Feministisk teori har begränsat inflytande i företagsvärlden. Däremot finns det gehör för uppfattningen att en bred rekrytering är mest lönsam. Christin Sandberg har intervjuat näringslivstopparna Carina Lundberg Markow, Amanda Lundeteg och Clara Bodin.
Är du kvinna på nytt vd-jobb i näringslivet? Då kan du räkna med att granskas hårt och dessutom riskerar du att sparkas från posten inom en snar framtid. Det är verkligheten, både i svenskt näringsliv och i världens största bolag, för de få kvinnor som lyckas nå toppositioner enligt flera kartläggningar. Tjockt med vita män och en och annan kvinna från en homogen grupp dominerar. Utvecklingen framåt går trögt, men en ny generation kvinnor i företagsvärlden har dragit in armbågarna, förstått vikten av att hålla ihop och satsar på att stötta varandra.
I Sverige har antalet kvinnor på chefspositioner inom det privata näringslivet fördubblats under de senaste 15 åren enligt Svenskt näringsliv, men det är fortfarande ytterst få kvinnor på topp i de stora börsbolagen och i företagens styrelserum.
– En chefspost söker man ofta i konkurrens med andra. Uppdragsgivaren lägger sig då vinn om att utvärdera kandidaternas kompetens och erfarenhet på ett systematiskt sätt, vilket gör att även personer utanför det närmsta nätverket kan komma ifråga, skriver Carina Lundberg Markow, chef för ansvarsfullt ägande på Folksam och en av det svenska näringslivs mäktigaste kvinnor i ett mejl till Feministiskt perspektiv:
– Men när det gäller styrelseposter är kravprofilen inte lika tydlig, utan personers nätverk och önskan att reproducera samma sammansättning styr mot redan kända ”pålitliga” personer, menar Lundberg Markow.
Att det rör sig om snäva affärsnätverk är en bild som Amanda Lundeteg vd för Allbright-stiftelse, som arbetar för jämställdhet och mångfald i svenskt näringsliv, bekräftar. Det råder, enligt henne, också en oerhört snäv och föråldrad syn på vad kompetens är i Sverige och vem som anses vara bärare av kompetens.
– Det gör att svenskt näringsliv domineras, inte bara av män på ledande positioner, utan av en homogen grupp män med samma bakgrund. Det handlar om makt och traditioner, säger Lundeteg.
Näringslivets ”pinsamt låga siffror”
Konsultföretaget Grant Thorntons kartläggning av jämställdheten i företagsledningarna i 45 länder, ”Women in business”, som kom tidigare i år, visar att andelen kvinnor är mindre än en fjärdedel (24 procent) på global nivå. I Sverige är tendensen densamma. I år utgör kvinnorna 26 procent av svenska företagsledningar, i princip status quo från året innan. Fortfarande saknas kvinnor helt i en fjärdedel av de svenska företagsledningarna – inte heller där har någon som helst förändring skett de senaste åren.
Enligt Allbright-stiftelsen är antalet kvinnor på vd-posten i börsbolagens styrelser i Sverige rekordhöga 14 av 253 bolag.
– Det går med andra ord framåt, men det är fortfarande pinsamt låga siffror det handlar om, konstaterar vd:n Amanda Lundeteg.
Hon menar att trots att allt fler kvinnor når chefspositioner på mellannivå i yngre åldrar, så kommer det inte automatiskt leda till fler kvinnor på ledande positioner så länge männen är många fler – det krävs aktivt arbete.
Ryssland i topp
Överst på listan med de mest jämställda företagsledningarna återfinns Ryssland följt av Kina.
Jag ringde upp Clara Bodin, tidigare vd i en egen uppbyggd framgångsrik rekryteringsfirma i Ukraina, och numera personaldirektör på ett stort svenskt företag och bosatt i Moskva.
– Här finns det fler kvinnor än män med högre utbildning och språkkunskaper, så när Ryssland öppnade sig på 1990-talet och alla stora utländska företag kom hit kunde de enbart välja kvinnor, säger Clara Bodin på Skype efter att ha nattat sonen på semester i Sverige.
Enligt rapporten har även det faktum att kommunistledarna under Sovjettiden utlovade ”lika möjligheter för alla” spelat in. Framför allt befordrades då många kvinnor i den snabbt växande servicesektorn – inom områden som hälsosektorn, utbildning och redovisning.
Clara Bodin tror inte att hon hade nått en vd-post i Sverige utan att gå sin egen väg. Hon arbetade på Exportrådet i Ukraina när den orangea revolutionen utbröt, vilken snabbt ledde till att fler och fler svenska företag ville etablera sig i landet. Hon såg chansen att utnyttja det historiska ögonblicket i kombination med sin kulturella och språkliga kompetens för att hitta lokal personal åt företagen.
– Jag började med en telefon och en kund, berättar Clara Bodin.
Hon fick snart fler kunder, anställde lokal personal – konsulter, alla kvinnor, som hon själv lärde upp – och byggde upp en stabil verksamhet som efter några år konkurrerade om de stora skandinaviska företagen – Ericsson, IKEA och Oriflame – och snart också många andra europeiska företag.
Det gick så bra att Veckans affärer utnämnde Clara Bodin till årets utlandssvensk 2011. Sedan dess har hon funnits med på listan över Sveriges mäktigaste kvinnor och Sveriges framtida kvinnliga ledare under flera år i rad.
Clara Bodin arbetar efter strategin att nästan uteslutande anställa kvinnor.
– Sett ur den östeuropeiska kontexten är kvinnor betydligt bättre utbildade, pratar bättre engelska och är mer ansvarsfulla och lojala, säger hon.
