Hemma på min gata i stan, på den gatan där jag lever mitt liv, leker med mitt barn, parkerar min cykel. På min gata i mina älskade kvarter på Möllan fanns det i går beväpnade fascister ute efter att attackera människor som varit på en feministisk demonstration.

På min gata höggs fyra goda vänner och kamrater ner av fascisternas knivar. Under natten har läkare opererat och nog räddat liv. En älskad kamrat ligger i koma, är inte religiös, men har bett för honom hela natten. Det hjälper nog inte, men är så långt borta att det är det enda jag kan göra.

Men när jag kommer hem skall jag, tillsammans med mina kamrater, ta tillbaka varenda millimeter asfalt, varenda gatsten, varenda hundskit på min gata, och på hela Möllan. Inte en enda skugga av fascisterna skall finnas kvar!

Min gata är min, och allas. Den tillhör arabaffärerna, romerna som säljer blommor, de hemlösa som kryper in i portarna, tanterna med rullatorer, barnen som leker, det buddistiska templen i min port, den tillhör mig och mina kamrater och det finns inte fascistiska knivar nog i hela världen att ta min gata i stan från oss!