Det finns inga enkla samband mellan gruppvåldtäkter, sexradikalism, internet och ungas förhållande till sex. Åtminstone inga underbyggda. Sandra Dahlén återupprättar sex som kunskapsämne med anledning av Ebba Witt-Brattströms analys av Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande.
Jag åkte med en taxichaufför häromdagen som undrade vad jag jobbar med. När jag svarade diskrimineringsfrågor och sexualupplysning berättade han om hur dottern på 12 år får sitta mellan bråkiga pojkar i skolan. Han upplyste om hur starka hon och hennes kompisar är som tar fighten med lärarna. Ungefär så här flöt sedan konversationen in på ämnet sex och samlevnad:
Chaufför: Är det lika illa ställt med sexualundervisningen? Tycker lärarna att det är lika pinsamt idag som på min tid?
Jag: Det är lite bättre, fler lärare har idag gått kurser och gör ett bra jobb men på de flesta håll är det nog skralt. Lärare har fortfarande inte obligatoriska kurser i sex och samlevnad i sin utbildning.
Chaufför: Har de tänkt att de ska de kunna det genom livets egna erfarenheter då?
Jag: Jag antar det, ungefär som om vi skulle kunna undervisa i kemi för att vi har bakat.(Eller hemkunskap för den delen.)
Det här samtalet, om sex som kunskapsämne, tänker jag på när jag läser Ebba Witt-Brattströms debattartikel i DN den 8 januari utifrån Lena Anderssons prisade bok Egenmäktigt förfarande.
Komplicerade samband
Det finns såklart mycket att reda ut och diskutera kring Ebba Witt-Brattströms debattartikel. Det skulle kunna vara hennes jämförande mellan gruppvåldtäkter och att Hugo i boken inte vill ha ett förhållande efter ömsesidigt sex med Ester. Eller att sexradikalism nämns med en mening, och att det underförstått kanske är sexradikalismens fel när killar våldtar i grupp.
RFSU:s senaste metodmaterial för skolan får sig en ordentlig släng av sleven, vilket också vore intressant att diskutera, likväl som hur skam och självförakt påverkar oss alla. Och är det verkligen att vägra självförakt att ”stalka” den man har haft sex med? Men jag fastnar särskilt för Witt-Brattströms påstående om ”att nätets genomslag under 1990-talet fått våldtäktsstatistiken att stiga drastiskt, för att inte tala om hur nätets ’gang bang’ slagit igenom med allt fler gruppvåldtäkter på unga kvinnor.”
Det är det här med sex som kunskapsämne som sagt. Särskilt när det gäller unga och sex verkar många vara tvärsäkra på stora och komplicerade samband som det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för. Senast i höstas hörde jag en forskare i psykologi lyfta ”sexualiseringen i media” som en anledning till att våldtäkter begås. Som om det inte begicks våldtäkter förr. Och nu är det alltså litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström som är säker på sin sak.
Olika världar
För tydlighetens skull: Sakkunniga forskare menar att våldtäktsstatistiken har stigit på grund av ny brottsrubricering då mer betecknas som våldtäkt, och möjligtvis för att anmälningsbenägenheten har stigit. Vi har inte våldtäktsstatistik särskilt långt bak i tiden, och vi vet inte om just gruppvåldtäkter har ökat. Kvinnojourer har länge slagit larm om övergrepp som liknar det som sker i porrens värld, och det ska vi ta på allvar, men så tvärsäkra kan ingen av oss vara. Om det nu är så att våldtäkter inte ökar så är det bra för alla som kämpat med frågorna att veta det – att det ger resultat. Dessutom kan vi slå hål på myter som att våld mot kvinnor ökar vid ökad jämställdhet.
Ingen vinner på att sex allt för sällan ses som ett kunskapsämne, eller att komplicerade frågor görs till enkla påståenden. Det är dessutom direkt allvarligt att spä på en förfäran kring unga, sex och nätet. Är det något forskare är överens om så är det att vuxna måste sluta förfäras över nätet om vi ska kunna förhindra sexuell utsatthet. Unga måste ha sansade och kunniga vuxna att bolla exempelvis näterfarenheter med. Unga måste också få signaler om att de kan vända sig till en sansad vuxenvärld när de är med om hemskheter. Som det ser ut nu är det inte så. Unga utsätts för övergrepp bland annat för att de inte kan vända sig till vuxna. Vuxna har oftast tigit eller bara pratat om hur farligt och hemskt internet är och att unga ska ”akta sig” – istället för dialog och utbyte av användbara verktyg för att kunna hantera olika situationer.
Så delvis har Witt-Brattström rätt när hon dundrar vidare med: ”För de motstridiga känslor som nätets överdrivet könsstereotypa framställning av sex väcker hos ungdomar finns inget vuxenstödjande forum.” Men hennes inställning är som sagt inget som bidrar till förändring. Och inget vuxenstödjande forum kan det väl ändå inte vara efter regeringens stora satsningar på utbildningar för vuxna som arbetar med unga om just sex, utsatthet och nätet – utbildningar som inte byggt på larmrapporter eller förfäran utan på kunskap och reflektion kring förhållningssätt som är stödjande. Nu finns det förhoppningsvis några fler sansade vuxna att vända sig till än för några år sedan.