Om Clara Bodin vore företagsledare i Sverige i dag skulle hon ändå satsa på att anställa mest tjejer.
– Alla vet ju att kvinnor får arbeta dubbelt så hårt för att komma hälften så långt. Således får du ju som en konsekvens av detta dubbelt så kompetenta medarbetare om du anställer en kvinna, dessutom till samma lön som en man som är hälften så bra. Ganska enkelt val, säger hon.
Att företag som väljer att satsa på fler kvinnor och mångfaldig representation visar positiva resultat är en bild som Allbrights vd Amanda Lundeteg bekräftar:
– Studier indikerar att företag som har kvinnor på ledande positioner är mer lönsamma än andra företag. De har högre avkastning både på eget och investerat kapital och löper mindre risk att gå i konkurs.
Lundeteg menar också att företag som är jämställda på ledande positioner dessutom visar för anställda och den kommande arbetskraften att ”på det här företaget kan du göra karriär oavsett kön”. Det är en viktig signal för att behålla den bästa talangen.
Kvinnor sparkas oftare
Kvinnorna som når toppen hänger dock löst. Enligt konsultföretaget Strategy&:s senaste rapport med särskilt fokus på kvinnors ledarskap under det senaste decenniet (2014) tvingas fler kvinnor på vd-positioner än män bort från jobbet.
I rapporten framkommer att runt 38 procent av de vd-kvinnor som lämnat sin post under de senaste tio åren, inte har gått självmant. Motsvarande siffra för de vd-männen är 27 procent. En trolig orsak är att kvinnor oftare rekryteras utifrån och därmed inte är kända sedan tidigare och kommer med nya utmaningar.
Clara Bodin menar att den stora frågan för kvinnor i näringslivet handlar om hur du ska manövrera, hitta din roll, ditt självförtroende, din tyngd, din status och vilka val du ska göra.
– Det är mycket politik i stora bolag. Det handlar mycket om hur man ska kunna jobba med rätt personer på rätt sätt för att få igenom sina idéer, menar hon.
Mer pepp i ny generation
En positiv trend är att fler och fler av den nya generationens kvinnor i ledarpositioner tycks stötta varandra mer än tidigare äldre kollegor, som också oftast var få om inte ensamma kvinnor på toppen.
Clara Bodin beskriver att hon har fått och gett mycket hjälp genom sina kvinnonätverk.
– Det har varit en jätteviktig del av hur jag arbetar, vad jag kan och gör. Men jag har aldrig fått något från några män, snarare tvärtom i form av stick i sidan och fulspel, säger hon.
Även Allbrights Amanda Lundeteg vittnar om att kvinnor bildar nätverk och delar råd och tips i högre grad än någonsin i näringslivet. Men hjälpen från den äldre generationen är mindre.
– När jag talar med kvinnor som gör karriär vittnar många om att de dessvärre inte har haft äldre kvinnor som har lyft dem.
Enligt Lundeteg är det förståeligt:
– Som ensam individ är det svårt att stå emot en kultur som är satt av normen.
Feminismen i näringslivet
Näringslivet tycks vara ett område som släntrar efter när det gäller feministiska teorier – förmåga och vilja att se strukturer bakom skeenden – och praktisk politik baserad på det?
– Jag vet inte hur stort inflytande feministiska teorier har på näringslivet. Det är troligen ganska begränsat i så fall, säger Carina Lundberg Markow på Folksam.
Enligt Lundberg Markow arbetar företagens HR-avdelningar ofta med mångfaldsperspektivet i syfte att bredda rekryteringsbasen och skapa välfungerande arbetsgrupper.
– Marknads- och försäljningsenheter har också i vissa fall börjat lyfta fram kvinnor, men då som ett sätt att attrahera kvinnliga kundgrupper, säger hon.
Som hållbarhetschef på Folksam förde Lundberg Markow statistik över jämställdheten i näringslivet under åren 2004-2010. I dag är det Allbright och andra AP-fonden som för liknande statistik. Men hur ser det ut med mångfalden i övrigt?
– Vi har inte mätt mångfald i stort på samma sätt som vi mätt könsfördelningen. Det beror bland annat på att vi inte har samma transparens av ålder och etnisk bakgrund för chefer och hållbarhetsansvariga, säger hon.
Cirka tio procent av bolagens styrelseledamöter har utländskt medborgarskap – andelen icke västerländskt sådan förefaller vara mycket liten, enligt Lundberg Markow som tillägger:
– Min erfarenhet är också att det ofta är kvinnor som arbetar med hållbarhet, men det har jag inga siffror på.
Bevis på hur ”dumt patriarkatet är”
Efter att Clara Bodin hade sålt sitt företag i Ukraina till en tysk rekryteringsfirma och en manlig vd tog vid tog det bara ett år innan alla konsulter i företaget hade sagt upp sig. Fem av dem startade två egna företag i Ukraina.
– Det är jag allra stoltast över i min yrkeskarriär – att tidigare anställda har gått vidare och startat egna företag och står på egna ben, säger Clara Bodin.
Anledningen till att de sade upp sig var direkt kopplad till den nya chefens ledarstil. Ett bevis på hur ”dumt patriarkatet är” enligt Clara Bodin.
– Jag tycker den kvinnliga ledarstilen är annorlunda, mer demokratisk, mer inlyssnande. Det är mindre snack och mer verkstad medan det bland männen är mycket ”blaj-blaj”, säger Clara Bodin.
Hon är även den enda kvinnan som någonsin ingått i styrelsen för Svensk-ryska handelskammaren:
– De nominerade mig för att de tyckte att jag var välmeriterad på Östeuropa, men jag tror också att de kände att det såg lite illa ut att hela styrelsen utgjordes av tio män i 60-års åldern.
