”Det bästa Conchita Wursts seger har lätt till för transfeminism i en svensk kontext är att så många transpersoner tycker väldigt olika om henne, och att det synliggjort konfliktlinjer inom transcommunityt. Vi behöver inte enas, vi behöver tycka olika saker.” Det skriver Maria Ramnehill som samlat tankarna efter reaktionerna på Eurovision song Contest.
Det som är bra för en grupp transpersoner är inte bra för alla. Conchita Wursts schlagerseger har tydligare än mycket annat visat just det. Beroende på vem man är, om man är ickebinär transperson eller trans-man eller trans-kvinna, vilket land man lever i och vilka möjligheter transpersoner har att leva öppet där, får det väldigt olika konsekvenser.
För många transfeminina personer: transvestiter, dragqueens, och andra trans-kvinnor och andra var den här framgången jätteviktig, för det var kanske första gången de såg någon som dem, firad av en hel kontinent. Men paraplybegreppet ”transpersoner”, som ska försöka ringa in det gemensamma förtryck alla transpersoner upplever, gör att vi i feministiska eller qtbh-aktivistiska diskussioner så väl som i mainstreammedia väldigt ofta pratar om transpersoner som en enda homogen grupp, när man i själva verket kan vara trans på en rad olika sätt som ger radikalt skiljande villkor, och det inte ens råder någon enighet om vilka som hör hemma under paraplyet.
Gustav Almestad konstaterade på politism.se Conchita Wursts seger varken betyder att vi har besegrat transfobin eller homofobin. Artister har större utrymme att bryta normer, än vad vanliga människor har i vardagen, och det är inte den första normbrytande sångerskan som hyllas i annars patriarkala och cisnormiga kulturer. Det var trots allt låten och rösten som vann, inte dragpersonan.
Irländska och litauiska transpersoner saknar trots segern fortfarande möjlighet att ändra juridiskt kön, tvångssterilisering är fortsatt normen i de länder där det ändå är möjligt, och i länder som Ryssland är det fortfarande förenat med livsfara att vara synbart eller öppet transperson.
Ett resultat av vinsten är mängder av transfobi från välmenande så väl som mer illvilliga journalister i svenska tidningar så väl som genom hela Europa. Istället har tidningar och facebookflöden fyllts av bilder och rubriker som mest påminner mig om transmisogyna idéer som begränsar mitt liv – jag ser i Conchita Wursts skäggiga ansikte nidbilden av en trans-kvinna. För mig som trans-kvinna är inte all transfemininitet representation.
I en av de värsta reaktionerna lät SvD Michael Booth tycka att drag är en freakshow och att ”ingen kan väl glömma Dana International, den israeliska transkvinnan från 1998, hur mycket man än försöker”. I en ledarkrönika i Aftonbladet använda Irene Wennermo ledigt transmisogyna skällsord som om det inte betydde någonting, samtidigt som hon osynliggjorde transfobi och bara skrev om homofobi.
Att vi alltid pratar om den breda gruppen transpersoner som en grupp bidrar, tror jag, till att många medier tror att Wurst är en trans-kvinna. När amerikanska dragartisten När RuPaul säger att ”skillnaden mellan en drag queen och en trans-kvinna är att trans-kvinnan haft råd med transitionen” bekräfta han cisnormens fördom att trans-kvinnor är män i kvinnokläder. Det raderar skillnaden att en trans-kvinna utan kläder fortfarande är en kvinna.
Så länge man blandar ihop två så skilda grupper kommer medierna inte klara av att respektera trans-kvinnors könstillhörighet. Det är fascinerande att svenska medier varit mycket bättre på att respektera Conchita Wursts könsidentitet än Chelsea Mannings när hon kom ut som kvinna för ett drygt halvår sedan och det tog flera dagar innan hon för första gången fick vara ”hon”.
Drag betyder så olika saker i olika kulturella kontexter. Det är på gränsen till transparaplyet, ibland utanför, ibland under, beroende på vem som gör det. Att ESC vanns av en dragqueen betyder att folk kan godta att en person som blir läst som man privat, kan uppträda som kvinna på scenen. Det betyder inte att hon inte möter förtryck. Men jag tror också det pekar på vilka olika villkor transpersoner lever under över hela Europa, och vad mycket det finns utrymme för att göra i EU. När ryska män rakar skägget i protest så hurra svenska tidningar.
Många cisheteron verkar älska dragqueens mer än de respekterar trans-kvinnor. En dragqueens kvinnlighet betraktas som en fiktion. Man tänker att ”hon är egentligen en man”, och jag tror att det är just för att man ser det som en fiktion som man accepterar hennes könstillhörighet. Man tänker att hon låtsas vara kvinna, så man går med på att låtsas att hon är kvinna. Då bekräftar drag cisnormens syn på könade kroppar, snarare än utmanar den – femininitet på skoj är privilegierat framför femininitet på riktigt.
Problemet är att den tankegången smittar av sig på hur man ser på alla transpersoner, och det blir en cissexistisk tankegång som förnekar könet hos den som är agender, eller trans-man eller trans-kvinna. När en transaktivist säger att jag är ”biologisk man”, då blir jag såklart arg. Att prata om ”biologiskt kön” som en fast och fixerad kategori tror jag är kontraproduktivt för transsexuellas rättigheter.
Den kinesisk-kanadensiska transfeministen Ami Angelwings har skrivit om ett problem med hur många transaktivister har lärt ut vad trans är: ”sex is between your legs, gender is between your ears”. Att jag som trans-kvinna skulle ha manligt biologiskt kön men en kvinnlig könsidentitet. Ami Angelwings menar bland annat att vi därmed lär cispersoner att ”trans-personer är inte det kön vi säger att vi är, men kan ni inte vara snälla säga att vi är det i alla fall?” och hon precis som jag tycker inte att det är OK.
Det bästa segern har lätt till för transfeminism i en svensk kontext är att så många transpersoner tycker väldigt olika om Conchita Wurst, och att det synliggjort konfliktlinjer inom transcommunityt. Jag har sett transpersoner bråka med varandra och jag blir jätteglad. Vi behöver inte enas, vi behöver tycka olika saker, för vi har olika behov, och vi har delvis olika och ibland motstridiga politiska intressen och vi måste bli bättre på att prata om det också.
