– Vi har till och med tagit fram en ny logga! Som ni kan se är den väldigt slagkraftig.
Juana Lahousse Juárez, EU-parlamentets högsta kommunikationsansvariga, nickar övertygande när han, på journalistseminariet i Bryssel, pratar om kampanjen inför det kommande EU-parlamentsvalet.

”This time is different” – den här gången är det annorlunda, är parollen för valet. Den här gången ska de nå ut, säger Juárez, de har en slagkraftig logga och har börjat höras på sociala medier. En annan förändring inför nästa mandatperiod är att EU-parlamentet – den enda delen av EU med direkt folkvalda representanter – ska få större inflytande. Bland annat ska EU-parlamentarikerna vara med i beslutandet över vem som ska bli ”president” i kommissionen.
Forskaren och statsvetarprofessorn Simon Hix menar också att kommande mandatperiod kommer bli annorlunda, men pekar på en annan typ av förändring.

– Det blir troligen runt 200 parlamentsledamöter som kommer vara emot ett slags mainstream-agenda för ökad integration i Europa, säger Simon Hix.

Enligt hans undersökningar kommer ungefär 100 av de 751 platserna fyllas av olika högerextrema representanter. Ytterligare 100 platser kommer fyllas av EU-skeptiker av annan härkomst, bland annat från vänsterkanten. Hix förutspår att detta kommer göra att de två största EU-grupperna – socialdemokratiska och och kristdemokratiska EPP – kommer att behöva samarbeta i värdefrågor.

”Mörkermakter och gubbslem”

Medvetenheten kring vilka de olika grupperna i EU-parlamentet är och vad de står för, menar många är väldigt låg.

– Jag tror de flesta svenskar inte ens vet att vi sitter i våra respektive partigrupper, säger Carl Schlyter, miljöpartistisk EU-parlamentariker.

Många av grupperna i EU-parlamentet har en viss spännvidd i värdefrågor, men EPP – som idag är den största gruppen – är kanske den där värdefrågorna, gruppmedlemmarna emellan, går mest isär.

Där ingår bland annat representanter från spanska PP – som just nu försöker driva igenom ett abortförbud i Spanien, kroatiska HDZ – som drev igenom en folkomröstning för att förbjuda samkönade äktenskap i Kroatien, samt en rad andra starkt konservativa grupper, bland andra Berlosconis parti PdL och det nationalistiska ungerska partiet Fidesz, men också svenska representanter från Kristdemokraterna och Moderaterna.

Cecilia Wikström (Fp) och Anna Maria Corazza Bildt (M) har röstat olika i många frågor.

EU-parlamentarikern och folkpartisten Cecilia Wikström låter trött och upprörd. Hon är övertygad om att svenskarna har dålig koll på vilka ”ultrakonservativa krafter” som M och KD samarbetar med inom EPP.

– Det är sådana mörkermakter och gubbslem som man inte ens kan tänka sig i Sverige. Det måste skapas en större medvetenhet bland väljarna, säger Wikström.

Moderata ledamoten Anna Maria Corazza Bildt menar att Moderaterna alltid står upp för mänskliga rättigheter inom EPP, men att det också måste finnas en respekt för andra länders kultur.

– Vi måste förstå att vissa frågor, som till exempel abort, är väldigt känsligt i många länder, säger Corazza Bildt.

Skiftning i röstandet

I december 2013 presenterades Estrelarapporten i EU – ett förslag om att införa direktiv om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Rapporten uppmanade bland annat EU:s medlemsstater att implementera nationella strategier för att säkerställa SRHR. Rapporten blev dock inte antagen, bland annat för att svenska moderater och kristdemokrater lade ner sina röster i sista omröstningen. Både Carl Schlyter och Mikael Gustafsson, vänsterpartistisk EU-parlamentariker, säger sig se en skiftning i hur de svenska ledamöterna röstar i frågor som rör mänskliga rättigheter.

– EPP är den grupp som har mest problem med MR-frågor, säger Schlyter. I abort, migration och SRHR-frågor så har vi ofta ett samarbete med liberalerna, sossarna och vänstern. Svenska EPPare håller oftast med andra svenska partier, men deras partigrupp gör inte det. Förut så vann vi alltid när det kom till omröstningar om mänskliga rättigheter, men nu kan EPP, ECR och de grupplösa ofta stoppa progressiva beslut.

Carl Schlyter tror att det i Estrelarapportsfallet kan handla om att svenskarna är ute efter maktpositioner inom EPP och därför inte vill stöta sig med resten av gruppen.

– Det är väldigt märkligt att de lade ner sina röster, hela rapporten var skriven på ett sådant sätt att det var klockren moderatpolitik.

Corazza Bildt menar att i fallet med Estrelarapporten var bättre att låta medlemsländerna fatta beslut kring de frågorna själva.

EU-parlamentarikern Anna Hedh (S) är också förvånad och uppgiven över hur en rapport som Estrelarapporten inte kunnat gå igenom. Inte heller hon tror att svenskarna är medvetna om hur starkt konservativ EPP-gruppen är och hon tycker att det är ”otäckt”.

– Sedan 2011 och fram till idag har det bara gått bakåt när det gäller mänskliga rättigheter inom EU. Ett pyttesteg framåt och två bakåt.

Skilda tankar om samarbete

Hedh tror att det förutspådda samarbetet mellan S och D och EPP skulle bli svårt.

– Vi har så olika syn på värdefrågor. Om vi skulle samarbeta mot de här högerextrema krafterna skulle det ändå bli urvattnat för att EPP inte har samma syn på värdefrågor, särskilt när det kommer till hbtq-frågor och romers och kvinnors rättigheter. Vi skulle behöva kompromissa väldigt mycket och det skulle inte bli så bra som vi vill ha det.

Corazza Bildt är däremot vagt positiv till ett eventuellt samarbete.

– Risken, om de radikala partierna får många röster och blir vågmästare i EU-parlamentet, är att det bromsar och blockerar viktiga beslut. Kompromissviljan mellan de stora partierna, EPP och S&D, skulle därför kunna bli viktigare, säger Corazza Bildt.

Carl Schlyter tror inte att det är de högerextrema ledamöterna som eventuellt röstas in till nästa mandatperiod som är det största hotet.

– Problemet blir när de stora partierna tror att de måste ta över de högerextrema rösternas politik, säger Schlyter och fortsätter:

– Sedan får man inte glömma att EU i första hand är en ekonomisk förening, mänskliga rättigheter har aldrig varit prioriterade här, mer än på pappret.

Inför valet i maj visar undersökningar på något högre valdeltagande än tidigare EU-parlamentsval. Forskaren Simon Hix tror att både detta och det ökade antalet EU-skeptiker kan ha att göra med den ekonomiska krisen; människor är missnöjda med sin tillvaro och blir därmed mer benägna att göra något åt det. Cecilia Wikström tror att det just en medvetenhet hos väljarna som måste till, för att det verkligen ska bli annorlunda den här gången.

– Det krävs att väljarna vaknar. Det tåget som handlar om nationalism och protektionism har lämnat perrongen för länge sen. Nu måste vi dra i handbromsen och säga ”gör om och gör rätt”.