Hyllade teateruppsättningen Pietà, som hade nypremiär på Malmös stadsteater i början av oktober, handlar om en kvinna som måste agera enligt manliga normer för att lyckas såväl i jobbet som i privatlivet. När hon väl tar för sig som en man då petas hon bort. Eva Sternäng har intervjuat skådespelerskan Li Brådhes och menar att hennes roll som medelålders alkoholiserad och misslyckad kvinna skapar både medkänsla och förståelse.
I pjäsen Pietà finns ingenting av religiöst pekoral även om titeln lätt för tankarna till det. Skådespelerskan Li Brådhes roll som medelålders alkoholiserad och misslyckad kvinna skapar likväl både medkänsla och förståelse.
– Jag försöker göra min karaktär till en kämpe, en kvinna som inser att hon alltid fått slåss bland de manliga strukturerna för att lyckas och för att överleva, säger Li Brådhe.
Pietà av den danska dramatikern Astrid Saalbach, sattes för första gången upp på Malmö Stadsteater under våren 2014. Det publika mottagandet var översvallande positivt och recensionerna fyllda av idel rosor.
– Därför bestämde vi oss för att ha en nypremiär nu i höst, säger regissören Clas Göran Söllgård.
Han var till en början tveksam till att anta erbjudandet om att sätta upp pjäsen där en ensam kvinna skulle agera på scen.
– Borde det inte också då vara en kvinnlig regissör sa jag mig, bekänner han.
– Men jag behövde inte lång stund för att se utmaningen i uppsättningen och bestämde mig. Jag är ju i grunden en man som är helt och fullt för jämställdhet och här fanns nog möjlighet att bli ännu klokare, säger regissör Söllgård.
Scenen är ett hotellrum där Marie – Li Brådhes roll – vaknar upp grymt bakfull i en säng, utan minnen från vad som hänt under gårdagskvällen. Bredvid henne slumrar en för henne främmande man som efter en stund visar sig vara död, troligtvis avliden under natten. En förfärlig upptäckt förstås för Marie, men mannen blir samtidigt hennes förtrogne.
– Hon är ju så ensam berättar hon för den döde. Maken har lämnat henne, dottern hörs sällan av och nu har hon dessutom mer eller mindre mobbats bort från en chefsposition på jobbet, säger Li Brådhe.
Dramat varken omskrivs eller beskrivs som ett inlägg i den feministiska debatten. Dock menar både regissören Clas Göran Söllgård och skådespelerskan Li Brådhe att den mycket väl kan ses som det.
– Min roll är på många sätt typisk för flera generationer. Det handlar om en kvinna som måste agera enligt manliga normer för att lyckas såväl i jobbet som i privatlivet. Och när hon väl tar för sig som en man då petas hon bort, åsidosätts.
– Marie inser det och i min monolog återkommer jag till det i flera konstateranden, säger Li Brådhe.
Den 61-åriga skådespelerskan har åtskilliga roller bakom sig på flera av landets stora scener, ett tag ingick hon även i SVT:s teaterensemble, och säger själv att hon har nytta av sina livserfarenheter i jobbet med att forma och framföra olika karaktärer på scen.
– Jag lägger nästan alltid in en bit av mig själv i mina roller. Jag har ju varit med ett tag både i verkligheten och i teaterns värld så jag vet vad det handlar om, säger hon.
Li Brådhe har inte velat göra Marie till en barrikadkämpe. Bara få henne att framstå som insiktsfull och klok trots att hon tidigare i livet varit aningslös och alltför mycket gjort vad andra förväntat sig av henne.
– Hon är absolut ingen ”tuttenuttkvinna”. Jag har velat visa henne som en person med en rejäl dos av fan anamma. Sådana kvinnor behövs därute. Hoppas jag kan sprida den tanken till min publik, säger Li Brådhe efter ytterligare en föreställning på Malmö Stadsteater.
