Det är den 28 februari 2014. Nära 30 barnmorskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, ett av flaggskeppen i svensk sjukvård, säger i en gemensam aktion upp sig från sina arbetsplatser på BB och förlossningen. Beslutet motiveras med att den löneökning på 5 000 kronor som en stor mängd barnmorskor tillsammans krävt, inte blivit verklighet.

Tre månader senare är uppsägningstiden precis på väg att löpa ut, och Uppsala går in i sommarmånaderna. Märta Cullhed Engblom, barnmorska sedan några år tillbaka, sitter på ett café och kan fortfarande knappt tygla sin ilska över situationen på Akademiska.

– Man ska vara en arbetshäst. Det som lönar sig är att vara lojal, vilket innebär att ta dubbla pass, extra pass, att jobba jättemycket mer än man orkar, och inte säga emot ledningen. Att läsa masterkurser eller fördjupa sin kunskap inom förlossning lönar sig däremot inte.

”Kvinnofråga i alla aspekter”

Sedan flera år tillbaka har en rad omfattande problem på Akademiska i Uppsala debatterats och kritiserats flitigt. Universitetssjukhuset har fått se brist på vårdplatser, långa kötider, protester från anställda och upplevt nedskärningar. Ett av de inslag som fått störst fokus på sig de senaste månaderna är just kraven från barnmorskorna, baserade på utmaningarna de möter i sina arbetsliv.

Barnmorskorna i Uppsala har haft Sveriges lägsta medianlöner, trots att de burit upp en stor verksamhet på ett universitetssjukhus. Arbetsbelastningen har varit hård, och flera gånger tidigare lett till att bättre villkor begärts. Men den här gången gick kraven längre. Efter att 33 barnmorskor sagt upp sig har Akademiska haft svårt att fylla upp luckorna med ny personal. I sommar skär man därför ner 40 procent av förlossningsavdelningen, och uppskattningsvis var fjärde gravid kvinna kommer tvingas åka till sjukhus i Västerås eller Gävle för att föda.

Men i Västerås och Gävle saknar man ännu förlossningsavtal med Akademiska, och kan bara hjälpligt förbereda sig för detta inflöde.

– Det var en total nonchalans från ledningen i början, ingen insikt i vad det grundar sig i. Det här är en kvinnofråga i alla aspekter, och handlar om arvet att barnmorskor lojalt ska ta hand om kvinnor, dessutom i deras mest utsatta situation någonsin. Det är kvinnor som jobbat för skitlöner, i minst hundra år på Akademiska. Så fort det är något annat, en mer manligt kodad grupp som läkare, då löser man det med pengar och jourtjänster. Men när det gäller barnmorskor gör man inte det, då pressar man tills man står inför den här totala katastrofen.

Otydligt från Alliansen

Nu får de gravida kvinnorna i Uppsala inte veta vart de ska, när de behöver ett enormt stöd under hela födseln för att orka gå igenom allt. Och sjukhusledningen tog först inte ens uppsägningarna på allvar, menar Märta Cullhed Engblom.

Verksamhetschefen på Akademiskas kvinnoklinik, Masoumeh Rezapour Isfahani, håller dock inte med i den dystra beskrivningen. Gravida kvinnor ska vara lugna och säkra på att de blir omhändertagna, även om en överbelastning innebär att de kan skickas iväg till Gävle tio mil bort.

– Vi gör allt för att det ska bli en säker förlossning. Man måste känna sig trygg när man ska föda barn.

Masoumeh Rezapour Isfahani menar att ledningen under hösten också hade diskuterat barnmorskorna som en grupp att prioritera vid en löneökning, men gruppen ville förhandla direkt utanför den vanliga lönerevisionen. Det hade varit omöjligt att förändra saker direkt, och nu har en treårsplan tagits fram.

Barnmorskorna har i första hand vänt sig mot sjukhusledningen eller verksamhetschefen, men samtidigt kan skulden inte läggas på bara dem. De är i sin tur bakbundna, eftersom de saknar tydliga besked från den borgerliga landstingsledningen, förklarar oppositionslandstingsrådet Börje Wennberg (S).

– Sjukhusledningen måste vara trygga i att det de genomför har stöd av politiken, vilket byggs upp genom regelbundna träffar. Just den kontinuerliga dialogen har sjukhuschefer hört av sig och berättat att det varit ytterst sparsamt av.

Det är åtta år sedan Alliansen tog makten över landstingsledningen i Uppsala. Ett annat stort problem är att de i slutet av maj ännu inte fastställt någon årsbudget för Akademiska. Sjukhuset omsätter årligen cirka åtta miljarder kronor, i samma storleksordning som företaget Elgiganten gör. Där hade en avsaknad av budget genast kostat ordföranden hens position, menar Börje Wennberg.

Akademiska har idag själv utformat en budget, men vet fortfarande inte om politiken beslutar om ytterligare besparingar. Då går det inte att fokusera långsiktigt och veta om det finns resurser för att göra satsningar. Och även om Alliansen i början av maj utlovade 30 miljoner kronor till generella lönepåslag är pengarna öronmärkta till nästa år, inte till kvarvarande sju månader. Det gör att barnmorskorna ännu starkare upplever att deras situation inte kommer förbättras, förklarar Börje Wennberg.

En dyr maktdemonstration

Ansvaret för krisen på Akademiska lägger han därför på det bristande ledarskapet hos den borgerliga landstingsalliansen. Nu går konsekvenserna slutligen också ut över samhällets mest värnlösa.

– Det här är en väldigt olycklig signal som säger att vi inte har resurser för att ta hand om våra nyfödda barn. Upplevelsen hos den blivande mamman och hennes partner är att det här inte är viktigt, att man får lösa det själv på något sätt.

Tillbaka på caféet i Uppsala sitter Märta Cullhed Engblom sammanbiten. Att samhället nu brister i sin förmåga att möta upp födande kvinnor och människor i deras första skede i livet upplever hon som både kvinnofientligt och extremt nonchalant. Lika fientligt är beslutet att till varje pris anställa ny personal istället för att höja lönerna för sjukhusets kvinnodominerade yrke.

– Det är betydligt dyrare, speciellt när patienter nu också måste skickas till andra sjukhus. Men det är en maktdemonstration som får kosta, för att visa att en kollektiv lönehöjning inte tillåts.

– Det är antagligen helt enkelt inte prioriterat att kvinnor ska få trygg tillgång till förlossningsvård. Det har med kvinnosyn att göra.