Att anmäla och driva diskrimineringsärenden mot arbetsgivare som bryter mot lagen om att visstidare inte ska ha sämre arbetsvillkor än fastanställda är ett förslag på hur man kan stoppa sämre villkor på arbetsmarknaden. Det sade Shadé Jalali på seminariet Facket, feminismen och (o)jämlikheten på Feministiskt Forum i lördags.
Tillfälliga anställningar har ökat markant det senaste årtioendet och staplas ofta på varandra, en visstidsanställning avlöses av en säsongsanställning som avlöses av ett vikariat. På det sättet kan arbetsgivare försöka slippa ge en anställd en fast tjänst. Dessutom har provanställningarna förlängts. Tidigare var de på ett halvår, i år kan de vara i upp till ett år, och krav har redan ställts från arbetsgivarhåll om att de ska förlängas ytterligare. Och det är framför allt unga, utrikes födda och kvinnor som har tillfälliga anställningar.
Det berättade Shadé Jalali, tidigare gästutredare på Arena Idé, i dag utredare på Unionen, på seminariet Facket, feminismen och (o)jämlikheten – så vill vi stoppa skitlivet på Feministiskt forum i Stockholm i lördags. Förra året kom hennes och Mats Wingborgs bok Stoppa skitlivet: Strategier mot osäkra anlitandeformer och hon har också skrivit rapporten Ett anständigt liv och utifrån dessa skrifter visade hon hur arbetsvillkoren för stora grupper har försämrats på ett alarmerande sätt.
Verktyg finns
I dag har till exempel 698 000 personer tidsbegränsade anställningar. Av den ökning av antalet anställda från mars förra året till mars i år bestod 86 procent av tillfälliga anställningar. Och många blir kvar i fem år eller längre inom tillfälliga anställningar, ofta leder de inte vidare till fasta tjänster. Antalet tjänster med ökade turer har ökat, liksom så kallade fast-lansar: det vill säga personer som ofta får frilansa för en och samma uppdragsgivare men som får sämre villkor än de som är fast anställda, och SMS-anställningar har också ökat.
– Något som också växer är att man får avtal på deltid men jobbar heltid, för arbetsgivaren vill inte binda sig mer än deltid.
– Så här ser arbetsmarknaden ut i dag, plus att bemanningsanställningarna ökar med 215 procent sedan 1998, sade Shadé Jalali.
Hon pekade också på de förslag till lösningar som tas upp i boken, som en politik för minskad arbetslöshet, skärpt lagstiftning vad gäller visstid, ställa krav på mer än en uppdragsgivare för att starta eget för att inte skapa ”falska” egenföretagare, att också visstidsanställda ska erbjudas kompetensutveckling och att använda de lagar mot diskriminering så att visstidsanställda inte har sämre villkor än fastanställda, att prova att driva fall som diskrimineringsärenden då det inte sker.
Seminariet arrangerades av Arena Idé och modererades av Lisa Pelling som sedan gav ordet till Soheyla Yazdanpanah, doktor i ekonomisk historia. Hon visade hur en förskjutning i den svenska politiken sedan 1980-talet inneburit ökade klyftor vad gäller de materiella villkoren mellan olika grupper av kvinnor. Det har också skett en förskjutning i den politiska och feministiska debatten och tidigare frågor som segregering förlorade snabbt mark till frågor som rör lagstiftning och rätten att vara jämställd inför lagen – med snarast en liberal tolkning av vad jämställdhet är.
– Arbetarkvinnornas arbetsvillkor har i många avseenden försämrats över tid.
Måste upp i lön
Många av dessa jobbar med yrken som organiseras av Kommunal, där 8 av 10 medlemmar är kvinnor. Ulrika Lorentzi jämställdhetspolitisk utredaredare för Kommunal kunde fylla på den bild som Jalali och Yazdanpanah visat och sade att visstidstjänsterna ökar, många har anställningar med delade turer, underbemanning är ett stort problem och Kommunals medlemmar ses ofta som utbytbara.
– De flesta av våra medlemmar säger att de älskar sina jobb men hatar sina villkor, sade Ulrika Lorentzi. Som svar på en fråga från publiken huruvida hon och Kommunal ser en arbetstidsförkortning som lösning svarade hon att de har en generell syn att det är önskvärt med en 30-timmarsvecka på sikt, men att det inte står högst på kravlistan just nu:
– Första prioritet är att heltid ska bli norm, att man ska se yrkena som något man ska försörja sig på. Det största problemet för våra medlemmar är att de tjänar för lite, bibehållen lön räcker inte, man måste upp i lön. Det handlar också om själva arbetstiden och hur arbetstiden är organiserat, det ska vara möjligt att jobba en heltid. I det behövs reflektionstid, eftersom det ofta handlar om psykosocialt tunga jobb. Man behöver jobba för båda sakerna, men bara en arbetstidsförkortning räcker inte.
