Under seminariet ”Den nya vågen: Arbetskonflikter bland välfärdsanställda under 2000-talet” presenterade Kristin Linderoth, doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet och redaktionsmedlem på Tiden Magasin, och Magnus Granberg, licentiand i sociologi/genusvetenskap vid Mittuniversitetet, sin pågående forskning om välfärdsanställda kvinnors erfarenheter av Kommunalstrejken 2003 respektive om sjuksköterskornas nyligen genomförda kollektiva aktioner.

Granberg konstaterade att 1960- och 70-talens arbetarkamp överlag förknippas med gruv-, hamn- och varvsstrejker – mansdominerat industriarbete. Efter 90-talets finanskris migrerade dock arbetskonflikterna från de hypermaskulina industrierna till den offentliga sektorn och kvinnodominerat omsorgsarbete. En så avsevärd migration mellan branscher kan inte ske utan att förändra genussammansättningen på de arbetarkategorier som går i bräschen. Sannolikheten för att strejkande är kvinnor har ökat markant. Strejken har femininiserats.

Linderoth beskrev hur arbetskonflikter formar de deltagandes genus. De normativa gränserna för vilka strejkaktioner kvinnor får genomföra är mycket snävare än de för män. Bara att gå ut i strejk strider ofta mot välfärdsanställda kvinnors könsroller. Facklig militans mobiliserar, motverkar och transformerar den Florence Nightingale-femininitet som sjuksköterskor förväntas uppbära. Den kanadensiska samhällsvetenskapsprofessorn Linda Briskin kallar fenomenet “gendering labor militancy”.

– Många av de intervjuade kvinnorna har på olika sätt vittnat om att det var först i de här arbetskonflikterna som de vågade tala inför en större grupp, exemplifierade Kristin Linderoth. För en del kvinnor fick det även konkreta konsekvenser såtillvida att man vägrade också utanför arbetslivet att anpassa sig.