättigheter aktivisten Moncef Marzouki min röst, konstaterar hon. Den revolutionära ledaren Marzouki är populär hos de unga och förutspås vara den största utmanaren till Essebsi.
Oavsett politiskt parti är landets ekonomi och säkerhet återkommande prioritetsområden för landets framtid. Vi måste vara enade, menar Jbeli Hella som anser att de politiska partierna bara delar folket i två läger mot varandra.
– Det finns mycket hopp, människor vill verkligen ha demokrati, säger Sheyma Arfewi och tillägger bestämt, vi är inte ett polariserat samhälle.
