Det befarade låga valdeltagandet i Spanien uteblev och landade på drygt 45 procent.

Valresultatet innehöll däremot flera skrällar. Regeringspartiet Partido Popular

(PP) behåller positionen som största parti med 16 mandat, men tappade sju

platser jämfört med valet 2009. Ännu sämre gick det för socialdemokratiska

Partido Socialista Obrero Español (PSOE) som backade från 23 mandat till 14.

De två största partierna backar alltså från 47 till 30 av Spaniens totalt 54

mandat.

Den vanligaste bedömningen är att medborgarna tappat förtroende för de

etablerade partierna efter den ekonomiska krisen och de impopulära sparpaket

som regeringen genomfört. Medborgarna straffar därför PP, men

även PSOE som ses som medansvariga. I Spanien pratas det nu om slutet för det
tvåpartisystem som dominerat landets politik sedan diktaturens fall 1975.

Minskad pessimism

Valets stora vinnare blev det nystartade partiet Podemos (Vi kan), som får

skicka fem EU-parlamentariker till Bryssel. Vänsterpartiet Podemos har

sitt ursprung i den breda proteströrelse som bildats under krisåren och

överraskade stort i valet. Tredje största parti blev en annan vänsterkoalition, La

Izquierda Plural (Den pluralistiska vänstern) med 6 mandat. Samtidigt som den

socialliberala koalitionen Union Progreso y Democracia (Union för framsteg och

demokrati) fick 4 platser i parlamentet. Det spanska feministpartiet Iniciativa

Feminista, som tagit inspiration från svenska F!, fick totalt 0,16 % av rösterna.

Lucía Martínez Odriozola, ordförande för det baskiska journalistförbundet och

medgrundare av den feministiska nättidningen Píkara Magazine, menar ändå att

det är oroande att PP inte tappat mer i väljarstöd. Flera av dess ledande politiker

utreds för mycket allvarliga korruptionsanklagelser, och hon menar att

PSOE:s svaga agerande i opposition bidragit till att valresultatet inte påverkats i

någon högre grad.

– De växande partierna, som Podemos, är lovande, men skulle vara det än mer

om de sett till att skapa jämlika partistrukturer. De feministiska partierna

övertygar inte. Men genom att vi nu fått slut på tvåpartisystemet har vi fått

tillbaka lite optimism, eller i alla fall minskat pessimismen, säger Lucía Martínez

Odriozola.

Fascistiska tendenser

Till skillnad från i andra krisdrabbade länder i Europa så lyser högerextrema

partier med sin frånvaro i Spanien. Mindre partier på

vänsterkanten har vuxit när de stora partierna tappat i förtroende.

Anabel Sanz från organisationen FeministAlde i Bilbao menar att Spanien

saknar högerextrema partier eftersom sådana strömningar får plats inom

regeringspartiet PP. Som exempel på ultrakonservativa åsikter tar

hon förslaget på förändringar av abortlagen, som innebär att rätten till fri abort,

som kvinnor fick tillgången till så sent som 2010, tas bort.
Om lagen går igenom

kommer abort endast att vara tillåtet om kvinnans psykiska eller fysiska hälsa

hotas eller om hon blivit våldtagen och polisanmält brottet.

Tydliga fascistiska tendenser finns också hos det konservativa partiet. Det

senaste provet på det är den föreslagna medborgarskyddslagen som kraftigt

inskränker bland annat demonstrationsrätten och innebär skyhöga böter för den

som deltar i en demonstration som saknar tillstånd, skändar den spanska flaggan

eller fotograferar en polis.

PP anklagas sällan för rasism eller främlingsfientlighet,

vilket tydligt skiljer dem från de högerextrema partier som är på frammarsch i

exempelvis Frankrike.

Och visst finns det högerextrema partier även i Spanien. I de senaste lokalvalen

2011 fick de knappt 1 procent av rösterna och trots att de har lågt stöd så tyder

trenden på att de växer.

Kvinnors röster oroar

Debatten om medborgarskyddslagen och förändringarna av abortlagstiftningen

har delvis hamnat i skymundan under EU-valrörelsen, men sluttampen på

valrörelsen i Spanien handlade till viss del om ”machismo”. Det var efter att

PP:s första namn Miguel Arias Cañete sagt att ”en man som är intellektuellt

överlägsen en kvinna i en debatt blir anklagad för att vara manschauvinist” som

debatten drog igång.

PSOE:s huvudkandidat Elena Valenciano, som uttalandet

syftade till, svarade med att säga att Europa-valet till stor del handlar om

jämställdhet och att högern är rädd för hur kvinnor kommer att rösta.

Nu återstår att se hur resultatet i EU-parlamentsvalet påverkar

regeringspartiets självförtroende. PP har egen majoritet i parlamentets

båda kammare och kan således rösta igenom sina hårt kritiserade lagförslag,

medborgarskyddslagen och förändringarna av abortlagstiftningen, utan stöd

från andra partier. Men frågan är hur taktiskt det är.

Processen för att få igenom medborgarskyddslagen pågår, medan

förändringarna av abortlagen har stått stilla. Innan regeringen kunnat gå vidare

har de varit tvungna att invänta remissutlåtande från domstolsväsendet, ett

utlåtande som dröjt.

Valstrategi avgör

Ordförande för Spaniens största familjeplaneringsorganisation FPFE, Luis

Enrique, tror att det var ett medvetet val av PP att dra ut på processen till

efter EU-parlamentsvalet, för att undvika att tappa röster. Han menar att

förändringarna av abortlagen kommer att få katastrofala konsekvenser och

lagförslaget har mötts av stora protester runt om i Spanien. En

opinionsundersökning som genomfördes tidigare i år visade att över 80 procent av

spanjorerna är emot förändringen av lagen. Trots att motståndet är stort så är

förespråkarna för lagen en välorganiserad och högljudd majoritet, som backas

upp av den katolska kyrkan, som fortfarande har stor makt över politiken i

Spanien.

Aborträttsmotståndarna börjar också tröttna på att omröstningen om lagen aldrig

tas upp i parlamentet. Flera abortcenter har anmält att skadegörelsen mot deras

kliniker ökat på sista tiden, glasrutor har krossats och fasader har tapetserats

med bilder på aborterade foster.

Under nästa år hålls både lokala och nationella val i Spanien, om regeringen vill

vara säkra på att få igenom sina lagförslag kommer de behöva införa dem under

hösten, men de riskerar då att straffas av väljarna i kommande val.