”Jämställdhetskämpar måste inse unionens potential som feministiskt verktyg och omfamna Europatanken. EU behövs som global vakthund för kvinnors och flickors rättigheter.” Det skriver EU-minister Birgitta Ohlsson och Jenny Sonesson, kandidat till Europaparlamentet för Folkpartiet inför söndagens val.
I en global värld angår allt alla. Det gäller i hög grad feminister. EU ska vara en glasklar utrikespolitisk röst för jämställdhet i en värld där patriarkalt mörker breder ut sig. EU måste bli en modig global vakthund för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter.
EU kan, med en halv miljard EU-medborgare, vara en betydligt mer röststark aktör än 28 spretande nationella utrikespolitiska viskningar. Feminister bör sluta upp kring Europatanken istället för att vilja montera ned den som vänsterpartiet strävar efter eller avfärda Lissabonfördraget som Feministiskt Initiativ gör i sitt partiprogram.
Med Lissabonfördraget inrättades ett nytt organ inom EU, den europeiska utrikestjänsten (EEAS) som samlar unionens resurser på det utrikes- och säkerhetspolitiska området för att agera samstämmigt. Om unionen ska vara en tydlig och trovärdig röst för mänskliga rättigheter på den internationella arena krävs dels fler folkvalda federalistiska feminister dels att EU är en förebild på hemmaplan.
Vi vet alla hur bestialiskt kvinnor och flickor skändas i krigens skuggor. Vi får aldrig glömma att Europas nationalstater har satt en värld i brand två gånger. På ruinerna av Förintelsen, förtryck och världskrigens fasor byggdes den Europeiska unionen. Genom fördrag, avtal och handel knyts länderna samman och konflikter blir lösta vid förhandlingsbord istället för med arméer.
Det europeiska projektet är en garant för att säkra att demokratin överlever till kommande generationer och att massvåldtäkter inte används som vapen. EU måste vara en global motor för frihet men det fodrar att medlemsstaterna lever som unionen lär.
EU:s fundament är demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättsstatsprincipen och minoriteters rättigheter. Dessa är gemensamma värderingar för alla medlemsstater och de är inskrivna i Lissabonfördragets artikel 2.
Folkpartiet kräver, tydligast av alla svenska partier, en rättighetsmekanism. EU-kommissionen ska utföra årliga granskningar och ska kunna dra ett medlemsland inför EU-domstolen. Sanktioner bör utdömas när överträdelser sker. Det kan handla om frysta EU-medel och ytterst att ett land förlora rösträtten i rådet under en period.
Tuffa regler är nödvändiga om EU ska vara en tydlig och trovärdig förebild och då kan man inte vilja skrota unionen eller slänga ut Lissabonfördraget med badvattnet. Det är märkligt att Feministiskt Initiativ som går till val på att försvara mänskliga rättigheter är emot fördraget. Det är krasst det bästa verktyg vi har för att stå upp emot kvinnohat, rasism och diskriminering i unionens medlemsländer.
Feminister kan göra avtryck i EU. Sverige har medverkat till att EU:s tillväxtstrategi har som mål att kvinnors förvärvsfrekvens i unionen ska höjas till samma nivå som mäns. Europaparlamentet, som tack vare Lissabonfördraget är en av världens mäktigaste folkvalda församlingar, ställde sig nyligen bakom den svenska sexköpslagen.
När det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter ser vi hur brinnande feminister i Europaparlamentet utgör nödvändig front mot nationella misogyna isvindar. Enligt Lissabonfördraget har EU-medborgare rätt till god hälsa och det bör användas som slagträ mot de som nekar kvinnor makten över sina livmödrar.
EU ska inte ha en gemensam abortlagstiftning men genom att lyfta sexuella och reproduktiva rättigheter som hälsofrågor blir det svårare för motståndarna. All erfarenhet, forskning och statistik är på vår sida. EU är långt ifrån perfekt när det gäller jämställdhet. Många av våra feministiska segrar ligger framför oss. Men om vi blickar ut i världen kan vi trots allt konstatera att unionen ligger i framkant när det gäller kvinnors rättigheter.
Under de senaste 50 åren har fler flickor inte fått födas eller mördats – just för att de är flickor – än alla män som dött under 1900-talets krig. Enligt ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sens beräkningar saknar världen över 100 miljoner kvinnor. Mödradödligheten är en humanitär katastrof som pågår i det tysta. Sammantaget avlider fler kvinnor på grund av dålig mödrahälsa än i malaria och tuberkulos.
Om vi vill se fler stabila demokratier måste fler kvinnor överleva och delta i demokratibyggande. Vid FN:s millennietoppmöte år 2000 enades världens ledare om att insatser för jämställdhet är ett av de absolut effektivaste medlen för att bekämpa vår tids stora utmaningar i världen som fattigdom, hunger och sjukdomar. Jämställdhetskämpar måste inse unionens potential som feministiskt verktyg och omfamna Europatanken. EU behövs som global vakthund för kvinnors och flickors rättigheter.
