Emma Thorsander tar emot Feministiskt Perspektiv i Råfilms lokaler på Transit vid Konstfack. I fredags hade hennes

kortfilm Embryo premiär på biografen Zita. Det är den första av 23 biografvisningar

över hela Sverige. Filmen har tidigare visats på Göteborgs filmfestival och Tempo

dokumentärfestival i Stockholm där den har fått ett mycket positivt mottagande.

Embryo ska också visas på SVT.

– Jag är glad och stolt över mottagandet, säger Emma Thorsander. Både över att filmen tagits

emot så väl, men också att det visat sig finnas ett behov av att se detta. Att folk vill

att det ska belysas.

Plattform för samtal

Filmen Embryo handlar om fem olika kvinnor som berättar om sina erfarenheter kring

abort. Upplevelserna är lika olika som de fem kvinnorna, alla har sina anledningar och

sitt sätt att se på aborten.

Själv upptäckte Emma Thorsander hur många som faktiskt gjort en abort under ett samtal hon hade

med sina vänner när hon gick på en folkhögskola. Tio av kvinnorna i rummet hade gjort

abort.

– Jag har fått höra att det inte är något man pratar om, säger Emma. Efter det här

samtalet på folkhögskolan var det något som grodde. Varför ska det vara så svårt

att prata om abort? Dels om varför man gör det men också om tankar och känslor

som kommer upp efteråt. När de i rummet upptäckte att de inte var ensamma

fick plötsligt fick en plattform för att prata om det.

Blev du förvånad över att det var så många i det där rummet på

folkhögskolan som gjort abort?

– Nej, det blev jag inte. Men jag blev förvånad över att det fortfarande är så laddat.

I Sverige är det ju väldigt priviligierat. Vi både kan och får göra abort och vi har

gjort det sedan 70-talet. Men samtalet kring det har stagnerat. Det bekymrade

mig mycket.

Emma Thorsander började fundera över vilka bilder som reproduceras av vem det är som gör abort.

– Jag ville utforska mer om det och visa en annan bild. Det är inte bara ”tonåringar”

som har ”slarvat”. Jag ville visa att det finns så många olika skäl till att det blir så.

Jag ville lyfta blicken och belysa det ur andra perspektiv, visa att det är komplext

och visa olika livssituationer.

Planerna kring en film började formas.

– Jag visste på en gång att jag ville göra en animerad film. Om det är en person som

sitter i bild är det lätt att känna att ”det där hände den där personen, det händer

inte mig”. Det skapar en distans. Med animerad film kommer man närmare

berättelserna, närmare livet.

Tung resa

Emma Thorsander började söka efter personer som ville medverka i filmen. Hon satte upp lappar

på platser där folk naturligt väntar; busshållplatser, väntrum. Så småningom fick hon

kontakt med ett antal kvinnor och genomförde intervjuer som spelades in.

– Det var oerhört starkt, berättar Emma. Det blev intima möten med öppna och

ärliga samtal. Det handlade om förtroenden som utbyttes. Det var en ganska tung

resa. Flera timmars material klipptes ner till ungefär två och en halv minut

för varje person.

Emma Thorsander upptäckte att det fanns mycket att prata om men också att det fanns ett behov av

att prata. Det var väldigt olika hur de fem kvinnorna förhållit sig till sin abort. Vissa hade

inte pratat om det alls och andra hade hela tiden varit väldigt öppna med det.

Animeringarna är gjorda i nära samarbete med Emma Thorsander. Det färdiga

resultatet är en 14 minuter lång film där kvinnornas tal ackompanjeras av en vacker,

suggestiv och berörande animationer.

En annan diskussion

Thorsander menar att det finns många olika orsaker till varför det är så svårt att prata om

abort.

– Det kan bero på att vi ska bära vår sorg själva, man ska inte öppna upp för

svårigheter i livet vad det nu än är, man ska vara stark själv. Och vara duktig

också, vilket är väldigt konstigt. Frågan blir ju också vem som dömer vem

egentligen och varför dömer vi varandra? Varför tar vi oss rätten att döma

någon annan eller oss själva? Jag tycker det är intressant att tänka på var tabun

egentligen kommer ifrån, vem det är som skapar tabun? Jag har inget rakt svar

men det är något jag har funderat mycket kring under processen. Kommer det

från den som själv har varit med om aborten eller de som står utanför

i relationer, familj, samhälle? Det finns så många strukturella normer som

påverkar.

Nu åker Emma Thorsanders film ut på turné över Sverige. Den kommer att visas på biografer

anslutna till Folkets Bio i 23 olika städer. Så småningom kommer den också att visas på

SVT.

– Jag hoppas att filmen blir ett verktyg för att bryta tabun kring att tala om abort,

säger Emma. Jag hoppas att vi kan ha en annan diskussion och att detta blir en

start på någonting större.