"En av kvinnorna säger att de kommer från en liten by och att de har förlorat allt, men de vill bidra med någonting och de har hört att i lägret finns många små barn." Ana Valdés om vad hon möttes av vid sitt besök på Balkan efter översvämningarna i maj.
Det regnar i Balkan. Serbien, Kroatien, Bosnien och Montenegro har fått så mycket regn att hundratals små byar ligger under vattnet och tusentals hemlösa trängs i skolor och gymnastikanläggningar. Mina vänner från Women in Black deltar i räddningsarbete och distribuerar mat, madrasser och dricksvatten till de som har förlorat allt.
Socialarbetare och frivilliga ser till att alla får det som behövs. Mödrarna har det svårast, många av dem har ingen mjölk för att amma sina barn.
En grupp romska kvinnor kommer fram, socialarbetarna håller hårt i sina portmonnäer och väskor, ryktet säger att de stjäl allt de kommer åt. En av kvinnorna säger att de kommer från en liten by och att de har förlorat allt, men de vill bidra med någonting och de har hört att i lägret finns många små barn.
De har tiotals ammande mödrar bland sina egna och vill erbjuda föräldrarna att amma dessa barn eller att låta sig mjölkpumpas för att barnen ska kunna dricka ur flaskor.
Många föräldrar tackar för stödet och räcker fram sina barn som girig suger från de romska kvinnornas bröst.
Andra föräldrar räcker fram flaskor och ber att få mjölk pumpad.
Mina vänner från Women in Black är tårögda, dessa föraktadade kvinnor som tigger pengar i Europas huvudstäder visar här att solidariteten har inga gränser och att ammande barn känner ingen skillnad i hudfärg.
